Igår var jag verkligen låg...

Bottenlåg, faktiskt.

Ingenting var bra. Jag var arg och bitter på allt. T om färgerna på väggarna retade mig.

Till råga på allt så hade jag bokat in mig på kvällen, jag hade lovat Sus att följa med och shoppa.

Det var inte vad jag ville, jag ville sitta här hemma och vältra mig i min bitterhet.

Men lovat är lovat, och jag satte mig på bussen till Forum.

Och jag behövde det. Att träffa Sus och vara med henne ett par timmar.

Jag vet inte när det vände, men efter ett tag märkte jag att jag tyckte det var kul att gå med henne i affärer, även om inte jag skulle handla.

Jag fokuserade på annat än min lågstämdhet. Den försvann.

Precis som Molgan försvann för Alfons Åberg när han hittade en riktig vän.

Vad det är viktigt att umgås med goda vänner.

Inte bara veta att dom finns där, men att umgås, att få se dem och vara i deras närhet. Jag behöver det. Och ändå är jag så dålig på att ta mig i kragen och praktisera det. Det är så himla lätt att sätta sig i soffan och göra det bekvämt för sig. Och, visst, det kan vara skönt ibland. Men det är inte vad jag behöver. Det ger inte min själ någon näring.

Nej, nu ska det bli ändring på torpet!

Och den kan bara börja med mig!

Jag ser fram emot fredag, då kommer Yvonne.

Och jag ser fram emot söndag, då ska jag träffa Sus.

Idag är jag fortfarande pank och jag har samma färg på väggarna. Men jag bryr mig inte!

 Sånt är livet, det är inte hela världen, det vänder väl någongång. Jag har varit där förr..

Jag har folk omkring mig som tycker om mig och som jag tycker om, och det kan inga pengar ersätta.

Sus, tack för igår!

Yvonne, jag saknar dig!

Sarah, tre hus till salu, kom tillbaks!

Och till alla mina andra vänner, tack för att ni finns! CU! :-)

En människas etiska beteende bör grundas på sympati, utbildningoch sociala band; ingen religiös bas är nödvändig. Människan skulle verkligen befinna sig i en svår situation om hon vore tvungen att behärska sig enbart av rädsla för straff och en förhoppning om belöning efter döden.