Senaste inläggen

Av Dina - 11 mars 2014 10:22

Jag masade mig ur sängen i lördags förmiddag bara för att mötas av en uppsjö flyttkartoner.

Micke hade börjat packa.

Trots att den här dagen var väntad och på nåt sett hade jag sett fram emot den, så var det inte så jag reagerade.

En våg av vemod och sorg sköljde över mig och mina tårar rann typ hela tiden.

 

Och trots att jag stod mitt i rummet så gick Micke förbi mig flera gånger "utan att se mig".

Tillslut var jag tvungen att ta mig ut ur huset för att överhuvudtaget kunna andas.

Två varv runt i booskogen blev det.

 

 

Kom hem igen, nä tårarna hade inte sinat.

Lagade mat och snyftade samtidigt i min ensamhet.

Kände att min ork sinat så jag la mig på sängen och då var det plötsligt någon som såg mig och kom till mig med en massa kärlek, Frasse!

   

Det fanns fler som ville göra mig på bra humör, ett helt gäng faktiskt som insisterade på att jag skulle komma in till stan och bowla med dem.

Jag kände inte som om jag skulle tillföra något possitivt till umgänget men samtidigt var allt bättre än att vara hemma.

AnnaMaria kom hem och vi pratade lite, plötsligt säger hon att hon ska med. Jag antar att det var som ett slags stöd, och kanske för att finnas där om jag behövde... Hon sa inget bara följde med.

 

En kväll med gänget, precis vad jag behövde! :-)

       

 

Efter att vi lämnat bowlingen, vet jag att vi gick vidare till ett annat ställe, men jag vet inte var...

Och efter att se på korten så verkade det som om jag hade kul i alla fall. Vemod och alkohol är kanske inte den smartaste kombon om man vill dricka "lagom" märkte jag...

 

Vackra Lovette.

 

AnnaMaria och Per.

 

Yvonne och Tomas.

 

Jag med en cigg i högsta hugg...   

Fy tusan!

 

Jag kraschade på Yvonnes soffa.

Dagen efter när vi hade vaknat till, jag och Yvonne, och satt i soffan med en kopp kaffe och funderade på vad vi vill äta och vart vi skulle inta vår brunch kom vi på att vi var lite sugna på hotellfrukost. Ett stort härligt buffébord med olika saker att bara ta för sig.

 

Så i det varckra vårvädret som var förra söndagen promenerade vi ner till Norrabarntorget och Clarion Hotell.

Jag kan inte påstå att jag var så imponerad av deras frukost och brunchbuffé men det fick duga.

När vi var mätta och belåtna och kände oss färdiga att gå gick jag mot kassan för att betala....

 

610 kr!!!! för två frukostar!!!

Det betyder för en kopp kaffe, tre croissanter och lite ost, som jag åt betalade jag 305 fucking kronor för!!!!

Min baksmälla försvann för att ersättas med annan huvudvärk...

 

Vårt vardagsrum hemma har under en tid varit belamrat med Mickes nya parkett, hans nya säng och andra diverse saker man behöver i ett hushåll.

I onsdags kom han och Max med en hyrbil och packade in allt.

Jag drog som en avlöning, ville inte vara hemma och se. Orkade inte. Och för första gången på flera veckor så jag någon form av livstecken hos Micke. Han såg väldigt sammanbiten ut.

Jag störtade hem till Giovanni och satt där tills det var dags att gå till jobbet.

Och när jag kom hem sov Micke.

Jag la mig bredvid och grät. Och ingen såg....

 

Jag har ta mig sjutton gråtit så mycket den här veckan så hela mitt huvud känns som om jag hade tuggumi i det.

 

Det sista Micke gjorde innan han flyttade ut, som han gjorde i går fredags, var att laga min scooter som dog här i höstas.

Nämnde jag att jag gråter?

 

 

 

Av Dina - 9 mars 2014 21:24

Egentligen tycker jag att tiden efter jul har varit fullt upp, men februari började och slutade i ett ögonblick. Och trots att jag inte minns att jag kände mig ledig eller utvildad under hela tiden, så var det små guldstunder när jag tittar tillbaks,

 

Först och främst har jag äntligen köpt en lägenhet, 1 april får jag tillgång till den. Kan väl säga att den är helt ok, inte vad jag ville ha, men tiden tickade och tillslut la sig väl Micke i ochs sa att jag måste ligga i bättre.

Jag kommer att bo kvar i Orminge, precis som jag ville.

 

 

För att fira att jag fått en lägenhet förseslog Yvonne lunch i Forum (men jag tror det var nog mest för att hon var på en intervju där och ville ha sällskap) men vad tusan,

Vi möttes på #Melanders , jag har gått förbi den flera gånger utan att satt mig där, vet inte varför, men nu var det dags att prova nytt och inte alltid ta det säkara, trygga.

Och firar man så firar man, det kändes riktigt busigt att dricka vin mitt på en vardag, men egentligen, varför inte? Ingen av oss skulle ju jobba sen...

 

Dom godaste räkorna jag har ätit!

 

Sen skulle ju kontraktet skrivas på, och det skulle också firas, den här gången med Susanne.

Men den här gången på ett säkert ställe, nämligen Herrgårn i Björknäs.

På Herrgårn vet du att du inte blir besviken på maten, förutom pizzan då tydligen.

Jag var nämligen, som omväxling, sugen på kött. Händer väldigt sällan om nånsin och om jag ska äta det när jag är ute då vill jag vara säker på att jag får köttet som jag vill ha det. Det får man på Herrgårn.

Så det blev planka för mig och biff för Susanne.

 

Susanne tyckte att det även var på sin plats att beställa in champange, dagen till ära, men den enda "champangen" dom hade var mousserade vin, men ett som jag faktist tycker om, så det fick duga.

 

 

 

Firande nr 3 kom kort därefter. Det var när min finaste dotter AnnaMaria fyllde 22år!

   

 

Trots att jag inte hade så mycket kläder på mig så kokade jag och svettades hela kvällen och var tvungen att sätta mig framför balkongdörren som konstant öppnades när folk skulle ut och röka.

Så februari slutade i feber...


 

 

Av Dina - 10 februari 2014 10:00

Ligger lite efter i uppdateringen igen, men måndag den 10 var det dags att åka ut till våran Zahara aka Guldkund för att träffa både henne och en liten söt Thomas.

Zahara bor en bit bort, och hon vet precis hur hon ska locka dit oss. Met etiopis mat, att hon dessutom är en mycket duktig kock gör det hela bara mycket bättre.

 

 

Lilla Thomas låg snällt och sov under middagen, men vaknade hungrig lagom tills vi var klara och då var det hans tur.

   

Att bli fotat medans man äter är aldrig någon höjdare. Inte ens när man är bara två måndader gammal, observera hur han i smyg visar "fuck you" till Giovanni som fotar.. ;-)

 

Efter några timmar kom även storebror John hem. Han var jag mest nyfiken att träffa eftersom jag inte sett ungen sen han precis hade börjat på dagis.

Nu fick jag tyvärr ingen bra bild på honom eftersom han inte lyssnat på sin mammas uppmaning att inte äta sött innan maten. Han gjorde det ändå och sen mådde han illa.... :-)

   

 

Lilla Thomas gav tillsist upp och somnade som en liten ängel i min famn och då blev det dags för mig och Giovanni att tänka på refrängen.

 

Jag gillar när familj, vänner och bekanta får små bebisar så man kan få gosa med dem. Finns inget bättre än bebisgos!   

 

 

 

Av Dina - 9 februari 2014 21:29

Hela veckan har passerat i en rasande takt med jobb, hushållsarbete, lägenhetsvisningar och andra måsten. Allt det här medans man själv åker i klimakteriets berochdalbana.

Så när helgen kom så tog allt bara stopp.

Jag vaknade vid 10-tiden, gick upp och gjorde iordning kaffe och sen satte jag mig i sängen igen. Löste melodikrysset, spelade WF, surfade och bara drog mig.

 

Sen gick jag upp, gjorde mig iordning och drop på mig mysbyxorna resten av familjen hatar tog min hund och gick en långpromenad i skogen. Det var inte någon angenämn promenad direkt, för större delen av stigen var alldeles isig och där det inte var is där låg stigen under vatten. Men jag mår bra av frisk luft.

     

Förutom för att gå på en visning på söndagen, så har jag gått i dom här byxorna hela helgen. Och imorgon kommer jag motvilligt sätta på mig rikgita kläder...

 

 

Av Dina - 9 februari 2014 20:56

I måndags var det äntiligen dags för mig att träffa Alexandra och hennes lilla Anton.

Såå mysig! Han var bara så nöjd! Ibland la han sig i samtalet med hög grymtningar från magen, och man fick verkligen hålla sig från att inte äta upp honom.

Det som räddade honom från det var att jag hade munsår, annars hade Alex gått hem tomhänt!

 

Tiden bara flög iväg och plötsligt spratt Alex till och fick skynda iväg för att hämta lilla Malte på dagis. Jag blev alldeles snurrig i huvudet, jag har förträngt såna saker, men när jag blev påmind så kändes det ändå nästan som igår när jag var tvungen att passa dagistider.

 

 

Jag hade ett mission till i Forum.

Jag skulle köpa en ögonbrynspenna. Tydligen får man inte gå omkring med nästan osynliga ögonbryn, har jag hört. Väldigt mycket på sista tiden.

AnnaMaria krävde att få "fixa" dem häromdagen, men när jag såg mig sen i spegeln skrek jag, jag såg ut som Brezhnev.

 

Det är bättre att jag köper min egna penna och fixar dom själv.

Och nu när jag har övat några gånger måste jag säga att jag börjar få till det rikigt bra!

 

Av Dina - 20 januari 2014 15:41

Förra helgen gick startskottet för lägenhetsvisningar.

Det har varit heeelt dött ett bra tag nu, men sen typ två veckor tillbaks börjar utbuden att strömma in.

 

Jag hade sett en lägenhet som verkade intressant. Micke hade sett flera stycken.

Jag tittar i första hand i Orminge och Nacka, Micke har ett bredare sökområde.

 

Så när stora visningshelgen kom hade jag två objekt jag ville se, Micke säkert hade så många att han var tvungen att dela upp det på tre dagar.

Jag fastnade för en, inte till att börja med, men ju mer jag tänkte på den växte den.


Så pass mycket att jag budade... Men eftersom jag bara hade sett två objekt ville jag avvakta några dagar, det ville inte säljaren...

 

Så i veckan som gick så sålde vi vårat hus, vi skrev papperna i trosdags, Micke skrev ett kontrakt på sin nya lägenhet och jag står bostadslös...

 

På dom två veckorna jag har varit bostadssökande har jag hunnit lära mig en hel del en sak som blir tydligare och tydligare, inget nytt dock, men ändå; Det här "gemställda" samhället vi lever i SUGER BIG TIME om  du är kvinna.

Jag ska komma till det framöver, just nu försöker jag balansera familjeliv, jobb och lägenhetssökning. Ska snart iväg och titta på ytterligare en lägenhet, den här gången utan Micke. För annars ställer jag frågor till mäklaren och han svarar min man...


Av Dina - 11 januari 2014 15:47

Under min runda i skogen, just när jag hade gått nästan varet runt fick jag en instinkt att gå upp i skogen och titta om det fanns samp.

Jag minns nämligen för någora år sedan, när vi åter hade en mild vinter, då plockade jag svamp i december, så varför skulle det inte finnas i januari?

Förvisso sken solen mer förra gången, men man kan ju alltid titta efter...

 

Först hittade jag en, och när jag skärpte synen, några stycken till!

Tyvärr var klockan för mycket på eftermiddagen, och det hade börjat skymma så jag fick ge upp och nu i helgen när jag hade planerat svampplockning, ja då har snön fallit så dom svamparna som fanns är nog borta nu...

Av Dina - 6 januari 2014 22:21

Undrar nog de flesta nu.

Det gick naturligtvis åt skogen!

 

Måndag skulle bli min "fastedag", det försvann så fort jag kom till jobbet.

Och eftersom jag redan hade förstört det så fortsatte jag kvällen med att beställa hem pizza.

 

 

Dagen efter var inte bättre, nyårsafton och som plåster på såret, att jag jobbade då, fick jag en chokladask som var en meter lång...

   

 

Och eftersom Micke och Oliver låg sjuka i influensa och hade ingen matlust kunde jag mumsa fritt ur asken så mycket jag ville.

 

Eländet tog inte slut där. Max kom hem från Grekland och med sig hade han hemmagjord Baklava.

Det verkar som om somebody put a spell on me!

Hur kan man låta bli sånt! Hemmagjord Baklava, för den som inte vet, är som en bit av paradiset!

 

Så jag bestämde mig att så länge jag har såna här kan jag inte börja på någon diet. Tid för att äta alla: En vecka. (Dom är slut nu.)

 

Så idag, måndag igen, har jag faktiskt varit duktig. Ingen 5:2 men inget annat än mat heller.

 

 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards