...skogen!

Jag opptimisten hade planerat att åka hemifrån vid 8-tiden redan.

Torsdag kväll/natt hade jag in i det sista suttit och renskrivit tal, gått igenom packning o d.

Nåväl, prick kl 9.00 hämtade vi Panikos, han skulle också med på bröllop.

Det var dit vi var på väg, mot Vickan och Daniels bröllop.

Jag tyckte det skulle bli en spännande resa.

Jag har inte varit så högt upp i Sverige och skulle nu passa på att få se det Norrländska landskapet.

Minns inte riktigt vart jag somnade, men blev väckt vid Gävle för fika.

Kaffe och fralla på vägkrogen blev det.

Satte oss i bilen igen. Jag tog fram ett korsord, sen blev allt svart igen och blev väckt lagom för lunch, dvs fiskburgare på Max.

Men nu var vi så pass högt upp i landet så det var egentligen nu det började bli intressant. Så nu skulle jag hålla mig vaken! Sure...

Vaknade 20 minuter innan vi var hemma hos dem.

Bådas respektive föräldrar var där, och efter en välbehövlig fika satte vi igång med den sista finputsningen.

Imorgon skulle det vara "Den stora dagen" .

 

Daniel

24 juni 2009 21:02

Ojoj ja men du e inte ensam om att va tidsoptimism, men oftast slutar ju allting väl ändå!

http://danielfagerholm.webblogg.se

 

Tant Alexandra

24 juni 2009 22:11

Och vad hände sen då? Vi vill ju ha fortsättningen på historien.

http://tantalexandra.bloggagratis.se

 

Dina

25 juni 2009 22:28

Ja, Danel, det gör ju det.
Rutin kallas det! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...