Det har ju varit ganska milt för årstiden och inte mig emot, snart kommer snö och kyla så man får passa på att njuta så länge det går.

Nästan varje gång jag har tagit ut hunden på långpromenad har jag även haft korgen med mig. Jag är svampbiten. Igår fick jag även med mig Micke, men det betydde att vi kom ut senare än vanligt. Och som om det inte redan var grått och murrigt så börjar det ju skymma ganska tidigt, vilket betydde att vi inte kunde leta så länge. Men nåt jag blev glatt överraskad över var att dom gula kantarellerna är tillbaks.

Vi hittade flera stycken, och stora var dem också!    

Annars har den här helgen varit en rikgtigt slöhelg.

Vet inte när jag hade en sånhär sist.

Efter skogen igår gjorde vi det lätt för oss och åkte och handlade på "Donken", som ungarna säger. Sen blev det brasa och film hela kvällen. Väldigt ovanligt för att vara mig.

Ikväll kommer jag placera mig framför tv:n igen. Ikväll är det nämligen "Miss Marple"!

Min mammas hus ligger väldigt centralt.

Framför huset fins två caféer.

Ovanpå min mamma bor min bror och hans familj.

Idag var min mamma och hjälpte sin väninna på hennes kolonilott, min bror var på min mammas veranda som är stor och grillade med sin familj. När det var färdiggrillat så gick familjen upp till sig för att äta. Klockan var då runt två. Vid tre, halv fyra, kommer mamma hem till ett upp-och nervänt hem. Någon eller några hade tagit sig in och stulit allt hon hade.

I sommras när jag var där plockade mamma fram en ask med väldigt fina gulsmycken, dom kom från min mormor och mamma ville att jag skulle ta dem. Men när vi åkte därifrån glömde jag ta med mig dem. Jag kom på det när jag var i Athen, nu är dom borta. Pengarna min mamma hade sparat, även dom borta.

Mamma var chokad när jag ringde henne och jag förstår det. Ensam kvinna alldeles ensam efter en sånhär grej. Fy fan.

På sätt och vis kanske det var bra att hon inte var hemma, tänk om hon kommit just när han/dom var där inne, dom kanske skulle ha haft ihjäl henne. Mamma var rädd för att gå och lägga sig, har pratat med henne flera gånger ikväll, men jag sa att nu behöver hon inte oroa sig alls, nu finns det ju inget mer att hämta där.

Stackars mamma!

Jag känner mig så maktlös också när jag är här, så långt ifrån. Det finns ju inget jag kan göra.

Jag hoppas dom som gjorde det här kör av vägen när dom är på väg till pantbanken!

Jag har i princip aldrig kontanter på mig. (Ibland inte ens kort, jag vet Sarah) Dom flesta jag känner betalar oftas också med kort jämt.

Jag kom att tänka på det nu när det ringde på dörren och en söt liten pojke stod utanför och ville sälja tulpaner till en klassresa. Jag tillhör den typen som har väldigt svårt att säga nej till sånt. Jag köper alltid jultidningar, julkorvar osv när dom kommer, för dom betalar man inte förrän efteråt.

I dagens plastkortssamhälle kan det inte vara lönsamt att sälja vid dörren längre. Det är nästan elakt att kränga på barnen massa saker som ska vara "lättsålda" för att dryga ut klasskassan. Och värre blir det väl. Men vem vet, så småningom kanske dom säljer en bukett tulpaner och så plockar dom fram en dosa så man kan dra sitt kort. Men tills dess så blir det inte mycket sålt här på Storövägen..

Yvonne (tror jag det var) tog ett jättebra intiativ och bjöd in oss på stickcafé. Jag tror det var sånt dom kallade syjunta förr i tiden. Iallafall så är vi hittills 4 stycken varav endas en man. Varannan torsdag ska vi träffas hemma hos någon av oss som bjuder på mat.

Jag har varit stickarsugen ett bra tag nu då alla min projekt är färdiga så nu fick jag ett bra tillfälle till att köpa garn. Mina stickkunskaper sträcker sig inte så långt, jag kan sticka halsdukar och sjalar, men jag har gett mig den på att lära mig sticka raggsockor snart.

Iallafall var jag och köpte garn och jag kunde inte låta bli, jag tjuvstartade.

Jag trodde inte det fanns fler halsdukar att göra, men så kom  jag på att jag har en väst i nån lite konstig vinröd/lilaröd färg och inget att matcha den med, så nu köpte jag garn till det ändamålet.

Faktiskt ser jag fram emot att sitta och sticka och snacka lite skit med mina vänner.

Ska bli kul!

Hela förra veckan har jag varit upptagen från morgon till kväll.

Så jag missade alltså flera fina dagar i svampskogen. Surt!

Men i söndags, när jag var ledig och hade planerat att gå i svampskogen så fick jag sällskap av Lisa och hennes mamma. En stor korg fylld med svamp kom jag hem med.

Idag, måndag, vaknade jag tidigt. Självklart då man inte har ställt om sig själv riktigt än.

Gick ner och handlade, la kycklingen i marinad och tog Athos och min korg och gick ut i skogen.

Det är lite svårare att hitta svampen nu då det ligger en massa löv överallt. Men när man hittar dem finns dem i massor!

När jag gick där i min endsamhet och drog näsan i mossan, eftersom jag inte hade glasögonen på mig, så fick jag en mindre trevlig överraskning.

Jag kom fram till en mansjacka, men innan jag såg att det bara var jackan som låg där han jag hoppa högt. Någon har uppenbarligen blivit varm i sin svampjakt och hängt av sig, för en bit därifrån hängde även hans kofta.

Jag gillar inte sånt, det är min fasa att snubbla över ett lik när jag är ute och går i skogen ensam. Inte för att sånt är vanligt, men vem är det som hittar dom? Jo, bärplockare, svampplockare och hundägare... :-/

Jag kom iallafall hem två timmar senare med ytterligare en svampkorg fylld till bredden. :-)

Imorgon börjar jag jobba igen så jag vet inte hur mycket svamp jag kommer hinna plocka framöver. Inte mycket verkar det som... :-(

Idag var dagen avsatt för en busstur i Nacka.

Nyttigt för mig som sitter i TN numera. Det är bra att få se områderna live så att säga och inte bara på en kartbild.

Vi var i Orminge Centrum, Tollare, Skurubron och centrala Nacka. Sen var det en god lunch i Hellasgården. Lisa, våran partiordförande hade gjort en himla god pastasallad till oss.

Vädret var helt underbart, solen sken och Nacka visade sig i sin vackraste höstskrud.

Kameran f ö låg fint i min väska.

Efter en tur ut till Älta var det dags att åka hem.

Vid fyra var jag hemma, och vädret var fortfarande vackert. Athos tittade på mig och undrade när jag tänkte ta ut honom. Jag har så svårt att motstå hans vackra bedjande ögon så jag tog på mig svampkorgen och så gick vi ut.

Jag hann faktiskt få en hel del svamp. Men jädrars vad det skymmer snabbt när det väl börjar.

Nästa gång jag lyfte på huvudet såg det ut såhär:

Och då hade jag blixten på.

Det blev omöjligt att hitta svamp i mörkret så jag gav irriterat upp. Det fanns ju massor där jag var. Sen försökte jag hitta stigen, igen.. 

Jag har fundrat; skulle man se helt mogo ut med en pannlampa... eller skulle en ficklampa vara bättre?

Micke ringde ett par gånger, jag fick inte vara i skogen längre. Han var redan inte så glad för att han tyckte att jag gick ut försent för att plocka svamp...

Hallå?! Jag är faktiskt över 40 år..! 

I lördags vaknade jag i ottan!

Kanske för att jag gick och la mig vid tio-tiden på fredagen och somnade på en gång.

Vid 11-tiden gick jag och Athos ut i skogen, vi skulle plocka svamp till Barre.

Efter tre timmars plockandes och några smärre  "bortgångar" gick vi hem med en full korg.

Jag aktar mig nu för att helt villa bort mig som häromdagen. Athos har inte helt kommit över det, och tittar oroligt på mig när vi har kommit bort från stigarna i skogen...

Hemma hos Barre hade folk redan samlats när vi kom, min älskade son Max var där också, kul att se honom händer ju inte för ofta numera..

Gamla grannar och skolkamrater var där också. Himmla kul att se dem med! Och naturligtvis alla nya personer som vi träffade där. Jättehärliga människor!

Det bjöds på god mat också. Väldigt god mat! En köttfärspaj som var helt ny för mig, och som jag ska få receptet på. Den kommer defnetivt att bakas här hemma!

Sen gjorde hon en Cockiekladdkakastårta. Jädrar vad god den var! Den har jag också beställt receptet på! När jag får den lägger jag ut den!

Efter mat och fika var det några som var tvugna att gå, men några av oss stannade kvar och hade jättetrevligt och skrattade hjärtligt till gamla och nya minnen och händelser.

Tyvärr var även vi tvugna att gå tidigare än jag velat, men Micke har varit dålig hela veckan + att han numera också har en ålder att ta hänsyn till så han var helt färdig strax efter nio. När vi kom hem slocknade han i soffan på en gång.

Några timmar senare gick även jag och la mig för att vakna av att jag hörde röster kl 04:30. Två unga män, min son Max och hans vän hade blivit utelåsta och gick slalom mellan väggarna till sovrummen. Tack och lov somnade dom innan dom hann lägga huvudet på kudden. På fyllan hittar man hem till mamma minsann...

När man börjar med något så ska det vara med besked!

Jag hann knappt hämta mig från mitt första nämndmöte i tisdags när det var dags att träffa dem igen.

Jag blev inbjuden till en konferans tillsammans med Miljö-och stadsbyggnadsnämnden.

Ännufler människor jag inte kände...

Men den här gången kände jag igen ansikten, ialla fall dom från Tekniksa nämnden.

Och jag kan säga att alla från TN, oavsett parti, har tagit jätteväl hand om mig! Jag har känt mig vilsen, men inte ovälkommen eller utanför!

För mig kom den här konferansen som en skänk från ovan.

Alla förvaltningar, nämnder, och grupper var där och presenterade sig, sin enhet och vad dom sysslade med. Syveränt! Kunde inte ha kommit lägligare!

  Att sitta still från 08-17, är ju inte riktigt vad jag är van med.

Och när jag väl kom hem på kvällen hade min bakdel domnat bort.

Inte ens massage från Micke hjälpte, men det berodde nog på att han inte ansträngde sig tillräckligt och la någon känsla i masseringen + att han har händer stora som stekpannor, delikata rörelser är inget han behärskar!

Jag hade varit så rädd att missa tiden, så jag hade inte kunnat somna kvällen innan, så efter att bara ha sovit i fyra timmar och koncentrerat sig i åtta, så var jag helt slut på kvällen. Den blev tidigt för mig..

Men en klart givande, intressant och bra dag!