... en kvinna hade varit gifta i 30 år och bestämt sig för att återuppleva sin bröllopsresa och åkte till Florida där de hyrde en lägenhet. På morgonen vid frukostbordet efter en het natt tittade kvinnan ömt på sin make, med lidelse, och sa:

-Vet du, det bränner lika mycket i mina bröstvårtorna på mig när jag ser på dig nu, som för 30 år sedan!

- Inte så konstigt , svarade mannen, den ena hänger i teét och den andra ligger i gröten!

För ca ett år sedan kom Flora till jobbet.

I morgonstressen hade hon halkat i trappan hemma i huset och kanat på rumpan.

Nu på jobbet var hon alldeles öm.

Under dagen så tilltog smärtan, man såg på henne att hon hade ont.

Jag frågade om hon inte skulle gå och röntga sig istället, men hon ville avvakta.

Dagen efter var smärtorna nästan synliga i hennes ansikte.

Jag och några till sa åt henne på skarpen att springa iväg till röntgen för särkerhetsskull och kolla så inget var brutet.

Flora gav med sig och gick till röntgen. Den visade inga frakturer men en tumör.

Tyvärr var den elakartad och en kamp mot cancern hade börjat för Flora.

Vi trodde att hon skulle vinna den, hon var så stark, hade sån levnadslust och var inte alls färdig med sitt liv.

Vid några tillfällen var hon förbi jobbet, och sa alltid: "Kom hem till mig och fika, Dina"

Och jag svarade alltid: "Ja, det ska jag!"

Det hände aldrig.

Innan jag gick på semester stötte jag på henne i centrum.

Hon såg lite medtagen ut, jag frågade hur det var med henne och hon berättade att vid en efterkontroll så visade det sig att hon hade metastaser på ett mycket olämpligt ställe och att dom inte skulle ta bort dem därifrån. Hon hade opererats för sista gången och nu fick det gå som det gick.

T om då, trodde jag att hon med sin livsglädje och viljestyrka skulle vara med oss flera år till.

Jag skämdes att jag fortfarande inte varit hos henne och tyckte att vi skulle samla till blommor, då skulle jag få ett skäl till att ta mig hem till henne.

Många var med på det. Men dagen innan jag och Giovanni hade bestämt att åka och köpa blommor och åka hem till henne visade det sig att hon åkt in på sjukhus.'

Jag kunde inte åka dit då hon var infektionskänslig och jag jätteförkyld.

Nu är hon död.

Nu samlar vi igen.

Och nu kommer alla att vara där hos henne.

Tyvärr har hon ingen glädje av oss nu.

Jag tror jag kan prata för flera när jag säger att vi känner oss som skit!