Nyårsafton. Bortsett ifrån att jag jobbade så kände jag mig inte alls bra. Det hade jag inte gjort på flera dagar, men det var mest febertoppar som kom och gick. Men just nyårsafton känndes värre..

Men jag tog mig igenom arbetspasset och sen åkte jag hem med mina sista krafter.

Kl 20 på kvällen var jag så febrig och sjuk att jag ville gå och lägga mig. Jag satt ändå i fotöljen med värkande kropp och knappt höll mig vaken. Micke låg i soffan och sa att jag skulle försöka vara uppe en stund till. Tio minuter efter det hörde jag honom snarka.

Jag tog min brännheta lekamen och masade mig in i sovrummet för att gå en helvetesnatt till mötes.

Efter att ha legat och feberkrampat så frös jag för att vakna av att det ringde på dörren kl 03:30 av att Barre blivit utelåst.

Minns knappt att jag gick upp och öppnade. Micke, som fortfarande låg i soffan hörde ingenting...

La mig och somnade om.

Vaknade när klockan ringde på nyårsdagens morgon och jag var dyngsur. linnet var alldeles blött, mitt hår var som nyduschat och febern hade gjort att var enda lem i min kropp värkte.

Ett kort ögonblick övervägde jag att ringa och sjukskriva mig, men vem skulle tro att jag var sjuk på riktigt en nyårsdagsmorgon?!

Och vem skulle ersätta mig på jobbet en morgon som denna?!

Så jag masade mig till bussen.

Arbetskläderna, som i vanliga fall är luftiga och följbara, skavde mig på kroppen hela förmiddagen. Jag gjorde mitt pass iallafall och sen gick jag hem.

Och föll ned i min säng och somnade.

Vet inte hur länge jag sov, men när jag vaknade till så hade Athos rivit ner överkastet och låg troget vid min sida på golvet. Hela tiden.

Micke kom in och frågade om jag ville ha en kopp te. Det ville jag. Efter 10 år borde han veta hur jag dricker mitt te. Jag vet hur han dricker sitt kaffe, sitt te, hur han vill ha sin mat osv osv... Jag vill ha mitt te starkt med en halv sockerbit och en gnutta mjölk. Och med en gnutta så menar jag endast ett par droppar.

Det här var vad han kom in med:

Det var ju för tusan näst intill silverte! Det kunde jag ju inte dricka! Ville kräkas bara jag såg det!

Jag vet att jag låter gnällig men jag var sjuk, näst intill döende, och då har jag all rätt till det!

Så jag gick ut och gjorde egen te.

Bara för att möte en stolt Barre som sa att hon har gjort lamm i ugnen som vi kunde kalasa på ikväll... Åh, tack, perfekt sista måltid... :-/

Väluppfostrad som jag är så åt jag lite iallafall. Sen orkade jag inte så mycket mer, jag var tvungen att gå och lägga mig igen.

Dagen efter var allt värre, min kropp var slut, febern ville inte ge med sig men jag tänkte att jag måste få nåt i mig iallafall så jag gick upp och gjorde "soupitsa", liten soppa fritt översatt, sån som pappa brukade göra till oss när vi var sjuka. Det är en buljongsoppa med citron och ris.

Jag gjorde så jag hade att äta hela dagen, men när Oliver såg den ville han också ha.

Men det räckte iallafall.

Vid det här laget så hade jag tydligen börjat tappa smaken, för när det brände i halsen frågade jag Oliver om jag hade pepprat soppan mycket, men det hade jag inte, så det betydde att jag svalde het soppa...

Resten av dagen gick åt till att sova, sitta lite i soffan och sova igen.

Idag har jag fått nog av att vara sjuk, så fram åt eftermiddagen tänkte jag att en prommenad i friska luften kunde inte skada.

Nu sitter jag i fotöljen med bulltande huvudvärk och feber igen. *suck*

Till råga på allt, som om det inte var illa nog att vara sjuk så sitter Oliver och Filip i soffan bredvid mig och spelar tv-spel. Olivers 32 tums tv på rummet dög inte dom måste ha 60 tum.

Och så sitter dom och gapar och skriker... Ingen hänsyn till att jag sitter sjuk bredvid.

Har jag någongång sagt att barn är en fröjd i ett hem?! JAG TAR TILLBAKS DET!!

Jag hade massa roliga planer den här veckan nu blev allt avbokat. Typiskt, hoppas det här går över snart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...