För mååånga år sedan var vi tre vänner som höll ihop väldigt tajt. Jag, Sus och Niclas. Niclas och jag låg i separation på var sitt håll för att sen bli lyckliga singlar. Men under den jobbiga perioden som var då så var vi tre varandras stöd och faktiskt också lycka. Ja, precis, när jag tänker tillbaks på den tiden, minns jag inte att den var jobbig utan en mycket trevlig period i mitt liv och det endas pga Sus och Niclas, för att vi hade så himla kul mitt i allt kaos.

Eftersom jag och Niclas var singlar så kunde jag och han flamsa mer än Sus, och det gjorde vi och Sus var inte alltid sååå road av oss. (Det var hon, men hon skulle aldrig erkänna det ;-) )

En dag när vi var i stan, jag och Niclas, så hittade vi ett kort, ett grattiskort, som vi sa att när Sus fyllde jämt så skulle vi köpa DET kortet för att det var så bra!

Någonstans på vägen skilldes våra vägar, Niclas gick en annan väg bort från oss. Jag la inte så mycket energi på att sakna honom utan tänkte att han var en period i mitt liv och vi i hans.

Livet ändras och så gör många vänner också, utan att det egentligen har hänt något utan man skaffar sig nya där man är.

Nåväl, han var inte längre någon del av mitt liv och ingen jag täkte på så mycket heller utan allt har bara rullat på.

Tills i fredags. Jag var på stan för att inhandla diverse hjälpmedel till en blivande gammal dam, Sus, när jag snubblade över DET kortet igen...

Jag hade glömt bort det, men när jag såg det kom minnet tillbaks.

Minnet om den roliga tiden, när jag och Niclas stod och gjorde oss roliga över att vi hittat KORTET till Sus.

Jag höll det i handen, glad att det fortfarande fanns kvar, men då faktiskt saknade jag för första gången Niclas. Jag köpte kortet, men det kändes inte som samma sak när inte han var med. Det här var ju våran grej, inte min. Allt det roliga som var runt det kortet fanns liksom inte där när han inte var med.

Och för första gången på sex år kan jag uppriktigt säga att jag saknar honom som faaan.

 

Tant Alexandra

21 april 2009 11:39

Men ring Niclas för bövelen!

http://tantalexandra.bloggagratis.se

 

Dina

21 april 2009 12:59

Han är i Sydafrika... :-(

 

Sus

21 april 2009 20:46

Jag längtar inte tillbaka till de tiderna, men det *var* kul! Och skönt att vara så tighta. Men jag var *inte* road och jag saknar *absolut* inte honom! Sådeså!

(Håller fingrarna i kors bakom ryggen så ingen ser.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...