En komplex fråga...

Kärlek för mig är att bry sig om någon så pass mycket att man ser genom fingrarna med dennes små irriterande egenskaper.

Mamma är en typ personifiering av kärlek. Vilken person kan irritera dig till vansinne? Gå dig på nerverna. Komma med "idiotiska" förslag. Och ändå är kärleken till mamma näst intill allsmäktig.

Ens barn samma sak. Det finns dagar då man skulle kunna ge dem till "bättre behövande" och ändå är man redo att gå genom skärselden för dem, när som helst!

Sen är det kärleken till mina vänner. Vänner som fyller dig med innehåll. Som balsamerar din själ. (Gud, så poetisk jag blev nu) :-) Vissa av mina vänner har följt mig genom livet. Och även om man inte har kontakt på daglig basis, så finns dom alltid där. Och bara det skapar en trygghet att veta. Jag är väldigt tacksam över dom och för dom känner jag kärlek.

Och så är det kärleken till din partner. Den kärleken är mer skör. Den måste tas om hand för att den hålla. Den ska man aldrig ta för givet. Den är heller inte villkorslös. Den tror jag mer handlar om trygghet. Din partner blir en substitut för din förälder, ditt barn och dina vänner. Han/hon ska vara där och ge dig den vilkorslösa kärleken dina föräldrar gav dig och samtidigt måste han/hon ge dig uppmärkasamheten du kunde ha fått "ute", och så måste han/hon vara en vän.

Alltså, kärlek är så stort. Svårt att svara på, men det är väl ungefär såhär som jag ser på det.

För mig är kärleken inte förärad endast en person. Utan man kan vara kär i många. Lika mycket, på olika sätt.

Jag önskar jag kunde skriva att en middag hos mig var en kulinarisk resa. Det är det inte. Jag är inte duktig på exclusiva maträtter och fina uppläggningar. Det har jag aldrig fått tillfälle att utöva. Vi är alltid så många. Inte bara i famljen, men när det kommer folk hit så kommer oftast många.

För mig har heller aldrig maten varit viktig. Jag bjuder hit folk för jag gillar deras sällskap. Och kan vi äta tillsammans är det bara ännu trevligare.

Maten är bara ett trevligt inslag i gemenskapen. Vill jag äta "trevligt", fint upplagt och få nåt "annat", då går jag på restaurang. Är det inte det dom är till för, förresten?

Hemma hos mig bjuds det på sånt det går att göra mycket av, grillspett, potatisgratäng, smörgåstårta, moussaka, pastasallad osv osv. Allt beroende på.

Japp, det här inlägget gick lätt. :-)

Undrar hur många gånger man som förälder till barn i övre tonåren tänkt tanken "Gud vad skönt när dom flyttar hemifrån".

Och plötsligt så blir det verklighet.

Och när det händer så blir det som med döden, fast den är väntad det blir en överraskning när den väl gör det.

Max har under hela juli fixat med sin lägenhet. Målat om och haft sig. Så jag visste att det snart var på väg. Och jag var glad för hans skull. Det är jag naturligtvis fortfarande, men igår eftermiddag när han ringde och frågade om jag kunde plocka ihop lite saker han kan tänkas ta med sig i första flytten, då brast det.

Jag stod och storbölade.

Skärpte till mig när Max kom hem, och hade sån tur att Oliver kom hem från Öland så jag följde med och hämtade honom så jag slapp vara hemma när flyttbilen gick. För då hade jag garanterat storbölat, och det vore inte rätt av mig att lägga min ångest på Max. Detta ska ju vara ett nytt och spännande kapitel i hans liv.

Idag försöker jag gaska upp mig. Jag ska ringa honom sen och fråga om han vill att jag ska komma och hjälpa honom med nåt.

Vi kanske kan åka till Ikea och handla. Det är kul! :-)

  Mammas!   

Jag och Yvonne hade bestämt middagsdate. Men tro inte att vi kunde ha den ifred, så där lite mysigt på tu man hand, nej, Niclas skulle promt med och förstöra stämningen... ;-)

Min GI diet var som bortblåst på kvällen. Bortsett från drinkarna så beställde jag hamburgetallrik. Men den var god. Det var nog den mest perfekta hamburgaren jag har fått när jag har beställt! I love Tabac!

Micke och jag har kommit underfund med att vi måste göra nåt åt vikten. Men det är svårt i ett hushåll där vi är så många så alltid rinner det ut i sanden efter ett tag.

Men nu ska vi prova på GI. Det är mat som passar alla och till dem som vill kan man alltid koka potatis, ris eller pasta.

Idag gjorde jag Kycklingsallad med majsröra.

Det var gott!

    I den skulle det också vara stekta championer och smulad fetaost över. Men om Micke skall äta måste det serveras bredvid.

Jag hade redan på morgonen skurit kycklingfiléerna i bitar och lagt dem i en marinad, så dom blev jättegoda när man stekte upp dem sen.

Receptet för den som vill:

En påse Ruccola

En burk kokta Kikärtor

Små tomater. Championer, Fetaost och Kycklingfilé och röd paprika.

Lägg ruccolan i en form och stek championerna och lägg dom över, sen steker man upp kycklingne i bitar och lägger den på. Sen häller man över kikärtorna och tomaterna och paprikan och smular över fetaosten.

Majsröran:

1 burk ca 300 g Majs

3 msk grekisk yoghurt

1,5 tsk sambal oelek

lite curry och lite gurkmeja och salt.

Vispa ihop med en stavmixer.

Jag serverade med qinoa. Himla gott!

Vilket väder det var idag. Mitt på dan, eller snarare mer mot eftermiddagen, när det blev lite uppehåll från regnet så tog jag Athos och gick ut.

Åskan dundrade precis hela promenaden. Athos hade nog på känn att "snart kommer det" så han ville inte gå stora rundan, utan vi vek av mot Svartpotten med ett dovt hot från ovan.

Och precis när vi kom ut från skogen, började det regna, först lite grann,  ochnär vi var fem meter från huset  dånade det till och så kom ösregnet...

Det är nog bara att inse; hösten är här!

Dalai Lama svarar på frågan om vad som förvånar honom mest.

"Människan! Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sen offrar hon pengar för att få tillbaks hälsan..."

Min mamma heter Maria och min pappa Panagiotis.

Pappa kommer från början från Eratini, där vi numera tillbringar större delen av vår Greklandssemester.

Mamma kommer ursprungligen från Riolo, som ligger på den grekiska halvön Peloponisos.

När pappa med familj kom till Aten så flyttade dom in på samma gata som mamma. Och lite efter det så blev dom ihop, mamma var 14 och pappa 18. Men det dröjde 7 år innan dom gifte sig den 30 september 1965.   För alla er som är bekant med min familj, så vill jag bara säga att snyggingen till vänster på bild är min morbror Leo. ;-)

Mina föräldrar var gifta tills pappa sorgligt nog och utan förvarning dog för sju år sedan, tre månader innan deras 40 åriga bröllopsdag.

Han är väldigt saknad.