Igår hittade vi inga skatter när vi var ute och Geocachade. Och Micke gillar inte att förlora. Så idag var vi på det igen. På rätt sätt den här gången. Vi valde ut den som låg vid Glasbrukssjön.

För säkerhets skull hade Micke laddad ner två olika GPS till våra telefoner.

Behöver jag säga att det var stor nördvarning när vi kom gåendes med en varsin mobil i högsta hugg...?

Det är sant det Sarah sa, att när man är på Geocaching så får man se områden och platser man inte skulle se annars. Eller visste att dom fanns! Jag är uppvuxen i Saltsjö-Boo och som barn cyklade vi alltid runt och på sommrarna hände vi alltid vid "Glasan", men inte visste jag att det en bit bort fanns ett utkiksberg. Och än mindre hade jag tagit mig dit, även om jag vetat att den fanns.

Ni gick vi långa vägen, eftersom jag lät Micke bestämma, och på småvägar där det en gång i tiden fanns små söta sommarstugor och små torp stod nu stora chabrakvillor...

I beskrivningen vart man kunde finna cachingen varnades det för orm, och vi hade inte ens kommit in i skogen när vi såg vår första... *blä*

  Den här hade oturen att ha hamnat under ett bildäck. Och ändå var jag tvungen att stå en bit ifrån..

Nästa gång jag ger mig ut på geocaching ska jag ha vatten med mig.

Även om vi tog den minst jobbigaste vägen så var det väldigt mycket uppför.

Väl uppe var utsikten fantastisk!

Jag försökte fota, man såg ända till Nacka Forum, Nacka sjukhus och lite till, men jag fick solen i ögonen så jag så inte vart jag tog...

  Inte fan var det Forum eller sjukhuset iallafall!

Ännu ett fint foto över glasbrukssjön.   Så såg jag huset.

Vårt hus!

Eller, ja, det kunde ha blivit vårt hus. Det var där vi var på visning en dag och när vi var där så tittade Micke och jag på varandra och sa: Det här vill vi ha. Men mäklaren gjorde bort sig så det blev inte så. Men vi är inte så ledsna över det idag, vi trivs i vårt lilla gröna hus som vi har.

  Man ser två tak till höger på bilden. Det var dom. Det vi mest fastnade för var tomten och den fantastiska utsikten.

Medans jag hade fullt upp med att fota hörde jag plötsligt: "Här är den!"

Micke hade hittat sin skatt! Eller, sin andra skatt, den första och bästaste är jag!

Men första Geogachingen och ingen var nöjdare än han!

 

Sarah

24 maj 2011 08:31

Utgår ifrån att Micke inte heller tycker det är kul med caching - han är väl mest intresserad av att leka med gps'en.

Dina

24 maj 2011 08:48

Enl han själv var det inte alls kul, men samma kväll när vi skulle åka och handla frågade han om vi skulle hitta den vid björknäspaviljongen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...