Så kom tisdagen och det var dags för Vårruset. Jag kom som vanligt otränad men inte oförberedd.

  Det viktigaste var med.

Jag mötte upp tjejerna vid Slussen och sen åkte vi till sammans till Universitetet för samling vid ängen där.

Det var huuur många tjejer som helst. I olika former, storlekar, färger, mer taggade, mindre taggade, sprotiga, mindre sportiga men alla på ett härligt gott humör!

Vi delade in oss i olika grupper beroende på hur du tänkte ta dig runt. Springandes, jobbandes eller gåendes.

Vi gick, ja alla utom Laila och Carina som joggade. Laila för tionde gången, GRATTIS!

    Efter lite uppvärmning med F&S var det dags att ställa sig vid respektive startfält.

Efter en regning förmiddag, så hade det klarnat upp lagom till kvällen så promenaden i snabb takt runt Djurgår´n var riktigt trevlig. Längst vägen bjöds det på underhållning i form av liveband.

Så hade vi gått rundan och kom i mål och fick medalj. Tyvärr är korten lite suddiga nu, för jag hade mobilen i BH:n och det var varmt så kameralinsen blev immig...

     17 000 tjejer med picknickfiltar, det fanns inte mycket plats att gå på i området..

Framåt kvällen såg det ut sähär:

  Och ännu senare såhär:

  Senare ändå var det bara vi och två sällskap till, dom andra två sällskapen av 20-åringar. Då blev det personligt, vi skull minsann inte ge oss före dem.

Och det gjorde vi inte heller.

Men även om vi hade hela området för oss själva, så var vi i trygga händer, vakter patrullerade området och kollade att vi hade det bra. Mycket trevligt!

Lite mer picknickbilder:

     Någongång vid midnatt bestämde vi för att det var dags för hemfärd.

  Anneli och Anneli... Snyggt, tjejer! ;-)

  I Slussen var det dags att dela på oss. Anneli M skulle åt ett håll, Laila och Carina med en buss och jag och Anneli H, skulle ha kaffe... Enda öppna sället den tiden var McDonald´s

Så kaffe och "efterfest" på Rysstorget i Slussen.

Så gick vi på nästkommande buss, men hoppade av vid Nacka Forum för att riktigt fira av dagen.

Kom hem lite innan 2...

Onsdag:

Dvs igår. För det första så ringde väckarklockan 05:30. Oliver skulle på praktik på en brandstation och var tvungen att vara där väldigt tidigt på morgonen.

Jag brukar aldrig vara bakis. Aldrig. Det har hänt kanske en gång per 10 år, och då har det varit för att jag har gjort bort mig och blandat sprit och vin... Det gjorde jag inte igår så jag vet inte hur jag lyckades hamna i tillståndet jag var i igår, hela dagen. Mitt huvud värkte och min kropp kändes som den gått genom en stenkross..

Efter en luddig förmiddag, satt jag på jobbet och hade bandövning och sen jobbade jag till 21:30. Men jag måste säga att det gick faktiskt bra iallafall. Men jag stöp isängen igår när jag kom hem.

Och efter som jag har försökt luska ut hur jag kunde bli så himla dålig igår så har jag kommit fram till att det måste ha varit pajen dom bjöd på i picknick korgen. Hallonpaj. Jag brukar inte äta nåt med frukt i, men gjorde ett undantag då och se hur det straffade sig...

Igår hittade vi inga skatter när vi var ute och Geocachade. Och Micke gillar inte att förlora. Så idag var vi på det igen. På rätt sätt den här gången. Vi valde ut den som låg vid Glasbrukssjön.

För säkerhets skull hade Micke laddad ner två olika GPS till våra telefoner.

Behöver jag säga att det var stor nördvarning när vi kom gåendes med en varsin mobil i högsta hugg...?

Det är sant det Sarah sa, att när man är på Geocaching så får man se områden och platser man inte skulle se annars. Eller visste att dom fanns! Jag är uppvuxen i Saltsjö-Boo och som barn cyklade vi alltid runt och på sommrarna hände vi alltid vid "Glasan", men inte visste jag att det en bit bort fanns ett utkiksberg. Och än mindre hade jag tagit mig dit, även om jag vetat att den fanns.

Ni gick vi långa vägen, eftersom jag lät Micke bestämma, och på småvägar där det en gång i tiden fanns små söta sommarstugor och små torp stod nu stora chabrakvillor...

I beskrivningen vart man kunde finna cachingen varnades det för orm, och vi hade inte ens kommit in i skogen när vi såg vår första... *blä*

  Den här hade oturen att ha hamnat under ett bildäck. Och ändå var jag tvungen att stå en bit ifrån..

Nästa gång jag ger mig ut på geocaching ska jag ha vatten med mig.

Även om vi tog den minst jobbigaste vägen så var det väldigt mycket uppför.

Väl uppe var utsikten fantastisk!

Jag försökte fota, man såg ända till Nacka Forum, Nacka sjukhus och lite till, men jag fick solen i ögonen så jag så inte vart jag tog...

  Inte fan var det Forum eller sjukhuset iallafall!

Ännu ett fint foto över glasbrukssjön.   Så såg jag huset.

Vårt hus!

Eller, ja, det kunde ha blivit vårt hus. Det var där vi var på visning en dag och när vi var där så tittade Micke och jag på varandra och sa: Det här vill vi ha. Men mäklaren gjorde bort sig så det blev inte så. Men vi är inte så ledsna över det idag, vi trivs i vårt lilla gröna hus som vi har.

  Man ser två tak till höger på bilden. Det var dom. Det vi mest fastnade för var tomten och den fantastiska utsikten.

Medans jag hade fullt upp med att fota hörde jag plötsligt: "Här är den!"

Micke hade hittat sin skatt! Eller, sin andra skatt, den första och bästaste är jag!

Men första Geogachingen och ingen var nöjdare än han!

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka hoj.

Min första tur i år. Micke bestämde att färden skulle gå norrut, lite ovanligt för oss för det är sällan vi åker dit.

Innan vi åkte iväg frågade jag om han hade någon destination, för isåfall så kunde vi kolla om vad för cacher som låg i närheten ifall vi skulle geocacha. Men det hade han inte. Och eftersom det skulle bli varmt så bestämde vi att hoppa över geochachingen eftersom ingen av oss ville springa och leta i solgasset i mc-mundering. Det är kallt på motorcykeln och varmt när man stannar...

Färden började mot Uppsala. Vi åkte runt på olika vägar och till sist var vi i Norrtälje. Att komma till Norrtälje med Micke utan tidspress är ingen hit. Han gjorde lumpen där. Det får jag veta varje gång vi åker igenom... Och för andra eller tredje gången på våra 9 år tillsammans svängde han av till det som en gång var LV3 så jag kunde få en guidad tur genom hans lupartid...

I den kasernen sov jag, där åt jag, bakom den busken har jag kissat osv osv...

Bortsett från byggnaderna så är ett par sådana här det enda som finns kvar av LV3 idag, museumföremål. Idag är det Roslagens kampus.

Sen vek vi av småvägarna och hamnade i Rimbo.

Då kom jag på att när jag var på Syninge kursgård, som ligger i närheten, körde vi förbi en plats där det stod "Heliga Birgittas bönegrotta". Jag hade velat besöka platsen men det fanns inte tid för det då. Men nu. Så vi svängde av och letade.

  Här är jag vid ingången till grottan.

Det var ett riktigt trevligt ställe. Det fanns en Heliga Birgittas källa också i närheten, och bara ett stenkast från grottan sägs Birgittas barndomshem ha legat. Men eftersom vi lämnade hemmet innan 11 imorse och kl var över 13 så var vi kaffesugna och hittad oss ett litet trevligt kafé att fika på.

  Medans svullot Micke åt kladdkaka med vispgrädde körde jag mer hälsosamt och tog en havrebakelse...

Medans vi satt där frågade Micke om jag inte trodde att det skulle finnas några cachings här och jag sa att jag var övertygad om att det måste finnas nåt vid grottan.

Micke tog fram min mobil där han lagt upp en geocachingapp, och kollade och visst fanns det! Och ytterligare en bara 170 meter från cafet där vi satt, det vill säga vid g:a Stationshuset.

Här skulle letas skatter!

Jag ville logga in på min sida för att kolla upp cacherna innan vi gav oss ut efter dem, men Micke hade allt under kontroll enligt honom. Så jag följde snällt efter.

Efter att ha letat ett tag i solskenet i skinnställ var jag så varm och galen att jag trotsade min egen rädsla och klev rätt bland snåren och det vildvuxna gräset för att leta. Skulle jag aldrig göra i "nyktert" tillstånd eftersom jag är ormrädd... Men efter ett bra tag var vi tvugna att erkänna nederlag. Vi kunde helt enkelt inte hitta den.

Näväl, nästa låg ett stenkast därifrån, d v s Stationshuset.

  Här utanför gick Roslagsbanan förut till Norrtälje.

Vi kunde inte hitta den här heller. Precis vid stationshuset byggs nu radhus och jag tänkte att den försvunnit bland utgrävningarna. Jag sa igen att jag borde ha loggat in på min sida först, men Micke hade fullt upp att springa och leta med min mobil/gps i handen..

När jag kom hem och loggade in förstod jag varför vi inte hittade den vis stationshuset.. Den var inte nere vid marken, nåt vi hade noterat om jag fått logga in på plats... Och nu när jag är hemma vet jag precis vart den är... Eller jag tror mig veta vart den är...

Kvällen har nu avslutats med Tacos. Nåt vi inte ätit på länge nu så det var gott.

Det finns en caching vid "Glasan", jag sitter nu och funderar om jag ska ge mig ut efter den eller avsluta och sätta mig i soffan... Jag får fundera medans jag dricker upp min kopp te.

Det är illa.

Inte nog med att vårat omklädningsrum efter ombyggnaden är gamla bårhusrummet, det finns numera även spindlar där. Inte sådana där små söta s k lyckospindlar, utan modell "mer äcklig".

  Och finns det en så...

Men jag lät den leva, djurvän som jag är. Kändes lite busigt, för AnnaMaria tvingar mig att döda alla spindar hon ser och jag tycker så synd om dem. Ibland är dom ju bara små bebisar.

Så img, skaka skorna innan ni sätter på er dem.

Idag åt jag en fantstisk god lunch med Yvonne. Behöver jag säga: På Hermans?

Sen åkte jag till jobbet och var alldeles uppstoppad med mat. Tur att det är så mycket att göra ibland så man springer hela kvällen. Matsmältningen går så mycket bättre då.

Nu är jag hemma och vad gör jag? Jo, jag äter hemmagjorda hamburgare. Kl 22 på kvällen!!!

Men det är inte det mest värsta. Det värsta är att jag har slut på FATBURNER!!

Aja, jag ska ändå gå till jobbet img bitti. Då är det tur att jag har ätit upp mig ikväll så jag inte faller ihop utmattad på gatan.. ;-) 

Min nummerlapp!

Som jag har nämnt tidigare ska jag och flera av mina kollegor vara med i årets Vårruset.

Det är första gången för mig, jag har aldrig varit med där. Men om man får i hop ett gäng på sex personer så får man en picknickkorg efter avslutad runda. I årets picknickkorg ligger det: Rökt lax, Potatissallad, kalkon, morötter, mjukt bröd, philadelphiaost, hälsofil, vaniljdröm, choklad och Cider.

Vi har två gäng med och dessutom har vi bestämt att dryga ut våra korgar med rödvin.

Nu får vi hoppas på vackert väder också.

Bara för att jag klagade på leda igår fick jag häcken full idag. Ingenting direkt roande, bara måstesaker.

Jag var glad att jag hade planerat hemmagjorda hamburgare till idag.

Sen kraschade jag och Oliver i varsin fotölj och tittade på våran favoritkanal: National Geografic.

Efter att ha sett dokumentären "Flygplanskrascher" bestämde vi oss för att byta kanal.

Både jag och Oliver känner oss obehagliga i ett flygplan och sådana dokumentärer är inte det bästa vi kan se. Men nu har vi lagt till ytterligare ett flygbolag som vi inte tänker åka med. Bra att veta sån´t när man ska boka.

Grejen är den att snart får vi börja ta tåget.. :-/

Nåväl, vi behövde muntras upp så vi valde att se Baksmällan . En lagom rolig och lättsam film. Väl värd att fördriva tiden med.

Det har kommit en nr 2 också, och vi bestämde oss för att se den med. Inte ikväll dock då det är dags att krypa ner i sängen nu.

I söndags var det så illa med min hand att jag var tvungen att stanna hemma från jobbet, och igår. Idag är jag ledig men fortfarande inte helt bra. Min hand är tidvis svullen och värker och nu har den även börjat låsa sig när jag ska vrida den i vissa ställningar... *suck*

Hade hoppats att jag skulle stå ut över sommaren och operera mig i höst, men när värken är som värst så tvivlar jag...

Som om det inte vore nog med att jag är halvt handikappad jag är, efter tre dagar hemma, så uttråkad så jag dööör! Jag har gjort så mycket jag kan här hemma. Jag kan inte gå ut och leta skatter för det regnar, dessutom har jag inte haft nån att gå med.

Och vad är det värsta när man är uttråkad?! Jo, man hittar nåt gott att stoppa i sig..

Jag tror jag har avverkat en chipspåse (nästan) varje kväll...

Ikväll varierade jag mig, Oliver köpte chips som jag inte är så förtjust i så jag vräkte i mig choklad istället...

Men för att lindra mitt dåliga samvete för allt "skit" jag stoppat i mig så har jag bytt ut läsken mot:

Jag hoppas verkligen det hjälper, för dom kostar över 30 spänn och jag tror jag har köpt ett trettiotal... :-/

Om det hälper har jag hittat mitt Eldorado!

Jag är med i Nacka kommuns tävling i år igen. Den går ut på att man får poäng om man går till och/eller från jobbet. Man kan cykla också. Förra året cyklade jag, men iår så går jag eftersom jag inte kan hålla i styret på grund av min hand. Men också för att jag iår ska vara med på Vårruset! ;-)

Och jag behöver då naturligtvis få upp flåset. :-/

Och kan det vara bättre promenadväder än just nu? Helt underbart.

I förrgår när jag gick fotade jag, inget vackert kort, jag var i höjd med Björknäs, men kl var nästan 22 på kvällen och det var inte helt mörkt.

  Det värsta med ljumna sommarkvällar är alla djur som vägrar krypa ner i sina hålor... Och bor man vid en skog, måste man se upp så man inte trampar på dom. Vågade inte stå för nära eftersom jag får känslan av att den ska hoppa på mig, men lite söt var den nog ändå...

  Och trots att jag skriker och hoppar när jag ser dem, så tycker jag att djur har samma rätt som oss på den här planeten.

Och vem vet, en av dem kan vara den rätte... ;-)

Syninge är en kursgård som ägs av Vänsterpartiet och i helgen som var så skulle jag ut dit med mina partivänner från Nackavänstern.

Det var en himla mysig kursgård och dessutom var vädret underbart vilket gjorde vistelsen så mycket bättre.

Vi skrv in oss och tog varsin nyckel till våra rum. Alla rummen hette nånting, det var "Nackarummet", "Solnarummet" och massa andra. Men vilket rum fick jag? Jo jag fick...

Efter frukost så var det bara att sätta sig i konferansrummet för att höra om fifflet i hemtjänsten, bla. Visste ni att bara i Nacka finns det 58 hemtjänster?! Men den kommunala har lagts ner...

Sen fick vi lära oss Mediastrategier. Mycket nyttigt att kunna men jag har nog långt dit..

Så blev kl 12:00 och det var dags för lunch.

Jag måste säga att maten var utsökt! Det var en väldigt duktig kock! Och trevlig.

Efter avklarad lunch med fika var det dags för ett av huvudämnerna till varför vi var där: Barnfattigdom.

Det var representanter från både Rädda Barnen och Verdandi som berättade att barnfattigdomen i Sverige ökar. Hemskt att lyssna på i en värld där vi har så mycket överflöd. :-(

Efter det, när alla andra fikade, gick jag och Lisa, vänsterparitets ordförande i Nacka, runt och satte upp lappar för tipsprommenad.

  Om jag en dag blir en bråkdel så duktig och kunnig som Lisa skulle jag vara nöjd.

På 70-talet gick det ett barnprogram som hette Ville Valle och Viktor, jag minns att jag brukade titta på det och jag tyckte att den mänskliga trasdockan Viktor var så busig och inte kunde jag tro att jag trettio år senare senare skulle stå och kramas med honom.

Han som spelade Viktor heter Hans Wigren och han var med på kursgården. Hans underhöll på kvällen när han berättade om sin scenskräck och tidiga år under utbildning och första åren på teatern. Jag skrattade hjärtligt, han är en mycket duktig aktör. Numera regisserar han mest.

Sunday, (bloody sunday)

Lördagen var en dag som gick smärtfri förbi. Det enda jag behövde göra var att lyssna och anteckna och umgås. No problems. Men så kom söndagen...

Vi delades upp i två grupper och sen tändes skärselden...

Hans var inte där endsat för att underhålla oss, nej han skulle lära oss hur man framträder och hur man talar.

Och jag kan säga er, att det är en sak att prata inför vänner och berätta nåt roligt som du väljer och du har full kontroll på. Men när man ska tala från buken, högt och tydligt, mullra upp vokalerna och spotta ut konsenanterna, då är det inte så lätt längre. När sen Hans valde ut dikter ur Nils Ferlins samling som vi skulle lära oss att framföra på ett övertygande sätt, ja då var det kört. Hade någon stuckit en kniv i mig just då, när jag stod där framme så hade det inte kommit en droppe blod, det hade nämligen stelnat i min kropp.

Jag klev fram på "scenen" och log och från publiken mullrade Hans "Le inte! Det här är ingen munter dikt!"

För ett par sekunder blev jag 7 år, jag sneglade åt sidan, där stod massor med bord sammanslagna till ett stort ovalt bord. Och jag stod på fullt allvar, jag, 43 år gammal, stod och planerade att om jag smiter in under borden och kryper in i mitten då får dom inte tag i mig och kan dra ut mig.

Men jag tog mig samman. Suddade ut mitt leende och läste dikten. Och efter sista orden när jag precis skulle pusta ut och var rätt nöjd över att jag inte svimmade. Hör jag Hans säga att jag ska gå tillbaks lära mig dikten och komma fram och berätta den igen, utan att titta. Eller åtminstonde inte läsa innantill...

Och det enda som jag hörde i mitt huvud just då var min egen röst som sa "shoot me!"

´Mitt sista framförande lästet under en blackout.

Men mina snälla och gulliga kamrater klappade händerna och sa att jag var duktig. Yeh, right!   

Paus. Efter den här pärsen var min hjärna tom. Jag kände mig alldeles uttömd.

(Jag ska aldrig i mitt liv underskatta skådespelare. Någonsin!)

Så en kopp kaffe i solskenet kom som på begäran.

Nästa kurs var hur man skriver. Typ en insändare, och faktiskt, det gick rätt bra för mig där. Svårt att tro när man läser min blogg, eftersom jag tenderar att bli lite slarvig här...

Sen hade vi lite politiksnack och kl 15 var det dags att åka hem igen.

Jag skulle lätt ha stannat hela veckan.

Det var en mycket lärorik helg. Och en kul helg då jag fick tillfälle att lära känna mina partivänner bättre.

Här är ett foto på kursgården, tagen från mitt rumsfönster.

Sen jag gick ut ur rummet där jag läst dikten så undrade jag hur den gick. Jag hade glömt rubbet sån blackout fick jag. Det enda jag minndes var att det var en vaker dikt av Nils Ferlin och sista meningen var nåt på "barnfotabarn".

Så jag var tvungen att leta upp den, här är den:

Du har tappat ditt ord (ur Barnfotabarn 1933)

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,

du barnfotabarn i livet.

Så sitter du åter på handlarns trapp

och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,

var det väl eller illa skrivet?

Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,

du barnfotabarn i livet.