Alla inlägg under april 2009

Av Dina - 30 april 2009 16:06

Känns faktiskt lite busigt.

Som om man skolkar från skolan.

Ikväll har vi beslutat att inte gå ner till majbrasan. För mig är det första gången på 19 år som jag uteblir.

Inget springa och handla korv, korvbröd, dricka, bullar, fika osv.

Inget springa och leta efter pinnar stora nog att hålla en korv och långa nog att nå brasan utan att bränna sig.

Max är ute på Möja, Mia med sina kompisar och iår sa Oliver att han kommer att vara med sina och inte med oss.

Då bestämde vi snabbt, jag och Micke, att vi skiter i majbrasan i år. Vi grillar hemma och myser i soffan och ser om vi även detta år slipper få hem ett barn med "Taxi blåljus".

Jag njuter faktiskt, ytterligare ett måste bort.

Underbart, konstigt, ovant, busigt men såååå skönt! :-)



Av Dina - 28 april 2009 22:36

Jag och Mia tog sista rundan med Athos nyss. På gångvägen bakom vårat hus, kanske på en fem meters sträcka låg det massor av spindlar spridda. Ungar, dom var inte så stora, som en tumnagel ungefär. På en minut fick jag döda 19 stycken. Mia har nämligen spindelfobi och fick panik när hon såg alla. Usch, jag kände mig som en mördare.

Hon stod och pekade "där" och "där" och jag fick gå omkring och trampa på dem (fast hon missade två som hon inte såg).

Hon räknade snabbt ut att jag hade befriat världen från 9500 spindlar när jag dödade de 19.

Jag får ett citat av Hitler i huvudet:

Döda en och du är en mördare.

Döda miljoner och du är en erövrare.

Döda alla och du är Gud.

Fast just nu känner jag mig bara som en mördare...:-/

Av Dina - 24 april 2009 11:45

Abort: En död, en sårad.

Av Dina - 24 april 2009 11:21

En tillfredsställelse med att vara mamma är när man kan genera sina barn eller ännu bättre när det visar sig att "mamma har rätt" och absolut när man kan trycka ner deras egna ord i halsen på dem! ;-)

Två veckor innan Max fyllde 18 år hade jag varit ute på morgonen med hunden. Han höll på att göra sig iordning och jag sa att det var kallt ute så att han skulle sätta på sig ordentligt. Sådär omtänksamt som man är som mamma när man vill sina barn väl...

Max gillar inte det, så han suckade högt och sa " Har jag inte sagt åt dig att sluta tala om för mig vad jag ska göra?!"

Jag svarade att sarkastiskt att "Jag är din mamma, jag kommer alltid tala om för dig vad du skall göra!"

Vad fan, dom har "plågat" mig sen dom föddes, it´s payback time, typ resen av deras liv. :-)


Max svarade: Jaja, men om två veckor är vi bara bekanta...!

Oook... tänkte jag.


Härom dan la Max in en bag full med smutstvätt i tvättstugan.

Jag såg den och ignorerade den.

Imorse ropade han på mig. Han stod inne i tvättstugan och sa "Jag tycker det går lite trögt med tvätten, den här väskan har stått här två dar nu med kläder jag använder."

"Jaha, sa jag, varför säger du det till mig?

-Därför att du är min mamma, svarade han.

- Nej, Max nu är vi bara bekanta... *ler*

Toutchdown!

Livet är underbart! :-)

Av Dina - 21 april 2009 09:47

Den första natten i galgen är värst.

Av Dina - 21 april 2009 09:21

För mååånga år sedan var vi tre vänner som höll ihop väldigt tajt. Jag, Sus och Niclas. Niclas och jag låg i separation på var sitt håll för att sen bli lyckliga singlar. Men under den jobbiga perioden som var då så var vi tre varandras stöd och faktiskt också lycka. Ja, precis, när jag tänker tillbaks på den tiden, minns jag inte att den var jobbig utan en mycket trevlig period i mitt liv och det endas pga Sus och Niclas, för att vi hade så himla kul mitt i allt kaos.

Eftersom jag och Niclas var singlar så kunde jag och han flamsa mer än Sus, och det gjorde vi och Sus var inte alltid sååå road av oss. (Det var hon, men hon skulle aldrig erkänna det ;-) )

En dag när vi var i stan, jag och Niclas, så hittade vi ett kort, ett grattiskort, som vi sa att när Sus fyllde jämt så skulle vi köpa DET kortet för att det var så bra!

Någonstans på vägen skilldes våra vägar, Niclas gick en annan väg bort från oss. Jag la inte så mycket energi på att sakna honom utan tänkte att han var en period i mitt liv och vi i hans.

Livet ändras och så gör många vänner också, utan att det egentligen har hänt något utan man skaffar sig nya där man är.

Nåväl, han var inte längre någon del av mitt liv och ingen jag täkte på så mycket heller utan allt har bara rullat på.

Tills i fredags. Jag var på stan för att inhandla diverse hjälpmedel till en blivande gammal dam, Sus, när jag snubblade över DET kortet igen...

Jag hade glömt bort det, men när jag såg det kom minnet tillbaks.

Minnet om den roliga tiden, när jag och Niclas stod och gjorde oss roliga över att vi hittat KORTET till Sus.

Jag höll det i handen, glad att det fortfarande fanns kvar, men då faktiskt saknade jag för första gången Niclas. Jag köpte kortet, men det kändes inte som samma sak när inte han var med. Det här var ju våran grej, inte min. Allt det roliga som var runt det kortet fanns liksom inte där när han inte var med.

Och för första gången på sex år kan jag uppriktigt säga att jag saknar honom som faaan.

Av Dina - 20 april 2009 11:54

Handla via internet, smidigt, enkelt, smart, och bättre. Visst, tills det uppstår problem. Då vet ingen hur det ska åtgärdas.

Mina barn har terminskort och eftersom dom rör sig ute efter kl. 19 så har jag utökat det med ett terminskort plus som man helst enligt sl ska köpa på nätet för då har man förlustgaranti. Bra!

I lördags var Mia på fest och blev bestulen på sitt kortetui, där bl a terminskortet låg.

Idag skulle hon anmäla det stulet. Eftersom det var krångligt att göra det på nätet ringer hon upp sl.s kundservice. Dom säger till henne att hon måste anmäla det till polisen först innan dom kan hjälpa henne.

Hon ringer till polisen och gör en anmälan, för att underlätta för henne ger polisen henne ett nummer som hon ska ge sl för att skynda på processen.

Mia ringer tillbaks till sl och dom kunde fortfarande inte hjälpa henne eftersom hon inte hade en polisanmälan. Mia säger då att det har hon och hon har ett referensnr. "Nej, det funkar inte." får hon till svar.

Jag tar över. Går in på sl:s sida för att se om man inte kan sköta sån´t via nätet, det måste man ju kunna. Hittar deras länk för förlust av kort, klickar där och blir länkat till polisen för att göra en anmälan. Det vill inte jag eftersom den redan är gjord. Ringer upp sl´s kundservice.

Jag frågar om inte det går att göra en förlustanmälan via nätet och det kunde man och nu funkade det även att bara skriva ner referensnummret från polisanmälan. Bra.

Letar upp deras blanket, som f ö inte var lätt att hitta, och försöker fylla i den. Det går inte. Ringer upp sl igen.

Nej, du måste ladda ner den och skicka den till oss, sa dem.

Men varför går det inte via nätet, det måste ju vara mycket smidigare?!

Nej, så långt fram i utvecklingen har inte sl kommit, brev med porto gäller fortfarande.

Nu är min tanke, hur många dagar kommer det här att ta? Och vem står för Mias skolresor under tiden? Jag har redan betalat för det redan, ska jag behöva göra det igen för att sl vill ha brev? Nä, jag hör att jag får ringa dem igen, men nu hinner jag inte, ska iväg och jobba.

Av Dina - 16 april 2009 13:42

En god gärning, oavsett hur liten, är någonsin bortkastad.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14 15 16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards