• Galenskap är min metod för att få lite lugn och ro.
• Skäl till att le: Varje dag går främre lårmuskeln av för någon på ett aerobicpass.
• Ett av livets mysterium är hu en enkilosburk godis kan få en kvinna att gå upp 3 kg i vikt.
• Mitt närvarande inte bara vandrar, ibland tar mitt närvarande semester.
• Det bästa sättet att glömma alla sina bekymmer är att ta på sig för små skor.
• Det bästa med att bo i en liten stad är när du inte vet vad du gör så vet någon  annan det.
• Jag har märkt att ju äldre du blir, desto tuffare blir det att gå ner i vikt för att då har din kropp och ditt fett blivit så goda vänner.
• Otroligt! Du hänger något i garderoben ett litet tag och så krymer det två storlekar.
• Smala personer irriterar mig! Speciellt när de säger saker som "Du vet, ibland glömmer jag bara att äta." Jag har glömt min adress, min mors flicknamn och mina nycklar, men jag har aldrig glmömt att äta. Du måste vara speciellt dum för att glömma något sådant.
• Många kvinnor blir alldeles till sig för ingenting och sedan gifter de sig med honom.
• De brukar säga att man måste lära känna sin kropp. Min har inte några direkta kommunikationsegenskaper men jag hörde faktiskt härom dagen, efter att jag sagt: "Kropp, vad skulle du tycka om att gå på Body-pump kl. 18? Klart som korvspad hörde jag den säga: Lyssna här bitch... gör det och du dör."
• Jag läste en artikel som sa att typiska symtom av stress var: Äta för mycket, inpulsköp och köra för fort. Skojar de eller?! Det är ju så jag tycker en perfekt dag ska vara.

I torsdags var jag ledig så 07:40 på morgonen stod jag vid spisen för att göra gröt till min lilla son, Oliver 15 år...

Jag hade lovat honom vid ett svagt tillfälle, starxt innan jag somnade, att jag skulle göra det åt han. Eller för att vara mer exakt, så frågade han mig om jag kunde gå upp och göra gröt åt honom, och i och med att jag vid det tillfället befann mig i twightlightzone, så svarade jag med ett "mmm", vilket självklart tolkas som ett klockrent "ja".

Så halv åtta på morgonen när han ropade från sitt rum och frågade om jag höll på med gröten, var det bara att pallra sig upp.

Faktum var att det var också ett bra skäl för mig att ta mig ur sängen för jag ville vara uppe i god tid, det var som om jag kände på mig att nåt skulle hända idag.

Kl 9:00 stod jag färdig med min dramaten för att gå ner till centrum. Jag gick in till sovrummet för att hämta min mobil och just som jag höll den i handen så ringde det, och den här gången lyckades jag svara. Det var min kompis Babis som ringde och sa att han var här i Nacka och ville ses. Så istället fick jag lämna dramaten hemma och åka till Nacka Forum för en fika med Babis. Det var 18 år sedan vi sågs, så vi hade naturligtvis mycket att ta igen, snabbfikan, som vi skulle ta, varade till kl 11.

Efter fikat blev det så dags för dagens besök till Konsum och sen hem igen.

Jag bestämde mig för grekisk mat idag, jag gjorde biffar och klyftpotatis, skitgott. Tyvärr kunde jag inte äta så mycket som jag hade velat när det var dags för middag för jag hade bokat in mig på introduktionspass på gymmet och då passar det sig inte att komma proppmätt.

Medans jag höll på med maten hann jag även att hänga upp tvätt och ladda en ny maskin.

Lagom tills maten var klar var det dags att ge sig i kast med strykhögen.

Så kom kvällen. Kl började närma sig åtta och jag skulle ner till Friskis&Svettis för att gå en introduktionskurs på gymmet. Jag har betalat för gymkortet i tre år men aldrig använt det, så nu var det dags eftersom jag också kände att jag måste stärka ryggen då den har börjat ta kål på mig.

Jag gjorde som jag brukade innan ett pass på F&S, jag satte på mig min gympakläder och över dem drog jag på ett par joggingbyxor.  Men innan jag tog på mig joggingbyxorna stod jag och övervägde om jag skulle raka mina ben eller inte. Jag måste erkänna att jag är ganska slarvig med det vintertid, vilket är väldigt dumt egentligen för nu om någonsin är det viktigt att ha rakade ben för man vet inte vilken dag man halkar och måste in på akuten och dra upp byxbenet. Då vill man ju inte ligga där oförberedd och skämmas!

Jag tog mig i kragen och rakade dem så dom blev som babyrumpor.

Tack och lov! vill jag bara säga. För när jag kom ner till gymmet för att möta Agneta, som instruktören skulle heta, så kom en, en, en... Vad är motsatsen till MILF? FILF? Isåfall så var det en FILF med värsta musklerna emot mig och frågade om det var jag som skulle ha intro. Och det var det, sörru!

När jag gick efter honom hörde jag Diana Ross´hit "I want muscels" i huvudet.

Jag vet inte vem som beundrade honom mest när han visade mig maskinerna och hans muskler rörde sig spänt, jag eller han själv när han såg sin spegelbild, men jag tror jag vet hur jag ska göra nu.

Ps! Jag har träningsvärk i magen på platser där jag inte visste att jag ens hade muskler...

BTW: Jag har även anmält mig till Vårruset. DS

Och det är det. Ända sedan jul har jag inte haft en ledig dag. Och med ledig menar jag att jag inte ska ha nåt annat att göra än det jag själv vill.

Jag har varit upptagen hela dagarna och när jag har kommit hem på kvällarna har jag oftast varit så slut att jag inte orkat sitta vid datorn..

Iallafall, uppdatering i kortversion:

Jag har fått en ny mobil. Men eftersom jag har gjort Micke som chef över all teknik i vårat hem så fick jag en mobil jag inte alls ville ha.... En smartphone.... Jag kan lova att han gjorde det enbart för att jävlas eftersom jag tackade nej till Iphone. Jag har haft den nu i en och en halv vecka och jag har lyckats svara på fem samtal. Fem samtal på elva dagar....

Men jag vet hur man ringer upp och det är det jag får göra när det slutat ringa.

Sms kan jag skicka sålänga man inte behöver å ä ö eller smilys. *suck*

Den här ser väl närmast ut som den jag har:

Min kompis Sara ringde mig för två veckor sen och frågade vad jag gjorde som förra onsdagen. "Jag är ledigt" sa jag. Då bokade hon in mig att jobba extra med henne eftersom dom var några man kort. Dom sysslar med marknadsundersökningar och nu var det McDonalds som skulle lansera en ny McFeast... Så hela onsdagen stod jag och delade ut McFest Chili och McFeast Aioli.. Torsdag började jag med att stå på Mcdonalds för att vid tre börja på mitt eget jobb till 21:30, sammasak på fredan. Lördagen fick jag nöjet att stå hela dagen på McDonalds...

Sen började veckan med jobb igen..

Igår var jag ledig. Så jag tog min dramaten och gick iväg för att handla. När jag kom ut från affären märkte jag hur mycket jag hade handlat på mig och tänkte att nåt av barnen skulle möta upp mig för jag skulle inte orka dra allt hem i snömodden... Men jag hade glömt den jäkla mobilen så jag blev tvungen till det ändå. Jag var sjöblöt när jag kom hem.

Men så fick jag också tillfälle att testa kameran i min nya mobil och den verkar vara helt ok!

Så, nu ska jag försöka skärpa mig vad det gäller bloggen.

C U!

Detta utspelar sig söndag den 16 januari.

Så var det äntligen dags för Micke och Staffan att få bli stridspiloter för en dag.

Förra årets julklapp var nämligen "Testa Jas el Draken" (eller vad dom nu heter, dom här stridsplanen).

Så 08:15 i söndags stod Susanne och Staffan utanför våran dörr för att hämta upp oss för att åka till Gävle.

En kissis i Sandviken.

Och jag kan säga att vi hade iallafall inte tur med vädret. Just idag regnade det ta mig 17 hela dagen.

Efter en snabb fika hos Staffans bror Per och hans fru, delade vi på oss.

Grabbarna körde till hangaren med simulatorn och jag och Susanne begav oss mot Gävle City.

Gävle har som tur är två gallerior Nian och Flanör, vi gjorde båda.

Skönt att kunna gå innomhus en dag som denna.

Bara för att jag kunde shoppa, så hittade jag inte nåt jag kände att jag måste ha.

Men inne på Scorett hittade jag vad jag behövde: Badskor!

Dom fanns i blått och i rött och eftersom jag inte kunde bestämma mig, och Susanne inte var till någon hjälp köpte jag båda.

Och Susanne, dom satt som en smäck!

Susanne hittade också ett par skor.

Okej då, hennes var kanske ett strå vassare och ni skulle ha fått sett dom om inte min mobil åt upp det kortet...

Efter att ha gått på Ikea och i två gallerior var det dags för fikapaus.

Fika på Flanören, det ni. Trevligt ställe med snygga koppar...

Värre blev det när vi efter fikat skulle leta oss tillbaks till bilen...

Vi gick tillbaks till Nian, dit vi kommit med hissen från garaget. Väl där visade det sig att dom hade stängt så vi blev eskorterade av en vakt till en hiss lite bakom sådär som vi fick ta. 

Grabbarna då. Det var ju för deras skull vi var i Gävle. Jo, dom hade haft jättekul. Dom hade ju fått leka hela dagen med stora leksaker. Kan det bli bättre?! :-)

Dom fick flyga Draken över Sverige. Ja, fast Staffans bror gjorde en avstickare till Finland.

På med G-dräkten.

Och sen upp i luften!

Vi pratar Topgun på hög nivå!

Micke var lite yr i knoppen när vi möttes upp senare. Men så har han en ålder att ta hänsyn till också...

Men det verkade som om dom var mycket nöjda. Micke pratar redan om att bygga upp nåt liknande i garaget, men det kan jag säga att det blir ingenting av med det!

Hungriga och nöjda.

Så var det bilfärd tillbaks till Stockholm.

Den ena schlagern avlöste den andra med allsång sånär som på Micke som låtsades inte kunna texten... Men jag och Susanne diggade loss!

Mig själv!

Jag, född den 12 juli, vilket betyder att jag är född i Kräftans tecken.

Och jag har läst om kräftan och, visst, jag kan känna igen mig på några saker, men, nej, det har inte riktigt vari jag.

Men så fick jag tips av Bea, att om jag visste vilken tid på dygnet jag är född så kunde jag hitta det själv, och det vet jag, jag var lite orolig bara eftersom jag är född i Aten, och jag vet inte om jag skulle hitta det då.

Men det gjorde jag. Den 12 juli 1968, i ottan, är Vattumannen i Månen och här blev resultatet.

Stämmer bra tycker jag själv.

Vattumannen är uppfinningsrik och en riktig nytänkare och de älskar att prova på nya saker. Vattumannen är en individualist som går sin egen väg vilket gör att de inte alltid uppskattar andras god råd. Vattumannen är mycket vidsynt och tolerant och det är få så fördomsfria som han/hon. Vattumannen är verkligen kunskapens tecken, de är oerhört kreativa med många idéer och bollar i luften. Ibland tenderar vattumannen dock att bli så uppslukad av en idé eller ett projekt att de glömmer bort de små och praktiska detaljerna.

Vattumannen är ofta engagerad i människors rätt i samhället och slåss gärna för olika ideal och saker. Bland vattumannen återfinns många frihetskämpar och politiska aktiva rebeller. Vattumannen är väldigt solidarisk och har ett stort mått av medmänsklighetlikväl som de är mycket skickliga människokännare. De formligen älskar människor och umgänge även om de då och då vill dra sig undan för att ha en stund för sig själva. Vattumannen är nämligen både utåtriktad men  samtidigt ganska sluten om den egna personligheten, de är oberäkneliga, okontroversiella men också väldigt charmiga och vänliga.

Vattumannen är inte mycket för tvåsamhet eftersom de behöver känna sig fria, men samtidigt står vattumannen inte ut med att vara ensam vilket gör att de fota dras till kollektiv eller något annan form av grupper eller sammanslutningar där de kan vara delaktiga och stilla sin ständiga nyfikenhet och strävan efter kunskap och sanningar utan att behöva komma andra allt för tätt inpå livet. Vattumannen håller nämligen trots sitt behov av umgänge alltid en viss distans till andra människor, åtminstonde till en början.

Vattumannen är ofta ganska kluvna när det kommer till kärleksrelationer. Dels har de ett starkt behov av närhet samtidigt som de har en djupt rotad rädsla för att binda sig och också ett visst behov av att vara ensam. De kan därför vara tänligen svala i en relation till dess att de verkligen går in i en djupare relation där de kan kombinera sin självständighet med ett engagemang i någon annan, då är de oftast mycket trogna och pålitliga.

Bra egenskaper

En rikig idealist

Fördomsfri

Orginell och uppfinningsrik

Intellektull och framåt

Älskar överraskningar

Rolig och vänlig

Lojal och har många vänner

Dåliga egenskaper

Kan bli okänslig och distansierad

Oberäknelig som taktlös

Tankspridd och disträ

Kan vara kylig och avståndstagande i kärlek

Egensinnig och oberäknelig

Fixerad av sina egna åsikter

Tant Alexandra antog utmaningen 30 dagar- 30 inlägg. Först tänkte jag "Äh, jag orkar inte", men nu känner jag mig mer inspererad. Alex började den första vilket gör att det blir ett inlägg varje dag denna månad. Men det går säker bra att börja mitt i också, jag kan ju ändå inte börja den 1/2 då februari brukar ha endast 28 dagar. Jag är heller inte så duktig på att svara så utförligt på vissa saker som Alex, men så är hon svenskalärare också... Men vad 17, det är ju olikheterna som gör detta roligt.

Om jag inte är allt för trött när jag kommer hem ikväll, böjrar jag då, annars img. Bea, antar du utmaingen? :-)

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Jag har jobbat som sjutton senaste tiden så i söndagskväll när jag gick av mitt skift tänkte jag "äntligen, två dagar ledigt!"

Men i nästa sekund kom jag på att så var det ju inte allls.

AnnaMaria, som hade tillbringat någora dagar i Uddevalla med sin pappa skulle på söndagen till Falköping för att äntligen få göra sin operation som hon längtat så mycket efter.

I telefonen hade hon lågtit så självsäker och sagt att jag inte alls behöver vara där, det räckte med att jag kom till på söndagen då hon skulle åka hem eftersom hon inte fick bära nåt.

Jag frågade flera gånger om hon inte vill att jag skulle komma redan på söndagen och vara med henne, men "nej", det behövs inte, jag klarar mig, fick jag till svar.

"Yeh, right, tänkte jag och bokade en tågbiljett till måndag morgon.

Kl 06:00 ringde klockan på min lediga dag.

Upp och göra sig iordning. Vid 06:40 ca ringer min mobil. Mia gråtandes:

- Mamma! Jag vill inte vara här själv! Jag känner mig så förtvivlad!

Jag:

- Jag vet, jag är på väg till Centralen nu...

Och vi han prata flera gånger efter det med.

Tågresan gick som på räls. Endast 20 minuters försening. Mycket trevlig tågpersonal. Allt skulle ha varit helt bra om det inte var för att vissa kärringar bara måste gnälla.

Och, ja, jag vet, jag brukar också, men jag klagar åtminstonde bara när det är befogat. Nu var det verkligen inte det.

Och det som upprörde hjoden var att dom hade satt in andra tågvagnar än vad som var planerat pga nåt fel och då stämde inte sittplatserna. So what?!

Alla fick plats gott och väl. Tåget var inte fullbokat.

Nåväl, innan jag kom fram till Falköping ringde jag Mia och frågade om jag skulle ta en taxi från stationen eller om jag kunde gå från stationen.

- Du kan gå från stationen, säger dom här, säger Mia det är lätt att hitta.

Visst, om man är från Falköping, ja.

Jag har nu sett hela Falköping till fots...

Jag kom till sist till kliniken och Mia åkte in på operationen.

Jag vet inte hur smart det är, men kliniken ligger ovanför Happytime grill & pizzeria. Smart när alla patienter ska vara fastande.

Men jag var ju inte patient, så när Mia åkte in på operationen så försåg jag mig med en enorm stor vegetariska pizza. Men eftersom jag är på diet så tog jag en med fullkornsbrödsbotten.

Mätt och belåten gick jag sen upp och la mig på min "säng" med en bunt damtidningar.

500 kr tar dem för att man ska få sova över där som anhörig. Och för dom 500 får du inte ens ett larm, nej, du får kaffe och smörgås.

Den enda maten som serveras där är just kaffe i alla dess former, the, smörgåsar och youghurt. Ägg också nu på morgonen.

Jag hade haft det bättre på hotell, men min självständiga dotter propsade på att jag skulle dela rum med henne.

Så rullades tillslut en mycket omtöcknad och medtagen Mia ut.

För min del så var det dags att börja jobba igen. Jag skulle hjälpa Mia att ta sina tabletter, hjälpa Mia till och från toan, hjälpa Mia upp och ner i sängen, ge Mia vatten och påminna henne ca var 10 minut att göra gymnastik.

Så vad har Mia gjort, jo, utan att utveckla det så djupt så har hon gjort en bröstförminskning. (Jag hade gärna gjort en själv, såsmåningom så)

Både jag och Mia hajade till när vi fick se storleken på bysten. Den skulle ju minskas men såg gigantiskt ut, men det är bara svullnaden som gör det så.

Mia var inte mycket till sällskap under hela eftermiddagen och kvällen. Som tur var så hade vi tv på rummet och jag (som fortfarande inte behöver fasta) hade även chips.

Ni skulle se hur sköterskorna reagerade när dom kom in på rummet och där låg jag och knaprade chips. Kanske inte rätt ställe, men jag var uttråkad!

Så jag tog den här bilden också, för sakensk skull...

Vid halv níotiden hade jag bestämt att Mia inte fick ligga längre, hon behövde röra på sig och det passade bra, för efter det att hon varit på toaletten så kände hon sig hungrig. Hon hade ju varit fastande sen dagen innan. Så vi gick ut till "fikarummet".

Där satt ett tiotal andra patienter. Vissa hade opererat sig och andra skulle göra det dagen efter. Några, typ ytterligare två var anhöriga. Först var det lite lågstämt där när vi kom. Sen frågade en ung tjej Mia om hon hade opererat sig och hur det kändes, hon själv skulle göra det dagen efter, dvs idag.

Sen satte vi oss och vi fikade och fikade och ingen ville gå in på rummen. Vi hade jättetrevligt och jag drack säkert tre koppar te.

När kl var efter tio kom nattsjuksköterskan Håkan och tyckte att vi lät för mycket och vi önskade varandra "godnatt" och alla gick in till sig.

07:00 Var vi ute till frukost.

Då träffades vi igen och idag var vi fler.

Tyvärr kunde vi inte mysfika då endel skulle in på operatioen och jag och Mia skulle med ett tåg.

Medans en sjuksköterska visade Mia hur hon skulle ta hand om sina bröst efer operatioen gick jag och ringde efter en taxi. Kl var nu kvart i nio och tåget skulle gå halv tio, gott om tid alltså tycket jag då statioen låg knappt 5 min med bil...

Ok, jag har lärt mig att man i Falköping måste boka taxi god tid. I deras mått mätta, dvs flera timmar i förväg. Men falköpingsbona är ett mycket trevligt och hjälpsamt folk, och när killen på taxiväxeln hörde att jag nästan fick panik när han berättade för mig att jag ringde för sent, så sa han: "Vänta, vi löser det här", så försvann han två sekunder och sen kom han tillbaks och sa: "En taxi är på väg".

Fem minuter efter det stod en taxi utanför ingången.

En mycket trevlig kvinnlig taxichaufför som körde en gamal dam gjorde en avstickare och hämtade upp oss.

Tåget var en kvart försenad, ingenting egentligen, men det var inte trevligt att stå i ett grått och snöigt Falköping en kvart extra. Men å andra sidan hann vi med ett bildbevis.

Fy fan, jag ser ut som en smurf... :-/

Hemresan gick sedan utan problem. Ganska trevligt faktiskt. Sj bjöd på te och chokladbollar och jag hade försett oss med varsin korsordstidning. Riktigt trevlig resa faktiskt. Och folk klagar...?

När man är kvinna får man ta många chokladbollar. Faktum är att  smarta människor insisterar på att vi gör det... ;-)           

Julafton.

Låg och drog mig ett tag, sen var det upp och slå in julklappar.

Jag och Micke höll på bra länge.

Plocka det sista och hoppa in i duschen.

På julafton måste man vara ren, så Athos tvingades in i duschen, sen satt han med ryggen emot oss i säkert en och en halv timme..

Vid 14-tiden hade jag tjatat in Max i duschen. Han ville äta först och duscha sen, men serru den gubben gick inte. Ordningen är dusch, Kalle Anka, mat och sen paktetöppning.

När barnen var små brukade vi äta risgrynsgröt till frukost. Men eftersom dom vaknar vid 13-tiden numera så hoppar vi över det.

Inte ville dom se färdigt Kalle heller utan tjatade om att vi skulle äta istället. Såå trista har dom blivit.

Efter maten dukade vi undan och öppnade paket vilket var mycket trevligt då alla var mycket nöjda med sina presenter.

Såhär såg vårt vardagsrum ut efter presentöppningen.

Juldagen.

Först var det till att masa sig till jobbet.

Efter det åkte vi som vanligt ut till Åkersberga till Mickes pappa, för att fira jul med hans familj.

Det var en mycket trevlig eftermiddag/kväll och för första gången på åtta år lyckades Tore (Mickes pappa) med sin julskinka. Alla har klagat på den varje år. :-)

Annandag Jul.

När man har jobbat 12 timmar i sträck utan rast är man mör när man kommer hem.

Så mör, så jag märkte inte att Micke hade varit ute i mellandagsrean och införskaffat oss nytt ljudsystem till tn:n...

Och jag hade nog inte reagerat om det inte var så att plötsligt tände Micke ljus.

Micke tänder aldrig ljus. Micke hatar ljus. Han vill ha små spotlights och punktbelysning istället. Jag å andra sidan älskar ljus, jag tycker det är mysigt med många tända ljus.

Så när Micke plötsligt på kvällen går fram och tänder ljus blev jag väldgit snopen, tills jag såg att dom stod på nya pelare, som visade sig vara högtalare.

Fjäsk, kallas det och det funkar, jag vet, jag uppfann det här hemma... ;-)

Jag tyckte dessutom att det var underligt att Micke skulle balansera ljusstakar på höga pelare sådär, det är sånt jag gör och han hatar så han blir rädd att dom ska tippa. Men Micke är Micke och duktig på att hitta på lösningar så han hade satt fast ljusstakarna med kardborrband....