Nuså!

Nu har jag lagt en deg på jäsning, lussebullar.

Igår tänkte jag att iår ska jag vara mer organiserad...

Jag ska göra ett julbak om dan, utom när jag jobbar kväll..

Så jag kollade upp vad jag skulle börja med och bestämde mig för lussebullar.

Jag var och handlade ingridienserna och sen har jag gått fram och tillbaks och glott på det där saffranet för att få motivationen att börja baka.

Den infann sig inte igår, och egentiligen inte idag heller.

Baka har aldrig varit min starka sida. Men är det jul så är det och traditioner är till för att hållas! Så idag tog jag mig i kragen. Nu ligger dom där "djälvulskatterna" på jäsning...  One down!

Nu är det bara resten, knäck, ett måste på julen, diverse julgodis och kourambiedes (grekiska julkakor). Pepparkakas hus struntar jag i iår, barnen är inte längre intresserade och jag har slut på modellim.

Nu sitter jag här i ångest över att om ett tag är det färdigjäst och dom ska bakas till... *suck*

Bakning är verkligen inte min grej. Och absolut inte när man står här helt själv och gör det heller.

Måste ut och ta en ryk, det här börjar ju inte särskillt bra...:-/

Men jag är inte ledsen för det, jag är värd min belöning...:-)

Förra året var jag jätteduktig. Jag slutade att röka, höll upp i 8 månader.

Det var inte svårt faktiskt. Jag kände inte så stor abstinens som jag kände sorg...

Jo, just sorg efter mina cigaretter. Vad skulle jag nu belöna mig med?

Och jag kände dumt nog också sorg över att jag inte saknade dem. Att det gick så lätt. Vissligen var det skönt att slippa dem, men jag kunde inte komma över sorgen riktigt.

Men den försvann efter ett tag av sig själv, den med.

Så kom sommaren och jag skulle bara ta en cigg i vänskapligt syfte.

Och en till, och en till...

Sen skämdes jag att ta från mina kompisar och jag köpte ett eget paket.

Och på den vägen är det, sommaren är slut men inte min dåliga vana.

Men efter att jag började träna igen, började och började, jag har varit där bara en gång hittills, så känner jag att det får vara slut nu.

Jag behöver faktiskt inte ciggen och dessutom mådde jag mycket bättre när jag inte rökte.

Och vad känner jag nu? Sorg!

Det känns som att göra slut...

Bryta upp ett förhållande eller mista en vän...? Sjukt!

Iallafall... Jag har köpt mitt sista paket.

Jag har tagit fram mina sticknålar, bra terapi när suget kommer.

Och jag ska göra slut på mitt förhållande med cigaretterna!

Min hjärna vill hela tiden påminna mig om det "possitiva" med cigaretter.

Iallafall halva min hjärna, djävulssidan. Medan andra halvan, änglasidan, som inte är lika högljudd, är tackochlov mer bestämd. Och just nu leder den.

Matchen fortsätter....

Aptitretare är små saker man stoppar i munnen till man tappar aptiten.