Min lediga dag.

Men min vana trogen så hade jag hur mycket som helst att göra. Typ allt!

Det som räddade mig från den traditionella julstressen iår var att barnen är stora och lättare att handla till plus att jag har två dagar på raken småhandlat till dem innan jag åkte till jobbet för att jobba kväll.

Micke jobbade som tur var halvdag idag och slutade kl 11.

När han kom slängde vi oss i bilen och åkte till Forum. Jag hade hoppats att resten av Nackas befolkning hade planerat sina julköp bättre, men sån tur hade jag inte, utan fick trängas med dem överallt.

Efter Forum var det dags att åka ut åt andra hållet. Värmdö för att handla lite saker jag ville ha i dom affärerna som finns där. Vi passade på att gå in på Coop Stormarknad och handla för julafton, nåt vi inte heller hade gjort, och det var ett bra val, för där var det faktiskt inte så många människor som det var på Maxi.

Hemma igen hann jag bara packa upp varorna så välde det in folk. Först kom Olivers kompis Philip och strax efter kom Max, Ville och Uffe. Så vi fick avbryta för en trevlig fikastund istället.

När dom gått gjorde jag iordning köttfärsen till köttbullarna och sen ställde jag en kastrull på spisen för att koka knäck.

I år är Micke ansvarig för julskinkan. Så han höll på med den. Hans andra uppgift var att bada hunden. Inte den mest trevligaste uppgiften då Athos hatar vatten!

Medans jag slog in klappar fick Oliver och Philip klä granen. Två 16-åriga grabbar... Det är knappt att man ser att det är någon gran under alla kulor och glitter... Detta brukar vara ungarnas uppgift, men Mia behövdes på annat håll så hon var inte med och styrde upp. Nåja, ingen har en gran som vi. :-)

Jag hann faktiskt med ett brödbak också, men nu är jag slut. Det lilla som är kvar tar jag img bitti. Lite stress måsta man få unna sig på julafton också!

 I måndags var det dags för julbord.

I år hölls den på Josefina ute på Djurgården.

Josefina är nog ett fint ställe att vara på på sommaren, då den ligger precis vid vattnet och man ser in till stan. Det var fint nu också, fast på ett annat sett.

Eddi Oliva stod för underhållningen och jag måste säga att det är en mkt underskattad artist. Iallafall från mitt håll men vilken entertainment!

Han sjöng mest på italienska, och emellanåt sa han: "Och på svenska!" och då "lallades" det. :-) Rolig, underhållande, karismatisk och bra!

Julbordet bjöd på en massa gott, och gillar man inlagd sill fanns det hur mycket som helst att välja. Jag äter ju inte sånt... Men jag fick en massa annat gott ändå.

Vinet, som kostade 94 kr glaset, häldes upp bara till hälften i det lilla  vinglaset. Det var faktiskt ett minus. Jobbet bjöd på ett glas vin till maten resten fick man köpa själv.

Och det är ju klart att när man hade så bra underhållning vill man ju ha ett glas vin till det med, så när jag väl gick ut till baren för att köpa det själv så sa jag till tjejen som stod där att "Jag vill ha ett glas vin och då menar jag fullt och inte ett halvt!" Och jag fick faktist det. :-)

Efterrätterna var däremot en hit! Så mycket gott. Dom hade en chokladtryffel som var himmelsk! Och så goda ostar. Jag tog en grönmögelost som var så god så jag pressade ner den bara därför att.. Den var också så stark att tungan krullade sig i munnen på mig. Tyvärr blev inte bilden så bra.

Vid 23-tiden var underhållningen över och jag var fortfarande sugen på mer underhållning.

Så jag och Anneli drog in till gamla stan och tog första bästa ställe vi så, det var källaren Movitz.

Som för övrigt hade godare vin, fulla glas och till hälften av summan. Perfekt!

På Movitz spelades det 80-talsmusik i måndags så det var värsta nostalgitrippen att sitta där.

Vid halv ett tog jag och Anneli en promenad till Slussen och där skildes vi åt.

Tack för en trevlig kväll.

Nästa gång ses vi på Stampen! ;-)

Efter en kväll med feber beslöt jag mig för att stanna hemma idag för att kurrera mig.

Men sjuk eller inte, hunden måste ut.

Så vid halv två satte jag på mig kläder, luva och halsduk och gick ut i skogen.

Vi gick inte den långa rundan, utan vek av och gick genom skogen.

När jag gick där trampade jag på en röksvamp, tycker fortfarande vid 43 års ålder, att det är kul när det ryker ur dem.. Och mednas jag stod där och trampade undrade jag hur många svampar som finns kvar fortfarande. Och då, mitt bland löven, väääldigt svår att hitta såg jag en kantarell..

Och efter den hittade jag nårgra till.

Jag var ju inte ute efter svamp utan bara för att rasta hunden, så jag hade ingenstans att lägga dem, så jag tog av mig luvan och la dem där.

Vilket betalar sig nu, när jag sitter och hostar och snorar vid datorn..

Det blev inte sådär jättemkt, men till en kantarellsmörgås räcker det nog..

Mia dundrade in i mitt sovrum strax innan halv tio imorse och sa att jag skulle stiga upp.

Vila hade outlet på söder och vi skulle dit.

En timme senare var vi på väg.

Det var inte Vilas stora happening som dom brukar ha så jag tyckte inte det fanns så mycket som det brukar göra.

Men jag hittade tre klänningar och en blus i alla fall, så jag var nöjd!

Deras happening kommer i februari, flickor!

Nåt jag verkligen måste klaga på är att när Vila har såna här outlets (dom kallar inte det så själva) så är dom i tomma lokaler där dom hänger upp kläder och speglar om varannat. Det finns inga provhytter eftersom det är kvinnokläder och detta ska vara en "tjejgrej". Det betyder att när du vill prova så måste du stå i ett av rummen och slita av dig kläderna "offentligt".

Ändå envisas vissa tjejer med att dra med sina pojkvänner in där! Ok, dom är ytterst få men ändå. Det blir mindre avslappnat när det sitter en man i rummet. För att inte tala om pojkvännerna som sitter krystat i ett hörn och vet inte vart dom ska titta. Halvnakna kvinnor överallt!

För fan, lämna dom utanför dörren!

För att återgå till min shopping så gick jag iallafall inte tomhänt därifrån. Hur skulle jag kunna göra det när det är mindre än halva priset på dom flesta kläderna?!

Sen tog AnnaMaria och jag en prommenad mot Götgatan och letade present till Mias vän som fyller år idag. Grattis Emely!  

Uppe på Rysstorget var julkommersen i full gång. 

Jag tycker det är så himla mysigt!

Jag ville att vi skulle passa på och gå på museeum när vi ändå var i stan, men Mia ansåg inte att hon hade tid till sånt, hon ville hem och fixa sig.

Nä, kan någon bjuda ut mig så jag får sätta på mig någon av mina nya klänningar? :-D

Förra helgen var min arbetshelg.

På fredagen när jag var på väg hem i bussen får jag ett sms från Lisa som hade gjort egen glögg och bjöd mig på glöggfika på lördagen.

Så lördagkväll efter jobbet så åkte jag hem till henne för att smaka hennes glögg som faktiskt var jättegod!

Efter två koppar (läs muggar) glögg kom vi in på stickningar. Lisa visade mig hennes alster och jag ska aldrig mer skryta över mina halsdukar.. :-/

Efter glöggen tog lisa fram gin och tonic och sen började planer smidas!

Man kommer ju på så många bra när man är uppvärmd..

Så nu har vi bestämt att Orminges rondellhund ska få kläder och halsduk till vintern.

Jag gör halsduken.

Then we went wild and crazy...

Vi kom nämligen in på graffiti, hur världen skulle bli mkt trevligare med färg.

Men i vår ålder så får man anpassa sig. Så vi bestämde att göra stickgraffiti!

Vi bestämde säker fler saker, men jag minns inte riktigt.. :-/

På vägen ut tog jag tydligen ett foto på lisas uppdukade matbord.

Jag vill ju inte att folk sa missa att jag har stoppat i mig igen! ;-)

I torsdags var det min tur att ha vårat stickcafé hos mig.

Medans jag i veckan funderade på vad jag skulle göra för mat hade Susanne redan bestämt det. Det blev ingen lugn stund i min mobil förrän jag gav upp och lagade: Fiskgryta.

Allt för att hålla henne på ett gott humör! ;-)

Jag måste faktiskt säga att den är för jäkligt god den här grytan. Och Susanne hade gjort ett väldigt gott bröd till också!

Innan mina vänner kom så sa Micke att "Jag lägger mig i soffan en stund, jag passar på innan alla kärringar kommer med sina spjut..!"

Så efter maten blev Micke förpassad från soffan och in till sitt rum för vi ville sitta bekvämt när vi handarbetar!

Jag är inte duktig på att sticka, jag kan sticka räta och aviga men det är också allt, därför får alla bara halsdukar och sjalar.

Men av dessa två väninnor är jag nog duktigast.

Yvonne gav upp och gör nu en halsduk i endast rätstickning. Halsduk för den delen, den blir bara bredare och bredare, snart har hon en "soffilt".

Susanne gjorde ett tappert försök till att sticka en sjal...

Men efter flera omtagningar så tog hon fram virknålen istället.

Hon kan nämligen virka, vilket jag inte kan, så det är nåt hon ska få lära mig!

Susanne är en tapper kvinna!

Hon nöjer sig inte med att bara virka det hon kan, dvs grytlappar, hon tog med sig en hel virkbeskrivning som ingen av oss kunde tyda.

Som tur var slutatde Laila jobbet kl 20 och gjorde oss sällsap efter det.

Susanne och Yvonne har ju kontorstid, nåt jag och Laila inte behöver tänkta på.

Så när dom gick satt jag och Laila och drack upp vinet och löste vårdproblemen.

Dom var faktiskt inte så svårlösta.

Tack för en trevlig kväll, alla!

Visserligen var det ett tag sen nu vi kom hem från Grekland, men vi hade inte sett fotona Tore och Kerstin hade tagit när vi var där. Så vi bestämde att idag skulle vi åka dit och ha en fotovisningsafton, korten från allas kameror skulle passera revy.

Man behöver inte bli besviken på maten hos Tore och Kerstin, och idag blev Micke väääldigt glad när det serverades Porterstek.

Vräkot åt tre portioner.

Så var det äntligen dags för vår första träff i vårt stickcafé.

Sex stycken skulle vi bli. Fem tjejer och en kille.

Men när jag stod i Slussen ringde Yvonne och sa att det bara blev vi två.

Dåligt att ringa återbud i sista minuten när dom vet att man har lagat mat!

Men det blev ju mer mat åt oss!

Yvonne hade gjort den absolut godaste fiskgrytan jag någonsin har ätit!

Den här kommer jag med all sannorlighet att göra hemma.

Och det bästa av allt: Jag fick med mig en dogybag!

Till efterrätt serverades det kaffe och hemmagjord Tiramisu a la LSHF.

Sen var det dags att ta fram garn och sticknålar.

Jag var den enda stickkunniga i sällskapet, och jag är inte ens så bra, men jag kan sticka avig och rät, så Yvonne fick en kurs i det. Så satte hon igång med att sticka sin första halsduk.

Efter några omtagningar bestämde hon att halsduken skulle bli stickat med enbart rätmakor. Ett klokt beslut om hon ska bli klar innan jul... ;-)

Plötsligt var klockan 23. *ups*

Tiden hade gått väldigt snabbt, när man sitter där och skrattar och löser världsproblemen medans man stickar!

Vi bestämde att nästa stickträff blir hemma hos mig, torsdag om två veckor.

Välkomna!