Alla inlägg under oktober 2013

Av Dina - 20 oktober 2013 15:09

Ett dop i Grekland är ungefär lika hysteriskt som ett bröllop.

Max, min son, skulle bli gudfar åt min kusins lille son och vi hade bestämt att dopet skulle ske slutet på september. Det bestämdes redan i våras.

 

Barnets mamma, Dina (vi heter likadant) och jag hade under sommaren bollat idéer och förslag via chatten med varandra, men som vanligt när nåt ska ske i bland greker så är allt allas angenlägenhet.

Tillslut bestämde Dina och jag oss för att inte läcka nåt till närstående för att minimera beblandning av i första hand våra respektive mammor. Jag älskar min mamma, men efter det här dopet var jag lite glad över att jag bodde på andra sidan av Europa.

Men all inblandning gjorde också att saker och ting fixades i sista minuten.

Det blev väldigt stressigt sista veckan då jag jobbade ända fram till fredagen.

 

Lördagen tillbirngades på Nacka Forum alltså för dom sista inköpen.

 

Det här skulle alltså också in i min resväska. Så det var ju inte så överraskande när jag på Arlanda fick "rött kort".

   

 

Planet till Aten var halvfullt så jag unkom med sträng blick och ett harklande av incheckningspersonalen. Inget jag inte kan leva med.

 

Kvällen den 24 september satt vi i kortärmat vid midnatt i Aten och åt middag på tavernan vid kyrkan där man kan få god husmanskost, rejäla portioner och hyfsat pris.

Vinet serveras kilovis (Det fick Laila erfara när vi var där sist) och ölen kall.

 

 

Dagen efter var det inte läge att ligga och dra sig. Med mamma med sig ska man helst hänga på låset till affärerna.

Ingen var intresserad av att göra frukost så vi tog oss ner till huvudgatan framför lägenheten och Platia Mavilis där barerna förvandlas till caféer dagtid.

Men jag ville inte sitta vid någon av dem, jag ville sitta i solen så vi mamma och jag köpte oss varsin kopp kaffe och en varm ostpaj,  tiropitta, och satte oss på en bänk.

Jag hann inte mer än plocka fram min ostpaj förrän en hel hjord duvor flög emot mig och parkerade sig framför mina fötter. Och fick dom inget snabbt nog pickade dom på mig... Ingen matro här inte..

   

 

Och för att återkomma till dophysterin.

Det vi skulle köpa i Grekland var ett guldkors och det som man behöver till dopet. Dopklänningen hade vi redan köpt i Sverige eftersom barnets föräldrar tyckte det skulle vara kul att blanda svenskt med grekiskt. Men det kunde vi inte säga högt. För när ett barn ska döpas i Grekland så ska det döpas på rätt sätt, dvs Greek way!

 

Så tillslut fick jag ge med mig då min mamma, när jag tillslut fick säga att jag redan hade köpt dopkläder, involverade hela butiken och dess kunder om att man måste ha grekiska dopkläder åtminstonde för syns skull. Det var varmt, jag orkade inte. Så förutom en dopklänning för 1500 kr köpte vi också grekiska dopkläder för ca 2000 kr...

Efter en hel dag kom vi tillslut hem till lägenheten med det här som gick upp till nästan 10 000 kr...

 

Och sen så undrar folk varför ingen vill bli gudföräldarar... Nä, för det är dyrt!

Efter den här dagen hade min mamma shoppingförbud.

Mest för att bilen vi hade hyrt inte var sådär jättestor.

Och såhär såg vi ut när vi åkte till Eratini.

 

     

Såhär satt jag i tre och en halv timme...

Det är 25 mil från Athen till Eratini, men eftersom vägen går delvis över bergen så tar det lite längre tid.

Vid en ganska lång sträcka ser man bara berg och byar på varje sida, men så plötsigt är det som om bergen spricker upp och man ser havet... Då vet man att nu är det inte så långt kvar, nu är man snart i Eratini. Det är en speciell känsla, jag har haft den redan som barn och jag vet att mina barn har den också...

 

Om det går att zooma så är det staden Itea som syns..

 

Slutet på september var en bra period att komma till Eratini till, den veckan bar det bazar och hela huvudgatan var full med stånd med olika saker man kunde köpa. Även dans på gatan. När jag skulle gå förbi där första kvällen så grappade en kvinna tag i min arm och jag hamnade i ringdans. Micke försvann förstås som en avlöning och sen ville han inte att vi skulle gå förbi det ståndet resten av veckan. Men det var nästan omöjligt att undgå och jag fick dansa några gånger till.

Tyvärr så tog jag inte så många foton den här resan då det hände nåt med min mobil efter flygturen... Eller om det var jag som gjorde nåt...

Men här är utsikt från mammas veranda.

   

Bergen som skymtas på andra sidan är Peloponesos.

 


Så kom äntligen dagen D, även känd som lördagen/dopdagen.

Dopet skulle vara kl 12:30, kyrkan ligger på  kanppt 5 min gångavstånd , men kl 8 på morgonen hade min mamma närvaroupprop i köket av oss stackare som bodde med henne...

 

Så vad fick vi nu för nästan 10 000 kr, jo, mest bara en massa tyll, men det här är vad man måste ha för att döpas på rätt sätt:

 


I den stora vita väskan låg tre ljus, ett badlakan, en mindre handuk till prästen, ett doplakan, tvål och en glasflaska att fylla med olja och dom grekiska dopkläderna.

Korset låg i min väska.

         

Dopklänningen som vi tog med oss från Sverige.

 

Jag vill saga att Max var sååå duktig! Jag är så stolt över honom min fina!

 

Dopet börjar med att Max innan för kyrkodörren måste förkunna att han tror och förkasta Djävulen... Någonting sånt, lyssnar inte så noga. Sen får han barnet från mamman, det är hon som står bredvid och hjälper Max där han hakar sig när han läser förkunnelsen på gammelgrekiska.

     

Lilla Giannis med gamla Giannis. Bebisens morfar, min farbror.

 

Jag hade köpt dyra fina strumpbyxor att ha på mig. Jag hoppade dem eftersom det var över 30 grader varmt. Så jag förstår att lilla Gannis var väldigt nöjd när hans kläder åkte av för att doppas i dopfundet.

           

Inoljad, nydöpt och tillbaka hos Gudfar.

Sen var det dags att iklä sig dopdräkten. Och jag kan säga att den gjorde succsé! Det här är det andra barnet i världshistorien i Grekland som ett barn har döpts i dopdräkt. Max var det första.

       

Dopet är över och mamman får tillbaka barnet.

 

Efter det packade alla in sig i bilarna för att åka till Hotel Delfi bech för mat och dans.

Det var hur mycket mat som helst och många olika maträtter.

Där efter dans.

Och, tja, någon måste ju börja dansen. Det brukar vara min mamma, men hon drar alltid upp mig med.

   

 

När allt det här var över, kunde både Max och jag pusta ut och njuta av den återstående tiden som vi hade kvar i Grekland.

En fördel med att bli äldre är att säkerheten går före... tja.. allt. Därför var jag den enda på stranden som använde både glasögon, solskyddsfaktor och solhatt.

 

Max och Micke bättrade på sin malignt melanom istället, och sin solsting!

 

Måndag i Eratini betyder torghandel. Bönder från närområden kommer med sina frukter och grönsaker. Och man kan köpa allt man behöver i veckan färskt, ekologiskt och till ett bra pris.

   

 

Mammas sätt att dricka öl..

 

Det var en sak när hon drack det så hemma, men lite pinsamt när vi var ute. Hon var nämligen rädd att det skulle ha krypit ner nån geting i burken. Alla vet ju att slutet på september är ju getingsäsong... :-/

 

Dom två sista dagarna tillbringade vi åter i Aten.

Det har varit kris i Grekland dom senaste åren, men som turist har det inte märkts av, förrän nu. Det låg ett dystert täcke över hela staden. Säkert över hela landet, men vi märkte mest av det i Aten. Å andra sidan är det dit man ska åka som turist just nu, mycket är väldigt billigt.

Men som grek, led jag av att se hur det har blivit... Som den stora depressionen på 30-talet.

Det var svårt att röra sig i Aten också utan att hamna mitt i en demostration, eller som jag mitt i insatsstyrkans utryckning...

Och vi var alla beväpnade, dom med batonger och sköldar, jag med shoppingkasse och handväska.

 

 

 Sista dagen var den enda dagen på hela resan som jag behövde ha långärmat, och faktum var att när vi var på väg in mot Plaka (Gamla stan) på morgonen så önskade jag att jag tagit med mig en kofta, men det hade jag inte, så jag sprang i på H&M och köpte en tjocktröja, men alteftersom det blev mitt på dan så behövde jag aldrig använda den. Jag vill bara tillägga att vinterkläderna redan kommit fram i Athen, och sortimentet på H&M hade många måstehaplagg! Hoppas Sverige har samma sortiment.

 

Efter en hel förmiddag i Athens gator med Max hade han gjort mig galen.

"Prata inte med alla!"  "Köp inte från den el den"! "Gå inte där!" "Gör inte det!" "Du om någon kommer att bli råndad!" osv osv...

Jag förstår att han bara menade väl, trycket från Gyllene gryning, ett nynazistparit, ligger som ett ständigt hot också. Men jag känner såhär; hellre lever jag som jag vill med risk att få stryk än i förtryck och ofrihet. Det har aldrig varit för mig!

Iallafall, när hans kompisar började ringa honom kändes det som en befrielse att få stryka runt i lugn och ro.

En sväng runt det antika biblioteket..

     

Om man står med ryggen mot biblioteksområdet och tittar uppåt ser man Akropolis.

 

 

På kvällen mötte jag upp Max på torget nedanför där vi bor och tog en drink och väntade in Micke som fortfarande var på Plaka och tatuerade sig.

Efter det sa jag till Max att inte komma hem för sent, senast kl 03:00 för att vi skulle bara på flygplatsen tidigt på morgonen.

 

 

Medans Max var ute och roade sig, Micke låg och sov satt jag och surfade på grannarnas internet och packade, eller rättare sagt stuvade ner det jag skulle ha med mig hem i resväskan. Min och Max. Faktiskt så fick jag packa Max resväska, för nåt sa mig att han inte skulle komma hem till kl 3...

 

05:45 dyker en plakat Max upp.... Och nu till er som klagar på att det är jobbigt att resa med småbarn... NJUT!!!  Ni vet inte vad ni gnäller om! Försök resa med en plakat 23-åring!!!

 

Vi missade ena flygbussen och fick stå och vänta på nästa. Max hade tappat bort sin munkjacka och frös så jag var tvungen att fiska fram en ny jacka åt honom. Hela tiden fick jag försöka stoppa honom från att gå ut på gatan då vägen är mycket trafikerad och alla stannar inte.. Mellan försöken att gå ut på gatan och titta efter bussen, somnade han på bänken. Då fick jag skaka liv i honom och be honom försöka se pigg och nykter ut så att han skulle komma med på bussen.

 

Väl på flygplatsen var det första vi fick göra att hitta en plats att parkera Max på.

Sen ställa oss i kön för incheckning. Just den morgonen var hälften av alla incheckningsapparater trasiga, så alla fick köa till dom som var öppna.

Efter det fick vi ställa oss i en annan lång kö för att lämna in bagaget.

 

 

Mitt bagage var tyngre nu än när jag kom och det räckte inte med en röd lapp, jag fick två och 400 kr i böter...

Böterna fick jag gå till andra sidan av hallen för att betala, och när jag kom tillbaka till incheckningsdisken med kvittot, började det blinka "gate open",

Sprang tillbaka där jag lämnade Max och började en mödosam kamp att få liv i honom, samtidigt som jag försökte undvika att alla på utreseterminalen skulle titta på oss...

Att sen guida honom till flygplanet med glada tillrop som öppna ögonen, nej, du kan inte dricka nåt nu, du får kaffe på planet. Se pigg ut så du kommer igenom kontrollen... osv det var svettigt!

Att få ta en skrikande 3-åring i armen och leda den igenom allt det här hade varit rena drömmen.

 

Det bästa med den här semestern var att jag fick så mycket tid med Max. Det tyckte jag om och jag hade kul i det stora hela.

Men om en semester ska räknas som semester tror jag att den ska tillbringas med en god vän långt ifrån ens familj och släkt...

 

Lite bunus:

Lägenheten i Aten orörd sen mormor och morfar bodde där så det finns mycket orginal kvar. Bl a kylskåpet, som är en Generak electric från 60-talet. Minst.

   

 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards