I mina papper står det Kristen- Grekisk Ortodox.

Det är det jag svarar när folk frågar också.

Jag tror.

Inte att Gud är en gammal gubbe som sitter uppe bland molnen.

Nej, för mig är Gud en god kraft/energi.

Jag tror på Karma också.

Allt vi gör, gott eller ont, kommer förr eller senare att komma tillbaks till oss.

Jag tror på spöken också. Eller inte just spöken kanske, utan mer andar, att dom finns ibland oss. Eller för den delen, det tror jag inte på, det vet jag.

Jag tänker inte på nåt sätt försöka övertyga någon, jag har fått mina bevis, och därför känner jag heller inte någon rädsla över att dö. Jag vill inte dö, inte just nu, men jag är heller inte rädd för att göra det.

Jag har faktiskt filosoferat över att det är kanske just dom, de dödas själar som är Gud? Dom ser och dom har förmågan?

Iallfall så brukar jag hånflina för mig själv när jag hör folk som säger att dom inte tror på Gud.

Jag har suttit vid otaliga människor som ska dö. Och alla, och jag menar alla, blir regligösa när dom står med ena benet på andra sidan...

Men min huvudsakliga livsfilosofi är: Var snäll mot dina medmänniskor, behandla dem som du skulle vilja bli behandlad, se inte ner på någon, för du vet inte vad den människan har i "ryggsäcken". Inte för att du ska komma till himlen, men för att du kommer få ett så mycket bättre liv här, på jorden, medans du lever.

Det har jag hört flera gånger när jag har kommit hem efter en misslyckat svampplockning.

Då får jag alltid höra om Mickes guldställe i Åkersberga. Så i söndags skulle jag få komma dit. Micke bestämde att vi skulle dit och plocka svamp (?!).

På vägen till Åkersberga förfärades vi över köerna till Stockholm. Så, efter nästan en timmes färd var vi där.

Och jag hade laddat. Vi var ute efter kantareller, men jag tänkte vara lite mer opendmindet och tog med mig resurser.

Vi gick, och gick, och gick och inte en enda svamp. Ingen ätlig i allafall. Jag gav upp efter en stund och började plocka blåbär. Jag var rädd att jag missade blåbären iår. Men efter den senaste tidens regnfall har det kommit nya fina. Och goda var dem!

    Om alla observerar fotot här upptill så ser ni varför det inte blev mer blåbär än det som blev. Jo, för att Micke står i snåren med båda händerna i fickan. Jag såg inte det igår, men idag när jag tittade på korten...

Micke blev också väldigt förtjust i en liten groda som hoppade runt i snåren.

    När vi tillslut gav upp hoppet om kantarell, alt annan svamp, så vände vi och gick tillbaka. Då upptäckte Micke att han tappat bort kopplet till Athos, så på tillbaka vägen letade vi koppel. Även där gick vi bet.

    Det här var vad vi kom hem med...

Vägen hem gick över Waxholm, Rindö och Värmdö.

Vi vågade inte chansa och fastna i dom gigantiska bilköerna och det gjorde vi inte. Hela hemvägen gick smärtfritt så när som vi fick åka runt lite i Gustavsberg och rekognosera vägen till Olivers skola, lilla gubben börjar i gymnasiet idag.. :-)

I förrigår, dvs onsdag, så gjorde jag Alex Potatis och purjolökssoppa.

Den var jättegod.

Micke kom hem från jobbet och tog sig en tallrik.

Åt halva och kom ut i köket och frågade vart köttet var?!

Jag försökte förklara att detta inte var en soppa som innehöll kött, och att han inte behövde äta kött varje dag. Det skulle bara vara nyttigt för honom att äta vegetariskt nångång.

Men det sa jag för döva öron. Han öppnade nämligen kylskåpet, tog ut tacoköttfärs som vi hade ätit häromdagen, och hällde i sin soppa...

  Yummy! *NOT*

Igår var jag åter hos läkaren.

Min hand är värre än den varit innan jag opererade mig första gången.

Hon konstaterde att i bästa fall har min "nya" sena släppt i tummen, eller så har jag fått atros. Jag röstar för det förstnämnda!

Iallafall tog hon fram en halvmeter spruta och satte den rätt i leden. Det var i o f s dit den skulle. Men värken som jag fick en stund efter att jag lämnat doktorn var näst intill outhärdlig.

Vore det inte så dyrt att gå till tandläkaren hade jag försökt gnaga av mig handen.

Efter besöket hos dr Glennmark, (Anders Glennmarks fru) så blev jag skickad till röntgen. Och efter röngen, rehab för ny skena...

Den ska jag ha dygnet runt i 4-5 dagar. Det är ju helt omöjligt! Jag tog bort den idag när jag skulle laga mat, eftersom jag skulle göra biffar, men jag får nog stå ut med den dom här dagarna kände jag...

För kanske åtta år sen skulle jag skämmas över mig själv för att jag säger detta; men en av mina favoritsaker är min laptop. Japp, nu är det sagt. Jag älskar den, jag kan inte leva utan den.

Det märktes en gång för några år sedan när det blev nåt fel på ledningarna och vi var utan hemtelefon och dator.

Två veckor utan dator kändes som en livstid. Och det var inte för´ns då jag märkte hur stor del av mitt liv datorn egentligen är. Sorgligt men sant.

Andra favoritsaker är min mobil och min hemtelefon.

Jag är oftast med en lur i örat.

Jag städar med någon i örat, jag lagar mat med någon i örat, jag sitter och stickar med någon i örat. Ja, nästan jämt pratar jag med någon. Inte undra på att man har ont i nacken...

Japp, så jag måste nog säga att dessa är mina favoritsaker.

Jag önskade jag kunde säga att det var en fin sten som jag hittat någonstans eller eller en gammal vas som jag ärvd och tyckte mycket om att titta på. Men, nej. Telefon, mobil och dator.

Det var inte länge sen jag tänkte på min bekanskapskrets och jag kom fram till att det är lättare för mig att nämna länder i världen som jag inte har vänner ifrån än tvärt om.

Jag gillar olika! Verkligen!

Det finns inget som är så roligt och intressant som olika kulturer.

Jag har vänner från flera länder i Afrika; Etiopien, Somalia, Senigal, Gambia, Negeria, Sydafrika, osv, osv... Vänner från Afghanistan, Bangladesh, Pakistan, Iran, Irak, Turkiet, Kurdistan. Thailand, Filipinerna, Kina. Italien, Grekland, CYPERN, republiker från forna Jugoslavien, Tjekien,  Tyskland, Finland, Zigenare, Sverige, USA, Bahamas, Dominicanska republiken, Cuba. Chile, Peru, Argentina,ja, flera länder i sydamerika etc, etc.. Säkert flera.

Och jag gillar dem alla! Jag blir glad när jag träffar dem och jag älskar deras olikheter. Och när vi är många olika som träffas, då är det som roligast. Alla driver med allas "fördommar" och olikheter/egenheter.

Och sist men inte minst, all god mat man får äta!

Igår kväll spenderade jag hela kvällen med Max. Jag tror inte vi har tillbringat så mycket tid tillsammans sen Max var så liten att mamma var det bästa som fanns.

Först gick vi ut och åt middag.

Sen gick vi och handlade och gick hem och gjorde storkok.

Vi pratade och tittade på bilder.

Och tiden gick så fort och plötsligt var kl över 22 och det var dags för mig att åka hem.

Han bor så mysigt, Max, vi gick bara ut och runt hörnet så var vi på Hornsgatan. Och där fanns allt, det var bara att välja och vraka vart man ville äta och vad.

På onsdag ska vi till Ikea. Det behövs fortfarande massa saker till hans lägenhet.

Men när den är färdig kommer den att bli sååå mysig.

Jag drog på det i det längsta för att fota. Max är inte så förtjust i det, men till slut gav han med sig. :-)

Det här var inte svårt att svara på.

Om det här var min sista dag så skulle jag samla alla mina vänner och bekanta runt mig och krama dem alla "hej då".

Jag skulle gråta floder.

Så skulle jag ligga i min säng med alla samlade runt om mig. Tills jag tillslut lämnade in.

Det skulle vara en dag full av ångest av alla dess slag.

En dag när jag kom hem från jobbet var mitt kök grönt.

Väldigt grönt. En färg alla i Mickes familj har en stark fallenhet för. Jag gillar också grönt, fast med måtta.

Dessutom, det viktigaste av allt, det var inte  den färgen vi hade kommit överrens om. Detta var 5-6 år sedan. Sen dess har det stått grönt. Vi har varit på väg. Eller, jag har sagt att jag målar om och Micke vågar inte släppa taget. (läs kontrollen)

Men så igår plötsligt så sa Micke att vi skulle åka och köpa färg till köket (???!!).

Bara sådär? Utan att jag har tjatat?

Men jag kom på att det var nog det här han sparade det för. Att jag ska ha nåt annat att tänka på, nu när Max inte är här längre...

  Idag ska jag göra grundmålning nr 2.