Idag ville Micke egentligen åka ut på en hojtur.

Motorcyklar är inte min grej. Jag hänger på, men det är också allt.

Och eftersom solen sken och det inte blåste så bästemde vi oss för båten.

Jag gillar att gåka båt.

Nere i hamnen fick vi oss en otrevlig överrasknig.

Någon hade tömt våra båt på bensin. :-(

Så det första vi fick göra var att slänga i reservdunken och köra till Strömma.

Jag gillar att åka båt!

Lite sorgligt var det dock då tanken på att detta ev var sista gången för iår.

Sista gången som jag såg vattnet bullra upp sig bakom båten då Micke gasade.

  Kansek ev sista gången att bättra på den falnade solbrännan.

Vi bestämde oss för att korsa Nämndöfjärden och åka ut till den "riktiga" skärgården.

Jag har varit där förut, i snipan. I den här båten blir allt lite mer "spännande".

Och när vi åkte runt ett ställe såg jag kullerstenar. Helt omotiverat låg dom längst stranden. Och när jag frågade hur dom kom dit så sas det att det var med inlandsisen.

Ser du Sarah, det finns här nere också! Fast inte så mycket som hos er, det var mäktigt!

Vi åkte till ett ställe som jag tror hette Rågskär.

Där stannade vi båten en bit ifrån en ö.

Nästan alla öar var fågelskyddsområde, även om tiden för det inte gällde så ville vi inte lägga till precis vid strandkanten.

När Micke skulle ankra så såg han att överallt fanns det maneter. Blä!

Jag trodde att dom gillade varmt vatten, men det verkar inte som om dom är så kinkiga.

Tyvärr hade jag bra mobilkameran, för under ytan kunde man skymta flera hundra, men endast dom som var vid vattenytan kunde jag fota. Men det var mäktigt att se! Det var första gången jag såg så många på en och samma gång.

Efter ca en timmes fika bestämde vi oss för att köra hemåt.

Moln hade börjat synas över land och vi var lite oroliga att dom skulle ut över havet. Vi hade en timmes färd till våran hamn.

Hemresan var inte så angenäm.

Det hade blivit rullande vågor på vattnet, en del gånger trodde jag våran båt skulle göra en bakåtvolt.

Vilket år som helst ska jag vänja mig vid den här båten...

  Nämdöfjärden syns framöver.     Vid Rågskär.

Jag har en bror. En lillebror och han heter Sakis.

Sakis och jag har under hela vår uppväxt stått varandra väldigt nära, då det skiljer knappt två år mellan oss så hade vi många gemensamma vänner, så det blev att vi umgicks en hel del.

Sommaren 1995 drog Sakis till Kos där han hade fått ett sommarjobb, meningen var att han skulle komma tillbaks på hösten, men så blev det inte.

Idag är han gift med Maria och tillsammans har dom tre barn, Panagiotis, Kostadinos och Margarita.

Jag har många gånger varit ledsen över att min bror flyttade tillbaks. Speciellt under högtider som bla jul, nyår, studentider, födelsedagar osv.

Det hade varit kul att haft honom här då.

Och vore det inte för att han hade familj så hade han kommit tillbaks.

"Det första jag tänker på när jag vaknar är Sverige" sa han i sommras...:-(

  Jag och Sakis sista kvällen i Eratini i sommaras...

Jag har en bror till. En äldre. Någonstans ute i världen, vi vet inte var. Ibland har jag tänkt att man borde leta rätt på honom, skulle vara kul att se han.

Eller kanske inte...?

För måååånga år sedan hörde jag från en gammal klok gubbe att om man vill veta hur vintern blir ska man titta på Rönnbärsträden.

Mycket rönnbär = mycket vinter.

Dom senaste åren har det varit mycket rönnbär, och jag har sagt det varje gång på hösten att "nu blir det mycket vinter" och Micke har skrattat åt mig varje gång.

Men nu, så tar jag det den här vägen. Nu har jag det nedpräntat.

Har ni sett Rönnbärsträden?

Fulla med rönnbär.

  Så nu återstår det att se om det stämmer, iår igen.

Utifrån detta så förbered er!

I lördags hade vi egentligen planerat att åka ut med båten, vädret skulle ju bli kanon och vi befarade att det skulle nog bli sista chansen att åka ut med båten. Oliver hade dessutom tjatat att få en båtövernattningshelg.

Men lördagen blev inte som planerad.

Bortsett från att det blåste för mycket för att ta sig ut på sjön, så låg både Micke och Oliver däckade...

När inget blev som vi hade planerat så tog jag mig i kragen, och med Mickes hjälp gjorde vi färdigt köket. Det har ju inte gått  så snabbt för mig med bara en hand.

På eftermiddagen hade jag tröttnat på att vara hemma och tog Athos och gick ut i skogen på en långprommenad.

Han älskar fortfarande sin runda, men numera börjar jag frukta om den inte kommer att bli hans död. Vi hann bara upp på farstukvisten innan han la sig pladask och vilade. För att inte nämna att den rundan tog oss ca 50-55 minuter förut, nu tar den nästan 1,5 timme... :-(

Söndagen innehöll mer samhällsnyttig göra.

Det var manifestation på Sergelstorg för välfärden.

Natruligtvis var jag där. För oss alla.

Det var riktigt intressant att lyssna på vad folk hade att säga.

Förutom olika organisationer fanns också partier som Vänsterparitet, Socialdemokraterna, De Gröna och Kristdemokraterna.

Dom andra hade av någon anledning tackat nej. Hm, jag undrar varför? :-/ *not*

För underhållningen stod Stefan Sundström och Kajsa Grytt.

Vid 15-tiden var det över, och då hade Yvonne kommit och vi var fikasugna, så vi satte oss högst upp på Kulturhusets terrass och avnjöt våran ockerbetalda fika.

Efteråt tog vi en sväng i affärerna i Gallerian och därefter gick vi på Drottninggatan för att köpa en present till min mamma som fyller år snart.

Därefter stod vi och lyssnade till underbar latiamerikansk musik.

Och satt med dom "tuffa grabbarna" på Sergeltrappan.

    Nu ska jag snart krypa ner i tvsoffan med en kopp te.

Anneli M och jag hade bokat in en date idag, men då Micke och Oliver låg sjuka fick vi omorganisera och bestämde då träff på..... Hermans.. :-)

    Efter en god lunch och fika, traskade jag och Anneli runt halva söder. In och ut i små lustiga affärer. Jättetrevligt, det var länge sedan jag bara strövade omkring och tittade på olika saker.

Och mitt på Götgatsbacken såg vi ingen mindre än självaste Mumintrollet som var här på besök.

Så kom vi in på tatueringar och vi försökte lokalisera en tatuerare på söder. Lustigt, när man inte behöver någon tycker jag att jag går förbi flera stycken. Hittade vi någon idag? Nej.

Jag rinde tatueringarnas drottning, AnnaMaria, och vi blev lotsade till G:a Stan.

Där hittade vi lokalen ganska snabbt faktiskt Men när Anneli och jag gick in där visade det sig att vi höjde medelåldern i lokalen med en sisådär 20 år. Vi gick ut.

Plötsligt, som i ett trollslag skingrade sig molnen och solen tittade fram. Ingen av oss, eller någon annan i stan heller för den delen, var klädda för gassande sol. Men samtidigt vill man ju ta vara på dom sista fina dagarna så Anneli och jag sicksackade oss genom hela gamla stan. Köpte oss en varsin kaffe och tog med den upp till slottsgården och drack den i solskenet.

Strosade tillbaks genom butiker och gränder och kom till slut fram till Slussen.

Där möttes vi av Annli H som var ute med sin sambo och firade hennes första dag på semester. Dom hade varit och ätit och nu skulle dom sätta sig och ta en öl.

Klart att vi måste med och skåla in hennes semester, så vi vände och gick ner till Debaster vid Slussen slussen och satte oss.

  Bilden är lånad från Erik "Semlan" Klings blogg.

Efter att ha skålat för en trevlig semester var Anneli M och jag tvugna att ta oss hem eller riskera att bli efterlysta.

Det var en mycket trevlig dag.

Och nästa anhalt blir Sampen? :-)

Den här har jag väntat på!

Jag läser i princip bara bloggar där jag känner skrivaren.

Jag brukar också gå in och läsa Jonas Gardells blogg, för jag älskar hur han skriver.

Men nu åter till mina bloggvänner.

Den enda som lever upp till det är Alexandra som uppdaterar regelbundet.

Jag kan köpa att man inte alltid kan vara online, men lite då och då.

Jag vill läsa om mina vänner, deras kaktusar och snödjupet där dom bor.

Det roar mig. Och då känns det inte som om dom är långt borta.

Så, mina länkadebloggvänner, skärpning!

Var snäll och uppdatera, jag har inget att läsa till morognkaffet!

Alltså, dom här kopparormarna, dom verkar inte vara så smarta. Vid minsta sol så visar dom sig.

Som förra våren, efter en vargavinter så var det två dagar sol, och vips så kom första kopparormen ut, tog sig över en snökal fläck för att hamna på ett stort snöområde igen, och det blev för kallt för den, så den kunde knappt röra sig. Den var mer död än levande när jag gick förbi. Jag räddade den inte faktiskt, jag donerade den till någon örn. Ormglass.. :-)

Idag har det varit fint väder. Som en fin höstdag, vast lite fuktigare luft. Och var det inte en liten kopparorm på spåret igen? Jodå, och den var inte så snabb. Orkade kanppt röra sig, inte ens när Athos sniffade på den..

Men jag hann ta en bild.

Kände mig som värsta David Attenborough.

Fy tusan!

Åkersberga var ingen bra stad. Vi fick ingen svamp, vi tappade bort kopplet, och det värsta av allt; igår när jag stod i duschen och drog tvättsvampen över låret så tyckte jag det kändes konstigt, och när jag tittade ner.....Fästing!! *urk*

  Hahaha... Den hade satt sig i låret, hade den inget sugrör med sig kan den aldrig ha fått nåt, massa hull täcker mina ådror... ;-)