Förra året var jag jätteduktig. Jag slutade att röka, höll upp i 8 månader.

Det var inte svårt faktiskt. Jag kände inte så stor abstinens som jag kände sorg...

Jo, just sorg efter mina cigaretter. Vad skulle jag nu belöna mig med?

Och jag kände dumt nog också sorg över att jag inte saknade dem. Att det gick så lätt. Vissligen var det skönt att slippa dem, men jag kunde inte komma över sorgen riktigt.

Men den försvann efter ett tag av sig själv, den med.

Så kom sommaren och jag skulle bara ta en cigg i vänskapligt syfte.

Och en till, och en till...

Sen skämdes jag att ta från mina kompisar och jag köpte ett eget paket.

Och på den vägen är det, sommaren är slut men inte min dåliga vana.

Men efter att jag började träna igen, började och började, jag har varit där bara en gång hittills, så känner jag att det får vara slut nu.

Jag behöver faktiskt inte ciggen och dessutom mådde jag mycket bättre när jag inte rökte.

Och vad känner jag nu? Sorg!

Det känns som att göra slut...

Bryta upp ett förhållande eller mista en vän...? Sjukt!

Iallafall... Jag har köpt mitt sista paket.

Jag har tagit fram mina sticknålar, bra terapi när suget kommer.

Och jag ska göra slut på mitt förhållande med cigaretterna!

Min hjärna vill hela tiden påminna mig om det "possitiva" med cigaretter.

Iallafall halva min hjärna, djävulssidan. Medan andra halvan, änglasidan, som inte är lika högljudd, är tackochlov mer bestämd. Och just nu leder den.

Matchen fortsätter....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...