Alla inlägg under december 2010

Av Dina - 27 december 2010 13:55

Julafton.

Låg och drog mig ett tag, sen var det upp och slå in julklappar.

Jag och Micke höll på bra länge.

Plocka det sista och hoppa in i duschen.

På julafton måste man vara ren, så Athos tvingades in i duschen, sen satt han med ryggen emot oss i säkert en och en halv timme..

Vid 14-tiden hade jag tjatat in Max i duschen. Han ville äta först och duscha sen, men serru den gubben gick inte. Ordningen är dusch, Kalle Anka, mat och sen paktetöppning.

När barnen var små brukade vi äta risgrynsgröt till frukost. Men eftersom dom vaknar vid 13-tiden numera så hoppar vi över det.

Inte ville dom se färdigt Kalle heller utan tjatade om att vi skulle äta istället. Såå trista har dom blivit.

Efter maten dukade vi undan och öppnade paket vilket var mycket trevligt då alla var mycket nöjda med sina presenter.

   

Såhär såg vårt vardagsrum ut efter presentöppningen.


Juldagen.

Först var det till att masa sig till jobbet.

Efter det åkte vi som vanligt ut till Åkersberga till Mickes pappa, för att fira jul med hans familj.

Det var en mycket trevlig eftermiddag/kväll och för första gången på åtta år lyckades Tore (Mickes pappa) med sin julskinka. Alla har klagat på den varje år. :-)


Annandag Jul.

När man har jobbat 12 timmar i sträck utan rast är man mör när man kommer hem.

Så mör, så jag märkte inte att Micke hade varit ute i mellandagsrean och införskaffat oss nytt ljudsystem till tn:n...

Och jag hade nog inte reagerat om det inte var så att plötsligt tände Micke ljus.

Micke tänder aldrig ljus. Micke hatar ljus. Han vill ha små spotlights och punktbelysning istället. Jag å andra sidan älskar ljus, jag tycker det är mysigt med många tända ljus.

Så när Micke plötsligt på kvällen går fram och tänder ljus blev jag väldgit snopen, tills jag såg att dom stod på nya pelare, som visade sig vara högtalare.

Fjäsk, kallas det och det funkar, jag vet, jag uppfann det här hemma... ;-)

  

Jag tyckte dessutom att det var underligt att Micke skulle balansera ljusstakar på höga pelare sådär, det är sånt jag gör och han hatar så han blir rädd att dom ska tippa. Men Micke är Micke och duktig på att hitta på lösningar så han hade satt fast ljusstakarna med kardborrband....

  

     

Av Dina - 24 december 2010 21:08

Igår alltså.

Hade bestämt mig för att kl 8:00 skulle jag vara färdig att ge mig av hemifrån för att i sista minuten, som vanligt, inhandla det sista inför julen.

Kl 11:00 stod jag vid ytterdörren...


Färden gick mot IKEA där vi skulle köpa presenter till Max. Han flyttar ju hemirån i slutet av april och han behöver i stort sett allt.

Vi hade planerat att köpa ett sånt där "startaegetkit" som dom säljer, men det var slut så vi köpte ett presentkort  och ett bäddlakansset till honom. En kontorsstol till AnnaMaria och, som vanligt när man är på IKEA, ljus.

En perfekt dag att åka till IKEA f ö, det var bara en handfull människor där, hur skönt som helst, så Micke och jag började med att åka upp till restaurangen och inmundiga brunch.


I bilen på väg hem funderade vi på att göra en avstickare till Nacka Forum, men kön till parkeringshuset började strax efter Finntorp så vi hoppade över det.


Julen är överraskningarnas tid, sägs det, och våran hund ville inte göra oss besviken.

När jag gick mot julgranen såg jag en fläck på julgransmattan. Han hade kissat. Hunden är 7,5 år gammal och detta är andra gången han kissar på granen, första gången var hans första vinter, han var bara halvåret och det föll sig naturligt för honom att sätta sig vid ett träd, men sen dess har han aldrig gjort det. Förrän nu, då. Så det första jag fick göra var att slänga in mattan i tvättmaskinen.


Drack en kopp kaffe och sen var det bara att kavla upp ärmarna och börja med julstöket.

Först bakade jag Kourambiedes, grekiska kakor.

Och medans dom gräddades slängde jag ihop en pepparkakscheescake.

  

         Första året Micke och jag firade jul ihop skulle vi baka julgodis.

Han måste ha haft mens eller nåt då, för han blandade ihop en salig blandning och doppade det i smält choklad och la en valnöt på toppen.

Efter det har jag vägrat äta hans godis, han har gjort den varje år, men tagit bort lite ingridienser, så iår måste jag erkänna att hans julgodis var goda.


Själv satte jag en kastrull knäck att sjuda på spisen. Ingen jul utan knäck, men iår vågar jag inte äta några pga av mina tänder... :-(

Men jag hörde av dom som åt att dom blev goda.


Medans knäcken kokade passade jag på att steka köttbullarna. Smeten hade jag gjort redan imorse, den blir godare om den får stå ett par timmar.

Vid det här laget hade jag börjat blir trött, så iår blev köttbullarna större än vanligt, men lika goda som alltid.


Kl halv nio var vi hungriga så Micke fick åka iväg till Orminge C med Oliver och handla middag, dvs pizza.

          

Är det jul så är det och då måste man få ha beasås på pizzan även om det inte är oxfilépizza, eller hur? Det tycker iallafall jag och när det är en helg om året som man får svulla som bara den så tycker jag att man ska göra det också! (Jag kommer säkert säga nåt helt annat när helgen är över och magen står i arton hörn..)

Efter maten, medans jag höll på och plocka med det sista i köket så klädde Oliver och Mia granen, det är också tradition hemma hos oss, att klä granen kvällen före julafton.

   

Straxt innan kl 23 var min skinka färdig, och jag med för den delen, jag ville bara gå och lägga mig. Så jag griljerade inte den, det sparde jag åt Micke som snarkade i sin fotölj. Och ja, jag vet, det är inte den snyggaste skinkan ni har sett. Den var otroligt ful, men den blev mycket god. :-)

    

Av Dina - 18 december 2010 22:13

Sen jag uppdagerade min blogg.

Det var förra fredagen, jag hade varit och hälsat på Alexandra och hennes VärldensgulligastMalte.

Vi hann knappt komma innanför ytterdörren förrän Oliver ropar att TV:n är trasig.

Det gick ett streck mitt på tv:n, rakt över så man fick samma bild två gånger, uppe och nere, högst irriterande!


Så kunde vi ju inte ha det, så på lördagen efter det att jag slutat jobbet kl 13, hämtade Micke upp mig och vi trängde ihop oss med resten av Nackaborna i Forum.

I två timmar stod vi och dividerade och tittade på olika tv-apparater.

Våran gamla tv var 42 tum, något jag tyckte var alldeles tillräcklig stor.

Det tyckte inte Micke som ville ha en 60 tum, så alltså tog det oss två timmar att komma överrens om en 52 tummare.

När vi hade bestämt oss för vilken skulle vi gå fram och betala...

funkade inte systemet.

Vi gav upp och åkte hem.


På söndagen skulle jag jobba igen, så Micke skulle åka och göra ett nytt försök med tv:n.

Söndagar är också den dagen jag gör iordning veckans matlista vilket betyder att vi i regel brukar storhandla den dagen.

Även det fick Micke i uppdrag att göra utan mig, då jag var tvungen att ha vissa saker hemma till på måndagen.

Micke gillar inte att storhandla så han försökte protestera, men det slutade med att han gjorde det. Det brukar sluta med att det blir som jag säger så jag förstår inte varför han gång på gång bemödar sig med att komma med invändningar??

Men den här gången fick jag igen för att jag insisterade på att han skulle åka själv.

Våran tv i vardagsrummet är numera 60 tum.

Denna hemska sak står nu och förstör tvbänken.

Men jag måste erkänna, det är en underbar tv, jag älskar den!

Och nej, Micke läser inte min blogg... *moahahaha*

Anarkin slutade inte här.

Han kom dessutom hem med två paket Bregott, extrasaltat!!!

  

Jag tycker inte om så mycket salt!!

Det vet han.

 Nåja, han vågade inte vara hur mycket revolutionär, han köpte för säkerhetsskull ett paket Flora också.


Veckan flöt på som vanligt, men snoriga ungar och fullt upp på jobbet.

Max klagade på att jag inte lagar något nytt, men något nytt menade han husmanskost. I don´t like husmanskost speciellt mycket och drar mig för att laga sånt.

När jag frågade dem vad dom ville ha så sa Max och Micke att dom skulle vilja ha bruna bönor och fläsk... *urk*

  

"En fredagskväll på Slussen" borde maträtten heta.

Men killarna var nöjda och glada. Min middag däremot såg ut såhär:

  

 Te och smörgås.


Idag, lördag, var vi tvungna att ge oss ut i julhandeln igen.

Som tur var åkte vi ganska tidigt, så vi slapp en massa människor.

Vi skulle ha en julgardin till det lilla köksfönstret och tre nya julstjärnor, en till vårat sovrum och två till vardagsrummet.

Två av våra fina julstjärnor vi hade där förut slutade fungera, dom var ändå nästan 10 år gamla så vi bestämde oss för att byta ut dom helt iår.


Jag kan tala om att julgardiner en vecka innan jul är näst intill omöjligt att hitta.

Vi tog oss ut till Värmdö och slank in på Rusta.

Det skulle vi inte ha gjort, för där hittade Micke julgranen...


När jag växte upp på 80-talet så hade vi heltäckningsmattor i nästan alla rum, så vi hade alltså alltid en plastgran.

Jag hatade det, så när jag väl fick egna barn och skulle fira jul så lovade jag att mig själv att alltid ha en rikgit gran.

Micke däremot nämner plastgran varje år, men det brukar oftast stanna där. "Ska vi kolla på en plastgran iår?" frågar han.

"Nej", svarar jag och så är ämnet slutdiskuterat.


Till idag, då. När han som sagt såg granen.

Jag vet inte vad det är för fel på min sambo, är det för att han snart fyller 50 år??

Det är var vad som fick honom att bli helt lyrisk:

  

En blå plastgran. En blå.

Och det var inte slut där.

Nejdå. Drömmande dekorerade han den med röda kulor och, håll i er nu... rött glitter...

  

Och här gick det inte att väsa i bestämd ton att detta var bara att glömma!

Nejdå, han tvingade mig höja rösten och stampa med foten ordentligt för att han skulle ge sig! Herregud!

Sen blev Micke tjurig och ville inte verken prata med mig eller bolla ideér på ett bra tag. Vid ett annat tillfälle hade det varit suveränt, shoppingen hade gått så mycket smidigare då, men idag när vi även skulle kolla julklappar, så blev det tillfället något illa valt.

Så jag fick göra med honom som jag brukade göra med barnen, ta han till ett ställe som han gillar och säga "vad säg som det här?!" :-D

För hans del idag var det ett ställe som sålde fritidsgrejer/kläder.

Det funkade och han har back on track igen och vi kund fortsätta våra inköp.

Och jag som oroar mig för att jag ska bli sysslollös när barnen flyttar hemifrån. Jag kommer nog att ha fullt upp med en ålderstint gubbe...!! ;-)

Av Dina - 15 december 2010 18:49

Jag måste å det bestämdaste överklaga påståendet om att tomten skulle vara en kvinna. Efter att ha läst "Tomten är en kvinna"  upprördes jag så till den milda grad att jag blev tvungen att dementera dessa elaka rykten. Insändaren påstår att en man inte kan organisera en varm, lurvig, omhändertagande och social högtid.


Jag väljer att peka på någora punkter:

 

Varm

Har inständaren aldrig sett en kvinnas tafatta försök att tända en brasa i en öppen spis? Ska det vara varmt till jul lär ju värmefrågan påbörjas redan i slutet av november och där försvann ju tiden för allt annat organiserande...


Lurvig

Insändaren har uppenbarligen aldrig åkt i en raggarbil. Nu pratar vi lurv på en nivå som får ett horhus att se stelt ut.


Omhändertagande

Vem måste lova svärföräldrarna att ta hand om deras avkomma? Just det, mannen!


Social

Om det inte vart så mycket tjat skulle jag ta hem polarna varje söndag på tipsextra och några sexpack öl, men icke sa Nicke, det fick man inte. Det finns inte an chans att vara social.


För övrigt kan jag hålla med om att det kan verka lite oplanerat att handla julklapparna sista dagen före julafton, men det finns naturliga förklaringar även här. När julen närmar sig "önskar" vi män oss diverse saker (som vi naturligtvis aldrig får) medan kvinnorna, samtidigt som de letar efter onödiga presenter till oss män, passar på att köpa saker till sig själva. Därför måste vi män vänta med inköpen, så vi inte köper samma saker som kvinnorna själva redan införskaffat.


Det där med att linda in Furbie i en plastpåse kan bara kommenteras på ett sätt: Det är enda sättet att få tyst på fanskapet.


Transportproblemen löser vi män utan problem, det är helt naturligt att skjuta gamla svaga renar för att ge plats åt unga friska och snabbare renar, vi män ser ju det här med att komma i tid som en dygd. Dessutom vågar jag påstå att om tomten vore en kvinna skulle inte julklapparna vara utdelade förrän i slutet på januari.


Några exempel på varför så är fallet följer här nedan:


Smink

Har det någonsin funnits en kvinna som behöver mindre än tre timmar på sig innan de överhuvudtaget visar sig bland folk?


Transport

Om man hela tiden skall envisas med att köra snigelfart oavsett väglag tar det tid att komma fram. Dessutom, vem skall gå ut och vinka när hon skall parkera?


Lokalsinne

Behöver jag gå in på det överhuvudtaget?


Skorstenen

Om man är rädd att få minsta lilla fläck på kläderna är ju inte skorstenen rätt entré till ett hus.


Julgranen

Alla vet ju att en kvinna inte kan se en julgran utan att börja kommentera den och dessutom sätta igång och flytta runt dekorationerna så att de sorteras i kronologisk ordning, efter färg och form. Det tar tid när man har några miljoner hushåll att besöka.


Ytterligare bevis på att tomten är en man:

 

Påstående:

Män kan inte packa en väska.


Svar:

Kvinnor kan inte packa en bil utan att krossa hälften av bagaget.


Påstående:

Män skulle hellre dö än att synas i röd sammet.


Svar:

Kvinnor skulle hellre dö än att visa sig i samma klädesplagg två gånger.


Påstående:

Män skulle känna det som ett hot mot sin manlighet att umågs med alla dessa nissar.


Svar:

Kvinnor har aldrig visat intresse för män kortare en 170 cm.


Påstående:

Män svarar inte på brev.


Svar:

Har du fått något svar från jultomten någongång? Nä, tänkte väl det. Vore tomten en kvinna skulle du få hennes livs historia i retunerande post och sen ett brev i veckan de följande fem åren som avslutats med "Ps. Varför svarar du inte på min brev? Ds"

 

Påstående:

Män vägrar att låta sin kroppshydda benämnas som någonting avlägset bestläktat med "en skål gelé".


Svar:

Det är inte vi män som ständigt tjatar om att gå ner i vikt trots att vi bara väger 45 kg och är 165 cm långa.


Påstående:

Att bli tvungen att säga "Finns det några snälla barn här?" skulle allvarligt inkräkta på deras chanser att ragga upp någon.


Svar:

Att ragga upp en brud genom att bli kompis med hennes barn är ett gammalt beprövat knep.


Påstående:

Slutligen: Att ansvara för julen skulle innebära att han fick lov att engagera sig.


Svar:

Vi män sitter snällt och ser på när ni efter en lördag på stan skall leka mannekänger, men om vi köpt ett par nya högtalare får vi inte ens er att lyssna på dem. Så snacka inte om engagemang.


Vad beträffar de andra mystiska karaktärerna kan jag inte känna annat än värme i hjärtat. Det är ju ett tydligt tecken på att insändaren ändå ser på mannen i positiva tankar.


  • Nyårsafton, med hopp om en god och givande framtid.
  • Amor som sprider värme och kärlek omkring sig i överflöd.

Som jag ser det är jultomten helt testosteronstinn. Skulle man tillföra mer manliga hormoner skulle Arnold Schwartznegger framstå som en fjolla.

  



Av Dina - 14 december 2010 10:35

Tomten är en kvinna


Därför att en man aldrig skulle klara kraven på jobbet.


Jag är övertygad om att tomten är en kvinna. Det vore mig främmande att avliva en gammal myt, men jag tror att han är en hon. Tänk bara. Julen är en stor, organiserad, varm, lurvig, omhändertanande, social högtid, och jag har svårt att tänka mig att en karl skulle klara av det.


Till att böjra med, en överväldigande majoritet av män tänker inte ens tanken på julklappsval förrän dagen före julafton. Det är som om de har fastnat i vardagens tidssprial till 15:00 den 23:e december, då de - utan stress - ringer till sina bröder och planerar sista-minuten-shoppingrunda.


När de väl kommit till stormarknaden är de alltid lika förvånade över att allt som finns kvar på hyllorna är hushållsmaskiner, hylsnycklar och stresskulor. (Man skulle kunna tro att detta skulle skapa panik och skuldkänslor, men min man säger bara att det i själva verket gör hela beslutsprocessen i elfte timmen lättare.) Enbart på denna iakttagelse grundar jag mitt påstående att tomten är en kvinna. Om han vore en man skulle alla i hela världen vakna på julaftonsmorgon och hitta en Furbie under granen, inlindad i påsen från butiken.


Ytterligare ett problem för en manlig tomte vore hur han skulle ta sig dit han ska. för det första, det skulle inte finnas några renar, eftersom de skulle vara döda, uppsprättade och fastbundna bak på släden, ackompanjerande av en stirrig, desperat predikan om att renjaktssäsongen var utökad. Hornen skulle redan vara på väg till konservatorn.


Även om han-tomten hande renar, skulle han ändå ha transportproblem eftersom han oundvikligen skulle åka vilse däruppe i snön och molnen och sen vägra att stanna för att fråga om vägen. Lägg till detta det faktum att det bevisligen skulle bli förseningar i skorstenen, när den Martin Timell-liknande tomten skulle stanna och inspektera tegelstenarna i rökgången.

Han skulle också stanna och mäta koloxidhalten i alla gasspisar och krypa in under varje krokig gran för att räta upp den till exakt 90 graders vinkel.


Flera skäl till varför tomten inte kan vara en man:

  • Män kan inte packa en väska.
  • Män skulle hellre dö än att synas i röd sammet.
  • Män skulle känna det som ett hot mot sin manlighet att umgås med alla dessa nissar.
  • Män svarar inte på brev.
  • Män vägrar att låta sin kroppshydda benämnas som ngåonting avlägset besläktat med "en skål gelé"
  • Män är inte intresserade av strumpor om ingen har dem på sig.
  • Att bli tvungen att säga "Finns det några snälla barn här?" skulle allvarligt inkräkta på deras chanser att ragga upp någon.
  • Slutligen: Att ansvara för julen skulle innebära att han fick lov att engagera sig.

Jag kan köpa att andra mystiska karaktärer skulle kunna vara män:

  • Årsslutet dyker upp en gång per år, orakad och ser vissen ut. Helt klart en karl.
  • Amor flyger omkring och skjuter pilar vilt omkring sig.

Vem som helst av dessa ksulle klara ett testosterontest. Men inte jultomten. Inte en chans. Så länge som vi har varandra, till människan en god vilja, fred på jorden, tro och Bengt Feldreichs version av "Ser du stjärnan i det blå" spelar det antagligen ingen roll vad tomten har för kön. Jag önskade bara att hon slutatde klä ut sig som en karl.


  

Av Dina - 10 december 2010 20:50

Det blir på tok alldeles för lite sånt.

Bebisgos, alltså, och då speciellt Maltegos.

Han har varit sjuk hela veckan så mest ville han gosa med sin mamma förstås, men efter ett par sånger och lek på rummet så släppte det.


Jag åkte hem till Alex och Malte idag för att hälsa på, jag hade avtalat med Micke att hämta upp mig när han slutade jobbet, tidigast vid tre, sa han, men nog fan dök han upp strax efter att jag har anlänt, i bara kalsingar... ;-)


Jag ville ta med mig Malte hem, och Malte ville också följa med men Micke blev sotis eftersom det var våran BF kväll så han ville ha uppmärksamheten för sig själv... :-/ *skrattar*


Alex hade gjort en mycket god soppa och till kaffet en gudomligt god kaka, som jag vill ha receptet på. En sak är säkert, man blir aldrig besviken på Alexandras bakverk!

Eller som min sjörövardotter AnnaMaria uttryckte det: Hon är ju Sarahs dotter då måste allt hon bakar bli gott!

Så sant!

Jag fjäskade med klubba.

Det funkade med Malte men Alex kommer att bli galen på alla självhäftande fingeravtryck... :-/  

Av Dina - 10 december 2010 10:06

Mia har länge tjatat om att få tatuera sig.

Jag har sagt nej.

Pappa har sagt ja och Micke har sagt varför inte.

Som om dom skulle ha någon aktoritet.


Så blev det gjort ialla fall.

Och Mia brås inte på landet lagom så hela hennes sidag var nerkladdat!

Jag var galen och gapade.

Hon stod på behörigt avstånd.

Men så ville jag läsa vad hon skrivit för trams och det mesta var trams, men ena meningen löd: Tu eres mi mundo, te amo mami.

Som betyder: Du är min värld, jag älskar dig mamma.

Och sen grät jag. Och skällde, och grät.

Idag har jag förlikat mig med att min dotters framtid är i Somalia med alla andra pirater och sjörövare. :-)


Men hur som helst, hur hon än ser ut så är hon också hela min värld och jag älskar henne gränslöst!


  

Av Dina - 9 december 2010 12:04

Sen Micke kröp upp i sängen på landet med kaffe och en förlovningsring. :-)

Sen har vi inte kommit så mycket längre... :-/

Men det är lustigt hur man kan fästa sig vid en människa så hårt som vi sitter fästa vid varandra...

Iallafall, så bestämde vi oss för att gå ut och äta.

Och vi kunde sätta oss vart vi ville för det var väldigt folktomt ute igår.

Kan kanske bero på att det var så jäkla kallt!

     

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7
8
9 10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards