Alla inlägg under mars 2012

Av Dina - 30 mars 2012 11:26

Ok, efter det hemska fotot på FB så får jag väl ge en helhetsbild...

En längre tid hade jag varit sugen på etiopisk mat.

Så jag och Yvonne planerade in söndagen på restaurang Ehtiostar.

Som bonus dök Jean upp också.


Vi hade välidgt trevligt och det blev mycket skratt.

       


Efter maten medans vi satt där och pratade och skrattade kom vi in på bakverk, och jag ville minnas att jag någongång i menyn såg att dom hade baklava.

Numera får vi aldrig en meny när jag kommer eftersom dom vet vad vi vill ha...

Så när vi skulle beställa in kaffe var jag lite inne på att beställa baklava. Trots Jeans förmaningar att baklava inte var en afrikansk efterrätt och att jag skulle låta bli...

Baklava äter man på balkan och i arabvärlden, för dom som inte vet.


Men jag var sugen och beställer in iallafall...

Det kom två små trekanter, stora som femkronor ungefär, som bestod av en jäkla massa filodeg, och någonstans i mitten låg en halv nöt och massa kanel och socker. Elendet var inte slut där, över detta hade det östs på med en massa sirap, inte den sirapen som man ska ha över baklava utan vanlig sirap...

Det var den jävligaste baklavan jag någonsin har ätit i mitt liv! Och jag har ätit många!

Som om inte eländet var nog, så ville han att jag skulle betala 44 kr för det?!

Det blev droppen!

Jag var inte nöjd, det är vad en hel plåt kostar!

I Hötorgshallen får du en stor bit för 8-10 kr, en bit som dessutom innehåller massor av nötter!!!

 


Så, nä, jag var inte glad när vi gick därifrån. Det var en antiklimaxupplevelse och sådana är ju aldrig roliga. Därav min kommentar till dig Sarah, om ni var nöjda med era bakverk...


Jean däremot var nöjd, som han alltid är när han har rätt och när han får tillfälle att gnugga in "vad var det jag sa?!" Och på T-banan hem när jag fortfarande inte kunde smälta min besvikelse så lyckades Jean ta en av dem värsta bilderna över. Och bara för att han blev så nöjd över det också så hamnade den på FB... *ler*

Och för er som inte har FB så kommer den här, jag bjuder på det..

 

ANNONS
Av Dina - 25 mars 2012 11:27

Från början var jag väldigt noga med vart katterna får vara och inte får vara.

Inte för att dom brydde sig så mycket, men tillräckligt för att hoppa ner därifrån när jag närmade mig.

Köksbordet är ett sånt ställe där dom inte fick vara.


Så kom min mamma på besök för några år sen och numera anser katterna att det är legitimt att ligga på matbordet.. :-/

Men att lägga sig i min handväska det är väl ändå att gå fööör långt!!?

Och dessutom inte bry sig när jag står där!


Nä, jag har varit för snäll/mjäkig, nu måste det bli andra bullar här hemma!

En bild på Antonia. En bild av höjden av anarki.

   

ANNONS
Av Dina - 24 mars 2012 15:23

Det finns tillfällen så jag inte är så glad över att vara kattägare.

I synnerhet inte mamma till  Frasse..

Igår kväll när vi lungt och fridfullt tittade på tv hörde vi Frasse komma in genom kattluckan med det där lätet som han alltid har när han har fångat något.

Micke och jag hoppar ur fotöljerna och hittar Frasse i hallen stolt med en mus i munnen.

Vi jagar ut honom och satte oss vid tv:n igen.

Inte långt efter kommer han in igen med musen i munnen.

Micke jagar ut honom och stänger kattluckan. Han hade fått stannat inne om han gått med på att släppa musen, men han vägrade. Och eftersom Frasse äter dom så fick han inte vara här inne och slafsa med den.


Idag när jag höll på med min brunch hör jag Micke ropa från garageuppfarten.

Frasse kommer med en råtta i munnen.

Efter stora gester och mycket skrik släppte Frasse tillslut den och gick surt därifrån.

Jag höll på att tappa matlusten.

Det är en sak när han kommer in med små skogsmöss, inte trevligt men på nåt sätt hanterbart, men när han kommer med råttor... Nä fy!


Plötsligt ser jag hur Micke går tillbaks till bilen och fortsätter med det han höll på med.

-"Råttan då?!" frågade jag, "den kan ju inte bara ligga här!

- "Ta hand om den du, sa han, jag vill inte"...


Vill inte?! You better!!

Efter ett par minuters sträng övertalning fick han ta hand om den.

Det var det eller så hade han fått stanna ute tills det vart gjort! ;-)

   

Bara så ni får en hum om hur stor den var så fick Micke stå bredvid den med foten medans jag stod på tryggt avstånd och fotade..

Av Dina - 22 mars 2012 12:07

Igår när jag var på väg hem från jobbet och nästan vid busshållsplatsen Ektorps C tittade jag upp i backen och plötsligt var det blått överallt!

Våren är här! Underbart!

 


Idag är jag ledig. Och vädret är bättre än igår, så jag och Athos gick ut på en långpromenad i skogen.

Det bokstavligt talat kryllade av Citronfjärilar, men varje gång jag fick upp mobilen så flaxade dom iväg.

När jag gick mot Danmarks ängar så höll jag mobilen i handen och kameran på för att vara beredd när nästa fjäril kom. Men naturligtvis kom inte en enda...


Däremot hittade jag ett annat vårtecken. Tyvärr så stod jag mitt i det och det var inte så roligt. Men myrorna har vaknat till liv och det var full rulle på dem.

  

Det syns inte så bra här men det var miljarders av dem.


Så när min promenad nästan var till ända, såg jag en ensam liten Citronfjäril ligga i solen. Så jag smög och försökte zooma så gott det gick. And I got it!

       

Av Dina - 17 mars 2012 22:46

Micke har bytt ut sin iphone 4 till en ny större telefon.

En Samsung.

Och eftersom den är så mycket större har han hittat fler möjligheter med den.

Som t ex att ladda ner en flygapp.

Med hörlurar i öronen så kan man flyga vart som helst och ha kontakt med kontrolltornet.. :-/

Som en minisimulator, typ.


Så när jag kom hem, efter att ha jobbat 08:00-21:00, och såg att det inte var helt bortdiskat från gårdagen och frågade varför fick jag svaret: "Oj då, jag hann inte..."

Men han såg inte skamsen eller ångerfull ut, han hade nåt lyriskt i blicken!!!

I vanliga fall brukar han vilja att jag ska sitta bredvid  se saker och visa intresse. Nu hade han inte ens tid att visa mig. Han var helt uppe i det blå.


Susanne, be aware...

 


Det värsta är att det är svårt att bli arg när man ser honom så lycklig... :-/ *ler*

Av Dina - 17 mars 2012 22:02

Min älskade son Max fyllde ju 22 år den 14:e, men då han jobbar i Sandhman på veckorna kunde vi inte fira honom. Så jag bjöd på middag med dom närmaste på fredagen.

Vad passade inte bättre än att premiärgrilla? Vi var dom första i området.

Micke fick agera grillmästare eftersom jag verken ville stå ute i kylan eller i oset.

   


Max och hans pappa kom tillsammans med söta Otilia, Max´s syster.

Det blev en trevlig middag.

Uffe var som vanligt i sitt esse och hade förutom hundra planer och idéer även som vanligt svar på allt. Men han är underhållande. I lagom doser.


Max present från sin pappa var en tavla. Det var andra gången Max får samma tavla. Jag frågade Uffe om han inte fattade vinken första gången, då Max inte tog med sig tavlan hem, men uppenbarligen gjorde han inte det. Så han fick den igen... Nu står den i mitt vardagsrum, han tog inte den med sig den här gången heller... :-)

 

Tavlan är målad i Paris när Max var där med sin pappa när han var ca 13 år.


Max skulle vidare på fest med sina vänner vid 23-tiden. Och då var Uffe på riktigt festhumör och skulle promt med. Ställde bilen på våran garageuppfart och sa att han "hämtar den imorgon", läs idag.

Jag hade mina tvivler. Och ikväll när jag kom hem vid 22-tiden står bilen fortfarande här...

Av Dina - 12 mars 2012 22:50

Under alla år jag har haft katterna har jag undrat hur faskiken dom får tag i så många fåglar som dom släpar in här..

Fåglarna sitter ju oftast i träden. Oftast.

Men när jag gick ut för att slänga soporna såg jag att det satt nåt i vårt träd, jag såg en siluett i trädkronan.

Nåt stort runt.

Ser ni?

 


Nä, precis, man ser ingenting men ändå sitter hon där.

Ett kort när hon irriterad vänder sig om då hon störs av blixten.

 

Mitt bland grenarna högs upp lyser hennes ögon. Det är Antonia, min katt. Helt kamouflagefärgad. Eller "viltfärgad" som vissa kallar det.

Här är ett kort jag har försökt beskära och förstorat, så får man ett hum om vart hon sitter.

 


Hon sitter med sidan vänd mot mig mitt på kortet.

Och hon är fortfarande svår att se. Förstår dom stackars fåglarna som tror det är nån form av fågelbo i trädet och flyger rätt in i hennes klor...

Bio

Av Dina - 11 mars 2012 21:30

När barnen var små längtade man tills man skulle få barnfri tid.

Nu när dom är stora längtar man till att få umgås med dem. För nu har dom aldrig tid.


Så när Micke föreslog att vi skulle gå på bio blev jag glatt överraskad att Oliver ville med. Vi bestämde snabbt att det skulle bli en familjefilm för Micke och Oliver gillar att se filmer där dom skjuter så mycket som möjligt och där blod och lemmar yr. Det gillar inte jag. Men jag kan sträcka mig till fantasy sort of..

Nånting jag är väldigt förtjust i däremot är 3D, så det var t om att jag gick med på att se Star Wars igen eftersom den har kommit ut i 3D.

Men det blev John Carter.

 


Personligen tyckte jag den var sådär. Såhär i efterhand skulle jag inte betala för att se den på bio, utan väntat tills den kom ut på CD och titta på den en slö söndag. Den var två timmar lång och jag tyckte det kändes.

Micke och Oliver tyckte den var helt ok. Och vad jag hörde av kommentarerna på biografen av alla tonåringar som var där så gillade dom den också. Och trots att det var krig där han var så var den barnvänlig, det var inget blod som sprutade och inga detaljerade lemlästningar.


Filmen hade influenser av Avatar, Sagan om ringen och Stjärnornas krig men orginalen är bättre. Se värd när man vill slötitta på nåt som sagt.

   


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Dinasblogg med Blogkeen
Följ Dinasblogg med Bloglovin'

Translate


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se