Jag har inte funnit nyckeln till framgång men nyckeln till misslyckande är att försöka vara alla till lags.

Hon slutar aldrig att förvåna.

Det är svårt att beskriva henne, hon måste upplevas.

Men jag citerar Micke som han sa när vi nyligen hade träffats:

"Jag trodde det där med blondiner var en myt, tills jag träffade Mia".

Men AnnaMaria är inte dum, absolut inte, hon lever bara i sin egen värld ibland.

Hon är den som började 1:a klass utan att ens kunna skriva "Mia". Hon gjorde en krumelur istället, och när jag fråga om jag skulle lära henne att skriva "Mia" på riktigt sa hon att det inte behövdes för hon hade redan signerat!

Hon är den som fick ut tre ord av ett. Ordet "vem" blev "vi e mer"...

Hon är den som frågade mig "Mamma, i Snövit och dom sju dvärgarna, hur många dvärgar finns det?"

Och ändå gick hon ut 9:an med VG och MVG.

Och så igår, när vi skulle åka buss.

Det regnade så vi hade ett varsit paraply och det är inte så trevligt att ha ett blött paraply i knät när man sitter på bussen.

Och när jag satt och tittade och tittade vart jag skulle lägga mitt paraply så kom Mia med en Metro. -Här, rulla in ditt paraply i den här.

Och det gjorde jag, och jag kunde ha paraplyt i knät utan att bli blöt.

Jag tittade på henne flera gånger under bussfärden och undrade om det var samma unge. Men så slänger hon ur sig något "smart" igen och jag inser att det är precis samma härligt underbara Mia.

Idag har jag ont.

Igår kväll var jag för andra gången i mitt liv (med 1,5 års mellanrum) på gymmet. Och jag tränade utan att fuska! Bara en sådan sak!

Idag kom jag på varför jag brukade fuska... För att bespara mig smärta.

Men Igår tog jag mig i kragen och gick ner.

Jag har pratat om det sen i våras, men som vanligt nör det gäller mig så behöver jag mentalt en lång startsträcka.

Igår gymet. Fredag startgympa och söndag yoga.

Kul! :-)