Alla inlägg under maj 2013

Av Dina - 31 maj 2013 13:09

Tidigare i våras byggde två Talgoxar (?) bo under taknocken på AnnaMarias stuga.

   

Nu har äggen kläckts och så fort mamma och pappa fågel kommer så är det ett himla liv i boet. Kul!

 

Men så häromdagen så ramlade en liten bebis ut. Den levde fortfarande när Mia hittade den utanför sin dörr. Hon tog upp den och la den i en liten kartong i hopp om att någon av föräldrarna skulle lyfta tillbaks den till boet och kom in och frågade om fåglar gör det. Vi sa  att det brukar dom inte göra, men kanske man kunde lägga tillbaks den dit.

Men när vi kom ut till stugan gick en belåten Frasse därifrån och lådan var tom... :-(

Dagen efter när jag skulle ut till Mia för att säga henne nåt låg ytterligare en fågelunge där, men den var redan död och Mia sa att den just hade fallit.

 

Jag gick tillbaks för att hämta nåt att ta upp den med innan det blev en massa flugor, Men jag hann inte förrän Frasse tagit den också.

Vad tusan, har den katten ett sjätte sinne som känner av när det trillar ut fågelungar? Han var inte ens i närheten!

 

Av Dina - 30 maj 2013 22:00

Idag hade jag inbokat ärende på Coop Froum ute vid Värmdö markand efter jobbet. Jag hade planerat att om vädret tillät skulle jag ta mig ut dit med moppen.

Men imorse kände jag mig inte lika säker, så jag bad Micke möta upp mig när jag slutade och åka med mig dit.

 

Vi skulle köra via Gustavsberg.

Vid ett tillfälle svängde Micke av vägen för att vi skulle prata ihop oss ifall vi kom ifrån varandra i trafiken, och vi stod precis vid brofästet, den här promenadbron som finns på vattensidan innan Gustavsberg och som är av trä, för dem som vet, och precis när vi skulle köra iväg fick min moppe "spunk" och åkte rätt in i räcket.

 

   

 

Jag har haft moppen i typ två veckor och har redan kvaddat den.

Fast det var ju Mickes fel, förstås!

 

 

Av Dina - 28 maj 2013 16:21

I fredags morse landade jag och Yvonne i Prag.

Vädret visade sig inte från sin vackraste sida, men det var å andra sidan inte kallt heller. Bara grått med stundtals en förnimmelse om sol.

Vi gjorde det lätt för oss och tog en taxi till hotell Boscolo, där vi skulle bo.

Jag blir inte lätt åksjuk, men så som han körde kände jag en lätt yrsel.

Vi tog taxi ganska mycket i Prag, Det blev för oss det snabbaste färdmedlet då vi hade vissa saker inbokade och ofta fick lite kort om tid. Och endast EN taxichaufför tog oss från A till B utan att köra stora rundan för att taxametern ska ticka, och den taxichauffören var en KVINNA!! All heder till oss! Men, visst, taxi kostar inte alls lika mycket som här.

 

Vi bodde på samma hotellkjedja när vi var i Budapest för två år sen, och jag måste säga att det hotellet var snäppet bättre än det här, även om det här också var mycket bra. Men det i Budapest såg verkligen sagolik ut, eller som Yvonne uttrycker det: Som en Versacespya.

 

Men här är iallfall lobbyn på det här hotellet:

   

 

Vårat hotellrum:

     

Den här textremsan: "Hallo, Mrs Kontaris-Mårtensson...." gick hela helgen på TV:n. Och för att vara säkra på att jag verkligen såg den så gick TV:n automatiskt på lite då och då under dagen.

Städerskan hade gjort en liten miss inne på min toalett i mitt rum när hon städade ut den förra gästen, och vi påpekade det lite fint när vi kom in. Det var nästan så jag ångrade det, för sen hann jag knappt snätta foten utanför dörren förrän dom var där och städade det. Kläder jag plockat fram på sängen för att jag skulle ha dem, veks ihop fint i en hög igen...

 

En av dem absolut bästa sakerna med att bo på hotell, enligt min mening, är hotellfrukosten. Och på Boscolo hotell fick man vacker musik till frukost, live musik alltså. Varje morgon satt hon där med sin harpa, och såhär i efterhand förstår jag inte varför "harpa" ska vara ett skällsord, det lät ju riktigt vackert!

 

 Lite kuriosa från hotellet:

Nedre delen var för länge sen ett bank/postkontor, inne i ciggarbaren kan man tydligast se spåren efter det då det var gamla kassavalvet. Orginaldörrarna är fortfarande kvar, men numera rymmer det ciggarer och sprit.

     

Kortet längst ner är tagen från ciggarbaren, över lobbyn och ut mot matsalen, men fönsterna längst bort är dom gamla postluckorna.

 

Vi kom iallafall fram till hotellet mitt på dagen, och vi ville inte förspilla någon tid, så vi tog fram en turistkarta och tittade ut vad vi kunde börja med att se.

Inte långt från hotellet låg den judiska Synagogan, dit gick vi.

       

Vad jag riktigt gör här vet jag inte, det ser mest ut som jag står och kissar...

Byggnaden var enorm och det var svårt att ta bra bild med mobilen, kameran hade jag förstås hemma.

 Efter en fin promenad tillbaks till hotellet var det bara att gå upp till rummet och hämta badkläder för att sen gå ner till spaet där vi hade tid för behandling. Tjeckerna har tydligen en fallenhet för blått, det var "mysfärgen" överallt.

     

Efteråt gick vi upp på rummen och snabbdusch för då var det middagsdags.

Vi hade bestämt att vi skulle äta "inhemsk" mat på resan, det är ju halva nöjet med att komma till ett annat land, så vi frågade i receptionen vad dom rekomenderade, och vi fick adressen till en jättetrevlig restaurang som jag nu inte minns namnet på, men som skulle ha god traditionell tjeckisk mat och dryck.

Och dom rekomenderade oss att äta anka. Inte nåt som stod högt på verken min eller Yvonnes meny, men om dom sa det så var det väl ändå värt att prova. Och numera är anka på vår 10 i toplista!

           

Ankrätten är tallriken längs in på bilden ovan, ser inte aptitlig ut men den var himelsk god!

Nåt annat inhemskt vi blev rekomenderade var Becherovka. Becherovka är för tjeckerna vad ouzo är för grekerna, raki för turkarna, koskenkorva för finnarna, ja, ni fattar, men becherovka är mycket, mycket godare!!

 

Enligt tjeckerna kan becherovka drickas innan maten, under maten och efter maten. Och var utmärkt för matsmältningen. Vi drack den innan eller eftermaten, det räckte, men vi drack den till varje måltid utom frukost.

Här fick vi också livemusik till maten, en man satt och spelade piano och sjöng allt från Sinatra till Beatles.

 

Efter att vi hade avnjutit vår middag hade mörkret fallit på, men vi förstod att vi inte var sååå långt från hotellet även om taxichaufören tog omvägar till restaurangen, så vi bestämde oss för att gå.

Och börjar med att gå vilse.

Att hitta i Prag, som turist iallafall, är näst intill omöjligt. Kartorna stämde inte med gatorna eller om det var tvärtom, man blir tillsagt att följa en viss gata, men vid nästa kvarter har gatan bytt namn och då var man vilse igen. Asfalt finns i stort sett inte på Prags gator, vägar och trottorarer, allt är kullersten i olika storlekar. Väldigt vackert och fint, men ett helvete att gå på i klackar.

   

När vi irrat omkring i gränderna med kartan i högsta hugg ett bra tag gav vi upp och tog taxi, igen.

 

Lördag morgon gick vi upp strax innan kl 8:00. Tanken var att vi skulle gå ner till spaavdelningen och simma innan frukost, men vi var så möra efter gårdagen och ville få ut så mycket som möjligt utav den här dagen så vi bestämde snabbt att vi skulle gå ner och äta frukost på en gång istället.

Och eftersom det här var Yvonnes födelsedag, så avslutade vi frukosten med "champange", deras motsvarighet till iallafall.    

som i mitt tycke är mycket godare än riktig champange.

 

Sen gick vi ut i det vackra Prag.

En av anledningarna till varför jag hade så svårt att lokalisera mig var att jag brukar ta ett riktmärke, och han i lobbyn hade sagt dagen innan "kolla efter det svarta tornet", bara det att Prag har minst tusen svarta torn. Så det var ett dumt riktmärke.

 

Vi började med att gå mot "Ghettot", dom judiska kvarteren, som än idag kallas ghettot i mannamun. Jag vill bara säga att om det är ghettot, så är det i ghettot jag vill bo!

Om Biblioteksgatan i Stockholm ses som faschionabel, så bleknade den i jämförelse med den här gatan. Alla, och då menar jag alla, märken som är nåt att räkna med fanns representerade på denna gata i egna butiker!

Tyvärr gick jag bara och tittade och kom på att fota först när vi gått förbi. Men en liten blick på dom vackra husen kan man iallafall se, och en bit historia.

   

 

Alla byggnader i Prag var vackra faktiskt, det var kul att dom bevarat arkitekturen så bra och dom nya som byggs, byggs i samma stuk.

Det var svårt att ett kort som gör byggnaderna rättvisa, eftersom dom var så stora. Men här kommer iallafall lite husväggar.

   

Och lite bilder på alla svarta torn, och då har jag inte tagit med alla jag fotade.

           

 

Jag märkte att dom flesta större kyrkor gärna hade biskopar och präster på balkongen på byggnaderna.

Här är tex balkongen på kyrkan på bilden ovan.

   

 På torget på det gamla rådhuset yttervägg sitter Prag Orloj, det Astrologiska uret, som är från 1400-talet, varje timme kan man se apostlarna komma ut när uret slår.

 

 

Det finns hur mycket kultur som helst i Prag, och en uppsjö av museer, men jag känner mig själv, att gå på museeum med mig kräver en halv dag, och vi hade inte den tiden. Men ett museeum hann vi med iallafall, ett man inte vill stanna länge i, Tortyrmuseumet. Tjecken har en brutal historia och mycket "orginalredsakp" har sparats.

     

"Makerna" här ovan var vanligtvis till kvinnor. Kvinnor som inte lytt sina män eller andra "överordnade" eller om dom hade talat emot eller låtit göra sin röst hörd osv. Då fick dom den här masken på sig så dom kunde förlöjligas oficiellt.

Bilderna här är dom mildaste, ärligt talat så hade både jag och Yvonne ont i magen när vi kom ut därifrån. Hur grymma människor kan vara övergick vårt förstånd.

Museet ligger under jorden och man går i mörka gångar. Så när vi kom upp till ytan igen och efter den hemska upplevelsen bestämde vi oss för att vi skulle dricka kaffe. Starbucks låg i närheten, så vi gick dit. Och eftersom det var mycket folk så fick man säga sitt namn och så skrev dom på kopparna och ropade ut det när det var klart, det är inte lätt att komma dit med såna exotiska namn som Dina och Yvonne.

 

 

På torget fanns också inhemsk fastfood, det var stora fläskbitar och dom skar man av bitar av, nästan som kebabkött, och stoppade i bröd, man kunde också få välgrillade bitar av svålen och gå och tugga på. Vi provade det inte.

 

 

Nåväl, färden fortsatte mot den berömda Karlsbron.

     

Ovan: Kalle, himself.

En mycket vacker bro. Och på bron fanns det massa stånd med handgjorda smycken och jag ville handla. Men vi bestämde att ta det på tillbakavägen, för att slippa bära och i värsta fall råka ställa ifrån oss påsarna någonstans. Tyvärr så på tillbakavägen kom vi inte till Karlsbron utan en bro, två broar ifrån.

 

Vy från bron, en trevlig restaurang.

 

Prag är en musikens stad, så lite här och var stod det musikanter, så också på bron.

   

 

Längst med bron, på räcket, fanns pampiga statyer med vad jag tror människor (helgon) som betytt nåt för Prag, eller Tjecken, vid ett tillfälle hittade vi en staty med kvinnor, tre stycken faktiskt och dom var dom enda, så Yvonnne fick ställa sig under så jag kunde fota, sen tänkte jag att vi båda skulle stå under och fota oss med dom som bakgrund, men det misslyckades.

   

Vid slutet på bron, vid en av statyerna, var det massa männiksor som köade framför. När dom kom fram så tog dom på den, i vilket syfte förstod vi aldrig, men antagligen ska det väl ha nåt med att det bringade lycka.

Där folk tog där var det en annan färg på statyen, antingen att det har "slipats" rent av alla handflator eller så var det förgyllt, jag försökte komma fram och läsa nåt, men fanatikerna puttades.

   

 

Så kom vi tillsut över till andra sidan och då var det dags för lunch.

Vi hittade ett hotell med restaurang ganska nära vattnet så vi gick dit och åt en tretätters lunch för 100 kr och man fick hur mycket mat som helst. Jag brukar vara duktig och äta upp allt på tallriken, men jag gav upp. Det var inte en tallrik med spaghetti jag fick, det var en hel kastrull.

           

 

Det hela avslutades med en Becherovka, såklart!

 

 

Mätta och belåtna fortsatte färden mot Prags slott. Den mödosamma färden till slottet ska jag säga, för det var en helvetestrappa på väg upp. Vi, eller, ok, jag, var tvungen att vila på vägen upp.

   

 Slottet i Prag har en historia från 800-talet.

Och det var det största slottet jag har sett. Det har tre borggårdar! Och finns med i Guinnesrekordbok som det största antika slott (tror jag det var).

Det gick förstås inte att fota det, men jag gjorde några försök.

     

Hägst upp ingången och två av borggårdarna.

Vid sista borggården låg också St Vitus katedralen, alltså, dom fönsterna var fantastiska! Tyvärr gick det inte att fota dem, dom måste upplevas eftersom alla färger försvann, men man kanske kan ana.

       

En fantastisk kyrka, men massor av detaljer även på utsidan.

Här försökte jag fånga några på utsidan, men kyrkan var enorm och väldigt hög.

   

 

På vägen ner så gick vi förbi vinodlingarna, och en mycket fin vineria. Yvonne vill stanna och ta ett glas, men klockan hade börjat ticka, och vi var tvugna att ta oss tillbaka till hotellet för att vi hade en tid att passa och ville göra oss iordning innan och vi var ju trots allt på andra sidan floden.

 

Efter att ha kommit tillbaks till hotellet låg det en överraskning på Yvonnes rum.

 

Efter att ha provsmakat, satt på oss en ansiktsmask, duschat och gjort oss iordning var det dags igen att sätta sig i en taxi till en restaurang som Yvonne hade bokat plats på när hon bokade resan. Den här restaurangen låg en bit utanför Prag.

 

Svata Klara var en vinkällare från 1700-talet men sen 50 år tillbaks är det en restaurang. Och med riskt för att bli tjatig. Underbar mat, god öl och himelsk gott vin. Servicen var toppen och atmosfären helt underbar.

     

 

Vi hade bestämt att vi bara måste besöka åtminstone en jazzklubb när vi var i Prag, det är nästan ett måste när man åker dit, och klubben vi hade fått rekomenderat från flera personer har "The Duck" den skulle ligga på en pråm vid floden.

Så när vi hade avnjutit middagen så bad vi personalen ringa efter en taxi, det var nu som den kvinnliga chaufören kom och nu kostade samma resa hälften så mycket än vad vi hade betalat när vi kom...

 

Väl nere vid floden gick vi i månens sken till "The Duck" och till vår stora fasa såg vi att just den kvällen var det rockkväll.

 

Nä, såhär skulle inte kvällen sluta, vi skulle gå på klubb och det skulle vara jazz. Så vi började gå in mot stan igen och efter att ha gått ett tag kom vi in till centrum och hittade en öppen klubb.

   

Fantastikst!

 

Vi försökte att gå tillbaks till hotellet, trötta och ont i fötterna, men vi gick vilse, igen, och det slutade med taxi.

En mycket trevlig dag!

 

Dagen efter var inte så trevlig, det regnade och blåste. Yvonne ville ha en ny resväska eftersom hennes hade gått sönder.

Att springa runt i Prag i det vädret var inte så lockande, men så kom vi på att inte långt ifrån vårt hotell låg en galleria med 200 butiker. Där kunde man ju slå ihjäl lite tid.

   

 

Efter en fika tog vi oss tillbaks till hotellet för en fika och packa ihop våra saker för att sen ta oss ut till flygplatsen.

Prag är ett ställe jag absolut kommer att åka till igen. och jag kan varmt rekomendera det till alla! Jag tror inte någon kommer att åka dit och ångra det.

 

Väl hemma i Sverige, detta var söndag kväll alltså, fick jag ytterligare en trevlig överraskning. Jag hade grämt mig att jag inte var hemma på morsdag, men alla mina barn hade kommit ihåg mig ändå och stod här med blommor till mig.

   

 

En sista bild från Prag:

 

 

 

 

 

 

Av Dina - 18 maj 2013 13:32

Redan i höstas bestämde Micke att sälja sin motorcykel.

Det var nog inte ett lätt beslut för honom att ta, men den stod i garaget i stort sett hela sommaren, eftersom det regnade mest hela tiden, och när mitt dåliga samvete trände igenom så föreslog jag en tripp till Åland på motorcykel.

Det var den enda mc-turen vi gjorde under hela förra året.

Nä, motorcyklar är inte mitt intresse. Jag vill poängtera att jag har verkligen försökt gilla det under dom åren vi har haft den.

När vi för ett par år sedan köpte båt så blev mc:n än mer oprioriterad.

Så nu är den till salu.

 

Men tanken på att inte ha nåt på två hjul var väl lite jobbig för Micke som drog iväg och köpte sig en moppe istället. Bättre än inget, antagligen?

Så förra onsdagen frågade han mig om inte jag också ville ha en moppe. Jag såg inte när/varför jag skulle ha en användning för den men eftersom samma fråga gick som en mantra hela förmiddagen så sa jag tillsist:

- Ok, om DU tror att jag behöver en så åk och köp den då!

 

Och det gjorde han.

 

 

Jag har inte suttit på en moppe sen jag var 15 år i den åldern finns ingen rädsla eftersom man ser sig själv som odödlig.

Idag vet jag att  Liemannen kan stå och lura bakom hörnet och försöker undvika en träff med han, ialla fall inte just iår.

Så för mig var det inte att bara hoppa upp och köra iväg.

Och ute i trafiken... hu vad läskigt!

 

Så på torsdagen när jag skulle åka till jobbet fick Micke åka framför mig på sin och jag efter. Sen fick han komma och hämta mig när jag slutade.

På lördagen, när vi skulle ut och fixa med båten bestämde jag att vi skulle ta mopparna ut till Ingarö.

Micke var väl inte så glad då det tog oss två och en halv timme ut dit. Nåja, vi stannade och åt lunch på vägen.

 

Gustavsberg var ett aber att ta sig igenom, jag tror jag åkte på varenda gräsodling. Sorry!

Bron över Kolström (Ingaröbron?), jag vill att ni om ni åker förbi där noterar det dammfria räcket på höger sida (härifrån) jag har putsat den med mina byxor.. :-/

Hemvägen gick bättre. En och en halv timme bara.   

 

Nu i helgen tänkte jag att nu får det vara slut på tramset, jag måste ju lära mig! Så jag tog moppen till jobbet, helt själv. Hade gått fortare med bussen eftersom det tog mig 40 minuter.

Hem den kvällen var värre då jag, för att undvika att köra på bilvägen efter Skurubron, körde in i villaområdet och irrade omkring där tills det blev mörkt, sen kom jag ut vid foten av Skurubron igen. Då hade jag tröttnat och tog bilvägen iallafall. Fast vid den tiden fanns det inga bilar så det var lugnt, man får se det positivt på det viset.

 

Men jag har blivit bättre och bättre. Nu är jag på jobbet på 30 minuter. Micke säger att det tar 12 minuter för honom, men jag vet inte om jag ska tro på det. Och jag har inte heller ont i ryggen längre pga allt "juckande" eftersom jag inte hade så bra kontroll på gas och broms. Progress!   

 

En tanke jag har är att åka upp till Sarah och Totis med mopparna, Micke är inte så tänd på den idén. Än!

 

 

Av Dina - 14 maj 2013 06:43

Som jag har berättat för dom flesta så har Micke blivit morfar.

Det var 7 veckor sedan, men jag har inte haft tillfälle att träffa lilla Tage förrän i söndags, jag pratar om söndag för en vecka sen, ligger lite efter i uppdateringen.

 

 

Så här kommer jag med lilla Tage.

 


Av Dina - 14 maj 2013 05:54

Jag har aldrig läst nåt av Strindberg, men jag kan rabbla flera av hans verk han är en av dom författare vars verk jag ska läsa. Sen... Och vad det gäller han som person har jag hört mycket.

Så när jag fick en inbjudan att se en uppsättning av "Strindbergs brev till Hariett Bosse" så var det näsan ett måste.

 

 

Det var Hans Wigren och hans underbara fru Maria som uppträdde och dom gjordet det jättebra!

Så om tillfälle ges, gå gärna och se den här uppsättningen.

 

Jag skulle ha sett det här tidigare när den gick på bibilioteket i Forum, men drabbades av influensa. Så jag blev glatt överraskad när jag såg att jag skulle få en andra chans ett tag efteråt, i Fisksätra bibliotek.

 

Så mycket kultur som Micke har fått den senaste tiden har han inte fått i hela sitt liv.

Och han blev jätteglad att jag satte mig på främre raden, för att inte missa något.

 

 

Jag i Fisksätra torg i väntan på föreställningen.

 

 

Hans Wigren. Och för dom som känner igen namnet och som är i min generation, så var han Viktor i "Ville, Valle och Viktor"

   

Mannen längst till vänster.

 

 

Maria, som hade den mest behagliga rösten jag har hört på länge.

 

Av Dina - 3 maj 2013 22:59

Jag gillar deras cykelbyxor...

 

Av Dina - 2 maj 2013 18:15

Vi hade tur med vädret iår igen!

Solen sken över Medborgarplatsen där hur mycket folk som helst hade börjat hopat sig redan vid 12-tiden, då jag kom dit.

 

Underhållning och uppslupen stämning. Ett stort plus till Burger King på Medborgarplatsen som dagen till ära öppnade upp sina toaletter! Det kostar 5 kr i vanliga fall, men 1 maj släppte man på det och öppnade för alla som behövde gå. Och det var en hel del.

 

Tåget skulle gå kl 13:00 prick men vi var så många så vi kom iväg senare än planerat. Och längst hela paradvägen, fram till Kungsträdgården stod det folk som hakade på tåget när vi gick förbi så tåget blev bara längre och längre och när jag kom till Kungsan så tog den nästan en timme till tills slutet kom in.

 

Jag var dålig på att fota, men dom korten som fanns på mig var inte bra eftersom jag inte hade hunnit färga håret och hade en hemsk utväxt. Men jag bjuder på ett. Taget på Medis i väntan på att få gå. Med handväskan i högsta hugg förstås!

 

Vid 17-tiden var det dags att bege sig hemåt. Idag kan jag berätta att en blus och en poncho var för lite kläder, min näsa rinner och jag nyser...

 

Den finast första majnålen hade faktiskt vänsterpartiet. Och för er som inte sett den på nära håll så kommer det en bild här som avslutning:

 

 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards