Jag har jobbat som sjutton senaste tiden så i söndagskväll när jag gick av mitt skift tänkte jag "äntligen, två dagar ledigt!"

Men i nästa sekund kom jag på att så var det ju inte allls.

AnnaMaria, som hade tillbringat någora dagar i Uddevalla med sin pappa skulle på söndagen till Falköping för att äntligen få göra sin operation som hon längtat så mycket efter.

I telefonen hade hon lågtit så självsäker och sagt att jag inte alls behöver vara där, det räckte med att jag kom till på söndagen då hon skulle åka hem eftersom hon inte fick bära nåt.

Jag frågade flera gånger om hon inte vill att jag skulle komma redan på söndagen och vara med henne, men "nej", det behövs inte, jag klarar mig, fick jag till svar.

"Yeh, right, tänkte jag och bokade en tågbiljett till måndag morgon.

Kl 06:00 ringde klockan på min lediga dag.

Upp och göra sig iordning. Vid 06:40 ca ringer min mobil. Mia gråtandes:

- Mamma! Jag vill inte vara här själv! Jag känner mig så förtvivlad!

Jag:

- Jag vet, jag är på väg till Centralen nu...

Och vi han prata flera gånger efter det med.

Tågresan gick som på räls. Endast 20 minuters försening. Mycket trevlig tågpersonal. Allt skulle ha varit helt bra om det inte var för att vissa kärringar bara måste gnälla.

Och, ja, jag vet, jag brukar också, men jag klagar åtminstonde bara när det är befogat. Nu var det verkligen inte det.

Och det som upprörde hjoden var att dom hade satt in andra tågvagnar än vad som var planerat pga nåt fel och då stämde inte sittplatserna. So what?!

Alla fick plats gott och väl. Tåget var inte fullbokat.

Nåväl, innan jag kom fram till Falköping ringde jag Mia och frågade om jag skulle ta en taxi från stationen eller om jag kunde gå från stationen.

- Du kan gå från stationen, säger dom här, säger Mia det är lätt att hitta.

Visst, om man är från Falköping, ja.

Jag har nu sett hela Falköping till fots...

Jag kom till sist till kliniken och Mia åkte in på operationen.

Jag vet inte hur smart det är, men kliniken ligger ovanför Happytime grill & pizzeria. Smart när alla patienter ska vara fastande.

Men jag var ju inte patient, så när Mia åkte in på operationen så försåg jag mig med en enorm stor vegetariska pizza. Men eftersom jag är på diet så tog jag en med fullkornsbrödsbotten.

Mätt och belåten gick jag sen upp och la mig på min "säng" med en bunt damtidningar.

500 kr tar dem för att man ska få sova över där som anhörig. Och för dom 500 får du inte ens ett larm, nej, du får kaffe och smörgås.

Den enda maten som serveras där är just kaffe i alla dess former, the, smörgåsar och youghurt. Ägg också nu på morgonen.

Jag hade haft det bättre på hotell, men min självständiga dotter propsade på att jag skulle dela rum med henne.

Så rullades tillslut en mycket omtöcknad och medtagen Mia ut.

För min del så var det dags att börja jobba igen. Jag skulle hjälpa Mia att ta sina tabletter, hjälpa Mia till och från toan, hjälpa Mia upp och ner i sängen, ge Mia vatten och påminna henne ca var 10 minut att göra gymnastik.

Så vad har Mia gjort, jo, utan att utveckla det så djupt så har hon gjort en bröstförminskning. (Jag hade gärna gjort en själv, såsmåningom så)

Både jag och Mia hajade till när vi fick se storleken på bysten. Den skulle ju minskas men såg gigantiskt ut, men det är bara svullnaden som gör det så.

Mia var inte mycket till sällskap under hela eftermiddagen och kvällen. Som tur var så hade vi tv på rummet och jag (som fortfarande inte behöver fasta) hade även chips.

Ni skulle se hur sköterskorna reagerade när dom kom in på rummet och där låg jag och knaprade chips. Kanske inte rätt ställe, men jag var uttråkad!

Så jag tog den här bilden också, för sakensk skull...

Vid halv níotiden hade jag bestämt att Mia inte fick ligga längre, hon behövde röra på sig och det passade bra, för efter det att hon varit på toaletten så kände hon sig hungrig. Hon hade ju varit fastande sen dagen innan. Så vi gick ut till "fikarummet".

Där satt ett tiotal andra patienter. Vissa hade opererat sig och andra skulle göra det dagen efter. Några, typ ytterligare två var anhöriga. Först var det lite lågstämt där när vi kom. Sen frågade en ung tjej Mia om hon hade opererat sig och hur det kändes, hon själv skulle göra det dagen efter, dvs idag.

Sen satte vi oss och vi fikade och fikade och ingen ville gå in på rummen. Vi hade jättetrevligt och jag drack säkert tre koppar te.

När kl var efter tio kom nattsjuksköterskan Håkan och tyckte att vi lät för mycket och vi önskade varandra "godnatt" och alla gick in till sig.

07:00 Var vi ute till frukost.

Då träffades vi igen och idag var vi fler.

Tyvärr kunde vi inte mysfika då endel skulle in på operatioen och jag och Mia skulle med ett tåg.

Medans en sjuksköterska visade Mia hur hon skulle ta hand om sina bröst efer operatioen gick jag och ringde efter en taxi. Kl var nu kvart i nio och tåget skulle gå halv tio, gott om tid alltså tycket jag då statioen låg knappt 5 min med bil...

Ok, jag har lärt mig att man i Falköping måste boka taxi god tid. I deras mått mätta, dvs flera timmar i förväg. Men falköpingsbona är ett mycket trevligt och hjälpsamt folk, och när killen på taxiväxeln hörde att jag nästan fick panik när han berättade för mig att jag ringde för sent, så sa han: "Vänta, vi löser det här", så försvann han två sekunder och sen kom han tillbaks och sa: "En taxi är på väg".

Fem minuter efter det stod en taxi utanför ingången.

En mycket trevlig kvinnlig taxichaufför som körde en gamal dam gjorde en avstickare och hämtade upp oss.

Tåget var en kvart försenad, ingenting egentligen, men det var inte trevligt att stå i ett grått och snöigt Falköping en kvart extra. Men å andra sidan hann vi med ett bildbevis.

Fy fan, jag ser ut som en smurf... :-/

Hemresan gick sedan utan problem. Ganska trevligt faktiskt. Sj bjöd på te och chokladbollar och jag hade försett oss med varsin korsordstidning. Riktigt trevlig resa faktiskt. Och folk klagar...?

När man är kvinna får man ta många chokladbollar. Faktum är att  smarta människor insisterar på att vi gör det... ;-)           

 

Bea

5 januari 2011 00:09

Jag har oxå gjort en bröstförminskning. För snart sex år sedan. Gjorde det i Stockholm, i Nacka.
Bland det bästa jag har gjort, fast jag har lite ärr kvar än.
Men det är liksom inte var dag man visar tuttarna för allmänheten, och mina ärr är inte tydliga.

Att rekommendera. Jag hade ryggproblem innan. Blev helt bra, peppar, peppar.

Do it! ;)

Dina

6 januari 2011 10:37

Jaha, så du var nästan hos oss, vi bor i Nacka. :-)
Jag har inte ryggproblem av brösten, jag tycker inte stora bröst är snyggt, bara... :-D

 

Sarah

5 januari 2011 16:29

Ge Mia en stor kram från mig - försiktigt så klart!

Dina

6 januari 2011 10:35

Det ska jag göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...