Det skulle kunna vara trevligt.

Det ser trevligt ut, rent av lite gulligt, när vi kommer där, jag, Athos och Frasse.

Och det hade det varit också om det inte var för att Frasse missnöjt skriker hela vägen!

Och jag menar skriker.

Hans röst är så hög, det är inte för intet som han kallas för Pavarotti i området.

Och igår kväll, när jag väl fick ut Athos längre än till tomtgränsen, så hann vi inte mer än ner till skogen när jag hörde (lurar i öronen till trots) Frasses "ljuva" stämma bakom mig.

Han skulle med.

Nästan alla som vi träffade sa först att det såg så trevligt ut när vi kom. Och sen frågade dom vad det var som var fel med katten.

Eller "Men, vilken röst han har?!"

Jag varvar med att bli stressad av honom, men varje gång jag vänder mig och tittar på han så rinner allt bort...   

Men jag ska erkänna att, även om jag tycker det är rart att han följer med, är väldigt tacksam för att det är ytterst sällan!

När jag läste detta först tänkte jag vad jag skulle skriva här. Hade jag några dåliga vanor...?

Jag själv tycker ju inte det, men jag vet vad min familj brukar sucka över.

Jag har svårt/glömmer alltid att stänga köksskåpen. Jag vet inte varför, men står jag i köket och går därifrån så kan man ge sig 17 på att skåpluckorna är öppna.

Jag gör också allting i sista minuten.

Vet inte hur många gånger jag har svurit över mig själv för att jag inte planerar bättre, men dom sista åren har jag gett upp det med. Jag kommer nog alltid springa som en galning den 23 december för att inhandla julklapar..

När det kommer till laster har jag två stycken.

Väskor och läppglans.

Nu ser ju inte jag väskorna som ett direkt bekymmer. Då är det i så fall brist på utrymmet här hemma som börjar bli ett.

Läppglaset däremot kan bli ett, jag får panik när jag inte har nåt på läpparna. Och det ligger ett nästan överallt här hemma, t o m vid mitt nattduksbord, för det sista jag gör när jag går och lägger mig är att smörja in mina läppar. Läppstift funkar också, men det vill jag inte ha på natten. Lypsyl funkar i nödfall, men då går det åt så mycket och hela tiden eftersom den inte är fet nog.

När vi var på Ikea i söndags så ville Micke köpa en hylla.

Men han blev osäker på måtten så vi lät bli.

Och när vi satt i bilen på väg hem så kom jag på lite småsaker som jag hade glömt, men då var det försent.

Till min stora förvåning ringde Micke idag och sa att han måste nog till Ikea igen, men han skulle komma hem först för han ville åka på kvällen.

Perfekt! Då har jag ju inget inbokat!

Så jag följde med.

Den här Ikea vistelsen gick desstu snabbare. Idag var det bara att ta det som vi behövde och inget strötittandes. *suck*

Jag hann ju inte se allt sist. Det var så mycket folk och trångt.

Nåväl, jag fick det jag ville ha iallafall, och det var ju huvudsaken.

  Väl hemma kastade sig Micke i soffan, och suckade "Ikea två gånger på en vecka!!"

Det tog musten ur stackaren.

Och jag vet vad det betyder. Jag kommer inte komma dit igen för´ns nästa år. När han har förträngt den här upplevelsen... :-/

Igår gjorde jag en maträtt som gick hem hos alla. Även hos Micke.

Jag försöker ju få honom att äta GI och det funkar ganska bra. Lite rynk på näsan blir det när det serveras, qinoa, matvete och sånt istället för ris, pasta eller potatis, men han börjar vänja sig.

Iallafall detta var ett jättelätt recept.

Fyllda abourginer:

500 g köttfärs

2 st gul lök

4 st abourginer

2-2,5 dl Kelda gräddsås (men jag undrar om inte ostsåsen blir godare)

Salt, peppar och curry.

Gröp ur det mesta innehållet ur abourginerna.

Skär innandömet i små tärningar.

Hacka lök och stek upp lök och abourginernas innehåll i en wokpanna.

Häll i köttfärsen och stek den. Salta, peppra och häll i curry och såsen.

Under tiden hade jag lagt dom urgröpta abourginerna på en plåt med lite olivolja och stoppade dom i ugnen i ca 20 min.

När det var klart så fyllde jag dom med köttfärsen och lite riven ost och satte dem i ugnen igen i ca 10 min.

Till det serverades sallad och bulgur.

Jag gjorde bara iordning tre abourginer för jag visste att Oliver inte kommer att äta det, så till den överblivna köttfärsen kokade jag basmatiris, så fick han äta den sådär. Han tyckte det var jättegott.

En vanlig dag hemma hos mig börjar med att kl oftast ringer strax innan 07:00.

Då går jag upp och bankar på Olivers dörr för att väcka honom.

Att väcka Oliver är  pice of cake efter 12 år med att vara Max´väckarklocka. Det var däremot ingen lek.

När Oliver har gått iväg brukar jag ta ut Atos på en kissis, sen kommer jag hem och dricker två koppar kaffe oftast framför datorn, om jag inte har nåt speciellt jag ska göra, och så läser jag ev bloggar och uppdaterar mig om vad alla gör på FB...

Sen ställer jag mig och gör iordning middagsmaten, mellan köksbestyren hämtar jag tvätten som jag satt på kvällen innan, hänger upp den, lägger i en ny maskin, bäddar sängen, detta med en telefonlur i örat.

När maten är klar, är det dags att ta Athos på en långpromenad.

När jag kommer hem så slänger jag oftast i mig nåt och sen är det dags att gå till jobbet.

Kommer hem på kvällen, sätter mig och äter. Duschar och sätter mig antingen framför datorn eller tv. Någonstans här har min kvällstelefontid börjat också, så det blir lite telefonsnack också. Vid midnatt är det dags att krypa ner i sängen.

Japp, det är i stors sett en vanlig dag hos mig.

I söndags hade vi bestämt att åka till Ikea.

Micke hatar att åka dit, så det händer typ en gång om året.  Men nu var vi tvungna, för att Mias "gamla" rum skulle bli mitt pysselrum kombinerat med gästrum.

Eftersom jag är mer Ikeavan än Micke så sa jag att vi bör åka framåt eftermiddagen/kvällen då dom flesta snorisar har åkt hem.

Strax efter 11 ville Micke åka.. Och stället var fullt med..? Just det, skrikande småbarn och stressade föräldrar.

Jag personligen störs inte så mycket av det, men Micke.

Smockfulla ställen med skrikande ungar är inte riktigt hans grej...

Redan innan vi lämnade hemmet började han ge mig instruktioner om hur vi snabbast skulle kunna komma därifrån.

Jag vet inte varför han envisas med det, han vet att jag kommer att ignorera det och vi kommer att gå igenom alla avdelningar i tur och ordning.

Det där "Menshouse" dom har börjat med i Aurstralien är inte så tokigt ändå. Då skulle vi kunna gå i lugn och ro och sen när det var dags för kassan då kan man beepa dem på den lånade personsökaren (det har dom i Australien) och så kan han komma in och betala och bära. Perfekt!

Ialla fall så blev jag jättenöjd med skrivbordet jag köpte och lamporna.

Nu fattas bara gardiner och ev en bokhylla. Eller om jag bara ska ha hyllor på väggen, jag har inte bestämt mig än.  

Jag vet inte om jag kan få ihop just 10 saker.

Jag är ju fasiken som en öppen bok, har inte så många hemligheter.

What you see is what you get..

Men jag gör väl ett försök så får jag se hur mycket doldis jag är.

1. När jag är själv lyssnar jag oftast på jazz och blues, typ Frank Sinatra/ Etta James.

2. Jag är helt torsk för rött hår! Jag älskar rött hår, finns ingen som har rött hår och inte ser bra ut!

3. Jag kan gråta när ingen ser mig.

4. Jag tittar aldrig på våldsfilmer.

5. När jag tittar på tv blir det oftast dokumentärer. Nästan aldrig på någon film.

6. Jag älskar/njuter av dem stunderna jag får vara helt själv.

7. Jag smygäter när jag säger att jag ska hålla diet. Då kan jag snabbt stoppa i min en bulle eller nåt. Finns inga vittnen räknas den inte!

8. Jag dricker kaffe på morgonen, sen dricker jag the. Och det ska vara riktigt the. Inte något som luktar schampo.

9. Jag lider av separationsångest. Därför brukar jag tyvärr spara för många saker. Men då och då får jag ett ryck och tar mig i kragen.

10. Jag gillar inte bara väskor. Jag gillar plastburkar också. Jag har huuur många som helst!