Solen skiner och det är vår i luften.

Och efter att ha varit sjuk och inomhus flera dagar så längtade jag efter att få gå en promenad i vårsolen.

Tyvärr var det inte lika härligt när jag kom ut i skogen.

Snön från bergen hade smällt under dagen och runnit ner på stigen, där hade det frusit under natten så nu fick jag gå med livet som insats.

Athos som alltid brukar gå bakom mig var en bra bit före mig. Men han står ju stadigt på sina fyra ben.

Nedförsbacke. Precis vad man önskar... :-/

Tog mig hur lång tid som helst att komma ner.

I fredags kväll kom Oliver hem efter en vecka i Trysil.

Det kändes konstigt att inte ha något barn hemma, skönt men konstigt. Vi hade planerat att göra en massa saker, men istället blev jag sängliggandes. Och där försvann den veckan.

När barnen var mindre så åt vi alltid frukost tillsammans på helgerna.

Då hade man tid att lägga ner lite extra på frukostarna.

Sen föll dom bort en efter en, dom kom inte upp till frukost, som nu hade blivit brunch. Sista tiden har även Oliver avvikit och då har vi också struntat i det.

Annars var domhär frukostarna någonting alla värdesatte och tyckte om.

Men så imorse hörde vi att Oliver var uppe i hyfsad tid, så Micke körde ner till centrum efter färska frallor och jag dukade fram och kokade ägg.

Så trevligt!

Hade varit ännu trevligare om Max och AnnaMaria hade varit med!

Saknar dom! :-(