Redan i höstas bestämde Micke att sälja sin motorcykel.

Det var nog inte ett lätt beslut för honom att ta, men den stod i garaget i stort sett hela sommaren, eftersom det regnade mest hela tiden, och när mitt dåliga samvete trände igenom så föreslog jag en tripp till Åland på motorcykel.

Det var den enda mc-turen vi gjorde under hela förra året.

Nä, motorcyklar är inte mitt intresse. Jag vill poängtera att jag har verkligen försökt gilla det under dom åren vi har haft den.

När vi för ett par år sedan köpte båt så blev mc:n än mer oprioriterad.

Så nu är den till salu.

Men tanken på att inte ha nåt på två hjul var väl lite jobbig för Micke som drog iväg och köpte sig en moppe istället. Bättre än inget, antagligen?

Så förra onsdagen frågade han mig om inte jag också ville ha en moppe. Jag såg inte när/varför jag skulle ha en användning för den men eftersom samma fråga gick som en mantra hela förmiddagen så sa jag tillsist:

- Ok, om DU tror att jag behöver en så åk och köp den då!

Och det gjorde han.

Jag har inte suttit på en moppe sen jag var 15 år i den åldern finns ingen rädsla eftersom man ser sig själv som odödlig.

Idag vet jag att  Liemannen kan stå och lura bakom hörnet och försöker undvika en träff med han, ialla fall inte just iår.

Så för mig var det inte att bara hoppa upp och köra iväg.

Och ute i trafiken... hu vad läskigt!

Så på torsdagen när jag skulle åka till jobbet fick Micke åka framför mig på sin och jag efter. Sen fick han komma och hämta mig när jag slutade.

På lördagen, när vi skulle ut och fixa med båten bestämde jag att vi skulle ta mopparna ut till Ingarö.

Micke var väl inte så glad då det tog oss två och en halv timme ut dit. Nåja, vi stannade och åt lunch på vägen.

Gustavsberg var ett aber att ta sig igenom, jag tror jag åkte på varenda gräsodling. Sorry!

Bron över Kolström (Ingaröbron?), jag vill att ni om ni åker förbi där noterar det dammfria räcket på höger sida (härifrån) jag har putsat den med mina byxor.. :-/

Hemvägen gick bättre. En och en halv timme bara.   

Nu i helgen tänkte jag att nu får det vara slut på tramset, jag måste ju lära mig! Så jag tog moppen till jobbet, helt själv. Hade gått fortare med bussen eftersom det tog mig 40 minuter.

Hem den kvällen var värre då jag, för att undvika att köra på bilvägen efter Skurubron, körde in i villaområdet och irrade omkring där tills det blev mörkt, sen kom jag ut vid foten av Skurubron igen. Då hade jag tröttnat och tog bilvägen iallafall. Fast vid den tiden fanns det inga bilar så det var lugnt, man får se det positivt på det viset.

Men jag har blivit bättre och bättre. Nu är jag på jobbet på 30 minuter. Micke säger att det tar 12 minuter för honom, men jag vet inte om jag ska tro på det. Och jag har inte heller ont i ryggen längre pga allt "juckande" eftersom jag inte hade så bra kontroll på gas och broms. Progress!   

En tanke jag har är att åka upp till Sarah och Totis med mopparna, Micke är inte så tänd på den idén. Än!