Alla inlägg under juni 2009

Av Dina - 29 juni 2009 11:42

Jag blir så trött på mig själv...

I eftermiddag kommer två arbetskamrater till mig och hälsar på så jag tänkte dom skulle äta här med oss. Som sagt, pastasallad.

Eftersom jag är ledig tänkte jag att jag skulle ta min fina dramaten som min älskade väninna Sus gett mig i present och traska ner till centrum och handla så det är klart när dom kommer.

Jag ska ta min plånbok från min väska, den finns inte där, jag ser mig omkring men kan inte hitta den. Panik! Men så kom jag ihåg: Den ligger i bilen. Jag la den i handsfacket igår när vi var på Bauhaus...

*suck* Detta är inte första gången, tyvärr inte sista heller kan jag frukta.

Nu måste jag vänta tills Micke kommer hem.:-(

Så här har det alltid varit. Jag lär mig aldrig. Blir så trött på mig själv för att jag är så disträ.

Åtminstonde förr hade jag backup, Sarah, jag kunde alltid springa till henne. Men hon har ju övergivit mig och flyttat lååångt bort.*snyft*


Såg ett framtidsreportage på Discovery härom månaden.

Det var ett litet chip som man opererade in i underarmen med all data som fanns om dig. Där stod det när du är född, vart du bor, kontonr osv osv..

Det kunde även fungera som betalkort.

Jag tyckte det hela var en smula bisarrt.

Men jag vet inte om jag tycker det längre. Vid närmare eftertanke verkar det inte alls dumt. Inte dumt alls....

ANNONS
Av Dina - 29 juni 2009 09:09

Och då menar jag min bekantskapskrets.

Och jag vet vem.


Micke är den morgonpigga av oss två. Alltid på helgerna så är han uppe med tuppen mendans jag gärna ligger kvar till 9. Då kommer han in med en kopp kaffe till mig. Efter en stund åker han iväg till Coop för att köpa frallor och jag går upp och förbereder frukost. I bästa fall så har han redan gjort det innan jag ens kommer upp.

Söndag, jag vaknar, märker att det är full aktivitet i köket. "Underbart" tänker jag då jag faktiskt var lite småhungrig. Det händer väldigt sällan att jag är sugen på frukost så fort jag vaknar, det måste gå en stund först, sen.

Men när jag ligger där i sovrummet hör jag att det är inte traditionella morgonljud jag hör. Förvirrat tog jag mig ur sängen och gick ut i köket.

Där stod Micke glad som en lärka: "God morgon, vill du ha ägg och bacon?"

Inte nog med att stekosen fick det att vända sig i magen på mig, när jag sedan tittade ner i hans talrik och såg ägg och bacon för lite stekta dessutom för min smak, ja, då vände sig min mage ut och in.

Tack och lov var den tom.

Jag tittade mig runt i köket. Jag såg nog att han varit och handlat så då måste det finnas frallor härnågonstans...

Men, nej, det fanns ägg, bacon, crispies och annat äckligt pålägg som jag inte äter till förbannelse, men inga frallor.

På väg ut att sätta sig för frukost ser Micke min förtvivilade blick leta efter något att äta.

"Det finns bröd i frysen, jag glömde ta fram, blev så ivrig att börja min nya diet" säger han och lyser som ett barn som fått en present.

"Jag märker det" tänker jag, suckar och gör iordning min frukost.

Jag vet nog vem som sått det här fröet...

Micke ser glad ut, för glad ut...


Idag är det måndag. Jag är ledigt. Ikväll blir det Tonfiskpastasallad till middag....*ler*


ANNONS
Av Dina - 27 juni 2009 23:51

Jag kan tänka mig att det bloggas frenetiskt om allas våran Michael Jackson.

Det är det som domenerar radio just nu. Michael Jackson-kavalkader på nästan alla kanaler.

Och jag kan förstå det, han var stor.

Jag hörde om hans bortgång redan kl 6 på morgonen då jag vaknar till radion.

Men av någon anledning chockades jag inte. Natruligtvis tyckte jag det var tragiskt, som jag tycker med alla människor som går bort för tidigt, men inte mer än så.

Jag minns när prinsessan Diana dog. Jag var uppe vid sextiden då också, Oliver hade vaknat och ville ha sin flaska. Jag satte på TV:n för att sätta honom framför barnprogrammet så jag kunde lägga mig i soffan och småslummra när en textremsa högst upp förkunnade att hon hade gått bort.

Jag trodde att jag läst fel. "Det måste ha varit prinsessan Lilian dom menade, inte Diana". Jag satte mig upp i soffan och läste ordentligt med ögonen öppna; jo, det stod Diana. Jag blev chockad.

Men inte nu. Inte den här gången.

 Kanske var det för att hans liv var ett stort drama som man inte fick något riktigt grepp om. Var det inte en massa hyschpysch så var det just drama och spekulationer som präglade hans person.

Han var nog skygg. Men jag tror han även var väldigt självcentrerad så han bidrog mycket själv till dom stora rubrikerna. Ramljuset blev nog ett tvångsmässigt måste för hans egoexistens. Jag menar, kan man inte få till ett riktigt stor album så kan man få feta rubriker i alla tidningar som håller dig vid liv. (ops) Men ni försår nog vad jag menar.

Han slog stort med "Thriller" och för han blev det inte bara en hit, det blev även en livsstil.

Frid över hans minne.




Av Dina - 27 juni 2009 10:06

Någon gång i livet måste man ha sett den.

Och det var precis vad vi gjorde igår, jag, Micke, Sus och Staffan.

Med korgar packade med sallad, bröd, vin, kaffe och kakor styrde vi kosan mot Vällingby slott och parkteatern.

Jag måste erkänna, det som jag trodde skulle bli tungt och långsamt visade sig vara väldigt roligt.

Men man var tvungen att hänga med. "Figgaros bröllop" i en mordern tappning. Faktiskt mycket sevärd!

Någonstans mitt i började jag och Sus att skratta.

Vi försökte få med oss fyra på ett bra kort.... Det sket sig.

Men här kommer dom som var bäst. Med det inte sagt mest sevärda..

Tack för en mycket trevlig kväll!


Av Dina - 25 juni 2009 22:11

Dagen D kom alltså.

Alla sprang om varandra lite då och då för att hålla koll på vädret.

Det började inte särskillt bra då det regnade när vi vaknade.

Men långt bort i fjärran var himlen blå, och molnen blåste bortåt, sakta men säkert.

Det sista mamma Sarah gjorde innan vi gick och la oss kvällen innan var en checklista. Så på morgonen hade dom flesta sina givna uppgifter.

Allt flöt som en ström.

Tältet dukat, serveringsbord dukat, mat upplagt på fat osv osv

Bruden fixad.

Det var Sarah som skulle göra det. Tänk vilken unnest att få fixa sin dotter brud. Det måste ha varit en underlig blandad känsla av glädje och sorg, stolthet och förtvivlan...*ler'

Själv hade jag nog aldrig fixat det, jag hade väl bara stått och bölat som vanligt...:-/

Uppställning för oss gäster i trädgården. Mamma Sarah bytte plats med pappa Totis som tog över och så kom äntligen bruden.

Och solen... :-)

Efter sermonin samlades vi för välkomstskål och pappa Totis välkomnade gästerna och vi skålade för brudparet.

Mat i tältet som följdes av sång och tal.

När kvällen var över, dvs framåt 04:00 på morgonen, satt jag, Micke, Daniel (brudgummen) , Sofia och hennes Jesper och summerade dagen.

Daniel sa: "Ja, nåt jag absolut kommer komma ihåg av den här dagen är Dinas vita ben som sicker fram under hennes nattlinne när hon jagade på mig hela förmiddagen..."

Tack, Daniel, det känns fint att få ha gjort ditt bröllop minnesvärt..;-) *skrattar*


Av Dina - 25 juni 2009 22:09

Vet inte vad som hände med min dator, Mickes också för den delen...

Dom har fått spunk och vill inte fungera som dom ska.

Men nu hoppas jag att felet är åtgärdat.

Så, nu fortsätter bloggandet som jag inte har kunat ägna mig åt på ett par darar...

Av Dina - 21 juni 2009 18:49

...skogen!

Jag opptimisten hade planerat att åka hemifrån vid 8-tiden redan.

Torsdag kväll/natt hade jag in i det sista suttit och renskrivit tal, gått igenom packning o d.

Nåväl, prick kl 9.00 hämtade vi Panikos, han skulle också med på bröllop.

Det var dit vi var på väg, mot Vickan och Daniels bröllop.

Jag tyckte det skulle bli en spännande resa.

Jag har inte varit så högt upp i Sverige och skulle nu passa på att få se det Norrländska landskapet.

Minns inte riktigt vart jag somnade, men blev väckt vid Gävle för fika.

Kaffe och fralla på vägkrogen blev det.

Satte oss i bilen igen. Jag tog fram ett korsord, sen blev allt svart igen och blev väckt lagom för lunch, dvs fiskburgare på Max.

Men nu var vi så pass högt upp i landet så det var egentligen nu det började bli intressant. Så nu skulle jag hålla mig vaken! Sure...

Vaknade 20 minuter innan vi var hemma hos dem.


Bådas respektive föräldrar var där, och efter en välbehövlig fika satte vi igång med den sista finputsningen.

Imorgon skulle det vara "Den stora dagen" .


Av Dina - 17 juni 2009 12:37

Glömde att säga att jag igår var på F&S dans igen, har inte varit där på nästan en månad. Har saknat det som 17!

Såhär i semestertider så är vi inte så många som vi brukar vara, så vi hade bytt sal.

Jag har under min tid hos Friskis & Svettis undvikt speglarna, har fått en glimt av mig vid något tillfälle och det har resulterat i att jag har skrattat resten av lektionen... Jag har sett snyggare, rörligare och graciösare personer... *skrattar*

Igår slapp jag inte mig själv. Hela jäkla fucking väggen var spegel....

Och ingen stod framför mig.

Min första tanke var: Åh, nej! Och jag började se mig omkring vart jag kunde ställa mig... Helt kör! Jag skulle få dansa med mig i blickfånget...

Visst, det blev många skratt. Men också fick jag till många förbättringar, jag kunde se på mig själv hur det skulle vara.

Efter ett tag såg jag inte spegeln som min fiende utan som en tillgång.

Och vet ni vad? Jag är faktiskt inte så tjock, det är mest min hud som är fluffig....;-)


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Dinasblogg med Blogkeen
Följ Dinasblogg med Bloglovin'

Translate


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se