Alla inlägg under januari 2013

Av Dina - 29 januari 2013 22:31

På lördagen var jag bjuden på överraskningskalas.

Marie, föredetta granne och vän, hade fyllt 50 år i höstas och hennes barn ville överraska henne med en fest.

Som vanligt hade jag inget att sätta på mig så det blev en tripp till Forum med Susanne.

 

Varje gång jag är i Forum med Susanne vill hon kasta ett öga på Espri.

Själv är jag inte så intresserad eftersom jag aldrig har hittat nåt där. Men som den goda väninna jag är så följde jag med in.

Det slutade med att jag kom ut med en klänning som satt som en smäck och Susanne inte med nåt.

 

Susanne hittade däremot två exklusiva toppar å andra sidan i en annan butik så hon gick inte hem tomhänt.

 

Hem och göra sig iordning för att sen ta bussen till Skurustugan och vänta på födelsedagsbarnet.

Lördagen var kall. Iskall och innan vi fått upp värmen inne i stugan höll jag på att frysa fast.

Så släckte vi ner och in kom Marie till tonerna av "Jag må hon leva".

 

Hälften av alla som var där kännde jag inte och andra hälften var jättekul att träffa igen för det var folk jag känner men inte sätt på jättelänge!

 

 

Ser det här ut som en 50-åring?!

 

Vid 2-tiden var jag tvungen att tacka för mig, jag skulle ju jobba dagen efter, och sen begav jag mig till busshållsplatsen i -20 grader stod jag där och väntade på bussen.

En jättetrevlig kväll och igen, jättekul att träffa alla gamla vänner jag inte sätt på länge!

Av Dina - 27 januari 2013 19:38

Jag trodde jag skulle hinna skriva ikapp förra veckan, men det blev inte så.

Som sagt, fredagen kom och middag nr 4 den veckan var inbokad.

Efter avslutat arbetspass blev jag upplockad av Susanne och så åkte vi in till stan, närmare bestämt Hornsgatan eftersom jag hade ett ärende in på Efva Attlings ateljé.


Jag behöver nog inte påminna om hur kallt det var den dagen, så vi bestämde att gå in på första bästa ställe. Och första bästa ställe som vi såg var Helenes krog och bar. Jag hade varit där förut och vill minnas att maten var god.


Redan vi första beställningen, dvs en drink innan maten, hajjade kyparen till, det var nog för att jag ville ha en Xanté, päronkonjak för den oinvigde.

Någonstans efter det blev vi "döskallemärkta" bordet.


Efter uppdrucket glas kom maten. En gigantisk tallrik full med mat! Jag beställde vegetarisk pasta och måste säga att den var himmelsk! Susanne hade däremot inte tur med sin mat, hon skulle ha biff medium och jag måste faktiskt hålla med henne, köttet såg mest uppvärmd ut än tillagat. Det dröp blod ur det.

Så vi kallade till oss kyparen för att be om att få det bättre stekt. För en sekund tänkte han ställa sig och dividera hurvida välstekt biffen var, men bet sig i tungan i sista sekund och tog med sig den ut. Den var inte mycket mer oblodig när den väl kom tillbaks, så där blev det ett minus för dem. Kött, om man inte gillar det mkt blodigt, kan dom inte tillaga. Men pasta...

Den var så god så bortsett från att jag åt upp allt, jag hade inte ens sinnesnärvaro att fota innan.

 

Ja, ni ser nog storleken på tallriken och den var full..


Kvällen flöt på och vi hade hur mycket som helst att prata om.

Mycket intressanta saker. Och viktiga som femenism!

Om att göra ett val. Säkert saker jag kommer att komma tillbaks till, för det var ett mycket viktigt budskap vi har att dela.

     

Och så många viktiga saker vi kunde lösa efter 5 konjak och säkert lika många bubbel och varsin Irisch coffee senare.

Men såna här viktiga budskap kräver nog en hel del möten, eller hur Susanne?!

På slutet fick vi nästan busvissla efter service. Susanne surade till något, men jag var så glad över att få tillbringa kvällen med henne så jag hade inte brytt mig om jag hade varit tvungen att gå in bakom baren och hämta min konjak själv...

Tack för ett välbehövlig, trevlig och rolig kväll med massor av värme och kärlek!   





Av Dina - 22 januari 2013 00:16

Så hoppar vi måndag-onsdag då det inte hände nåt speciellt och går direkt till torsdag.

Torsdag var min enda lediga dag den veckan och jag och Nasrin hade bestämt att på förmiddagen åka till vår vän Saba som hade halkat och brytit benet.


Planen var att vi skulle vara hos henne vid 11-tiden, lämna hennes present, fika och sen skulle vi ta en tur till stan.

Men när vi kom till Saba hade hon gjort världens middag. Etiopisk mat som jag älskar, dessutom.  

Den här bilden är tagen. När Saba hade dukat fram så hade jag glömt allt och slängt mig över alla grytor som man lägger på Ingera, brödet, och så glufsar man i sig som om det inte fanns en morgondag.

Det var vad jag gjorde.

Efter maten skulle vi dricka kaffe. Så som man dricker den i Eritrea/Etiopien, det tar tid, det är inte bara att koka kaffe och hälla upp i koppar, detta är en ritual.


Vi hann inte till stan, jag och Nasrin, jag var tvungen att slänga mig hem med färdiglagad mat för att sen åka in mot stan igen och möta upp Yvonne och Kirill. Kirill hade nämligen fyllt år och vi skulle gratta honom med en middag. Fortfarande full i magen kommer jag tillslut till Restaurang 101 på Birger Jarlsgatan med samma nr och där var allt redan förbestämt.


Förrätt: Svampsoppa

Huvudrätt: Hjortfile med murkelpuré

Avslut: Kaffe med en himla god chokladbit.

 

Japp, detta var allt man fick som huvudmål och det kostar att få så lite på tallriken kan jag säga...

Men det var ok, jag var ju i gott sällskap.

   

Min mobilblixt var tydligen väldigt stark, jag vet inte hur man minskar den så därför blev det såhär fina foton på Yvonne och Kirill.


Allt flöt helt perfekt tills det var dags att åka hem.

På väg till T-banan fick jag världens magknip.

Värre än krystvärkar.

Men jag bet ihop och fortsatte ner till tåget.

Tack och lov att jag fick sittplats, för dom hårda säterna på tåget underlättade trycket som kom uppifrån en hel del.

Väl i Slussen såg jag att bussen inte skulle gå förrän om 10 min. Fy tusan! Desperat tittade jag mig om efter en toalett, men ingen att gå till eftersom dom har stängt Slussengallerian.


Bussen kom och jag satte mig och hoppades att bussätet skulle ha samma effekt som tågsätet. Men inte då eftersom bussäterna är mjukare än tågens. I höjd med Henriksdal såg jag mitt liv passera revy.

 

För att göra en lång och obehaglig historia kort, så hann jag till Coop i Orminge...   



Av Dina - 21 januari 2013 21:49

Nu har det gått ett tag utan uppdatering. Jag ligger efter så här kommer det lite fördröjt.

Söndagen den 13/1 var det dagen efter barnens syster Otilia fyllde år.

 

Barnens pappa, Uffe, chockade oss med att bjuda alla barn med respektive mamma på middag.

Med på middagen var barnens kusin, Caroline, hon är dotter till Uffes biologiska pappas son.

Hon och barnen möttes för några månader sen och hon och Max har varit sambos ett tag och numera mkt goda vänner. Kul!

 

Söta Caronline.


 

Max och AnnaMaria.

Alla hade firat dagen innan så samtiliga barn över 18 år var slitna på middagen.

 

Underbara Liza, som är Otilias mamma och Weibing som är nuvarande sambo.

Tomten som är far till alla barnen hade jag tydligen inte fotat den dagen.


Iallafall så var det en trevlig middag och jag undrar varför vi inte i all enkelhet träffas oftare och äter middag med varandra?

Det hade varit kul skulle vi kunna bestämma det? ;-)

Av Dina - 13 januari 2013 11:49

Härom dagen skulle jag iväg och sa till Micke att det var bäst för honom att det luktade rengöringsmedel när jag kom hem.

Det var alltså en hint om att han skulle städa medans jag var på jobbet.

Jo, visst var det undanplockat när jag kom hem och visst luktade det rengöringsmedel, men det här var inte vad jag menade...

 

En trasa neddränkt i rengöringsmedel fastsurrad i värmefläkten....

Av Dina - 3 januari 2013 19:50

Nyårsafton. Bortsett ifrån att jag jobbade så kände jag mig inte alls bra. Det hade jag inte gjort på flera dagar, men det var mest febertoppar som kom och gick. Men just nyårsafton känndes värre..

Men jag tog mig igenom arbetspasset och sen åkte jag hem med mina sista krafter.


Kl 20 på kvällen var jag så febrig och sjuk att jag ville gå och lägga mig. Jag satt ändå i fotöljen med värkande kropp och knappt höll mig vaken. Micke låg i soffan och sa att jag skulle försöka vara uppe en stund till. Tio minuter efter det hörde jag honom snarka.

Jag tog min brännheta lekamen och masade mig in i sovrummet för att gå en helvetesnatt till mötes.

Efter att ha legat och feberkrampat så frös jag för att vakna av att det ringde på dörren kl 03:30 av att Barre blivit utelåst.

Minns knappt att jag gick upp och öppnade. Micke, som fortfarande låg i soffan hörde ingenting...

La mig och somnade om.

Vaknade när klockan ringde på nyårsdagens morgon och jag var dyngsur. linnet var alldeles blött, mitt hår var som nyduschat och febern hade gjort att var enda lem i min kropp värkte.


Ett kort ögonblick övervägde jag att ringa och sjukskriva mig, men vem skulle tro att jag var sjuk på riktigt en nyårsdagsmorgon?!

Och vem skulle ersätta mig på jobbet en morgon som denna?!

Så jag masade mig till bussen.


Arbetskläderna, som i vanliga fall är luftiga och följbara, skavde mig på kroppen hela förmiddagen. Jag gjorde mitt pass iallafall och sen gick jag hem.

Och föll ned i min säng och somnade.

Vet inte hur länge jag sov, men när jag vaknade till så hade Athos rivit ner överkastet och låg troget vid min sida på golvet. Hela tiden.

 


Micke kom in och frågade om jag ville ha en kopp te. Det ville jag. Efter 10 år borde han veta hur jag dricker mitt te. Jag vet hur han dricker sitt kaffe, sitt te, hur han vill ha sin mat osv osv... Jag vill ha mitt te starkt med en halv sockerbit och en gnutta mjölk. Och med en gnutta så menar jag endast ett par droppar.

Det här var vad han kom in med:

 

Det var ju för tusan näst intill silverte! Det kunde jag ju inte dricka! Ville kräkas bara jag såg det!

Jag vet att jag låter gnällig men jag var sjuk, näst intill döende, och då har jag all rätt till det!

Så jag gick ut och gjorde egen te.

Bara för att möte en stolt Barre som sa att hon har gjort lamm i ugnen som vi kunde kalasa på ikväll... Åh, tack, perfekt sista måltid... :-/

Väluppfostrad som jag är så åt jag lite iallafall. Sen orkade jag inte så mycket mer, jag var tvungen att gå och lägga mig igen.


Dagen efter var allt värre, min kropp var slut, febern ville inte ge med sig men jag tänkte att jag måste få nåt i mig iallafall så jag gick upp och gjorde "soupitsa", liten soppa fritt översatt, sån som pappa brukade göra till oss när vi var sjuka. Det är en buljongsoppa med citron och ris.

 

Jag gjorde så jag hade att äta hela dagen, men när Oliver såg den ville han också ha.

Men det räckte iallafall.

Vid det här laget så hade jag tydligen börjat tappa smaken, för när det brände i halsen frågade jag Oliver om jag hade pepprat soppan mycket, men det hade jag inte, så det betydde att jag svalde het soppa...

Resten av dagen gick åt till att sova, sitta lite i soffan och sova igen.


Idag har jag fått nog av att vara sjuk, så fram åt eftermiddagen tänkte jag att en prommenad i friska luften kunde inte skada.

Nu sitter jag i fotöljen med bulltande huvudvärk och feber igen. *suck*

Till råga på allt, som om det inte var illa nog att vara sjuk så sitter Oliver och Filip i soffan bredvid mig och spelar tv-spel. Olivers 32 tums tv på rummet dög inte dom måste ha 60 tum.

Och så sitter dom och gapar och skriker... Ingen hänsyn till att jag sitter sjuk bredvid.

Har jag någongång sagt att barn är en fröjd i ett hem?! JAG TAR TILLBAKS DET!!

   


Jag hade massa roliga planer den här veckan nu blev allt avbokat. Typiskt, hoppas det här går över snart!


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards