... Ett inkontinensskydd.

Jag för står nu varför hon säger så. Inte bara för att det är reklam för just inkontinensskydd. Jag förstår allt, varför hon inte säger tex "Min familj litar på mig och jag litar på min familj."

Därför att dom sista att räkna med är dina barn!! Därför!

Det är vad jag fick erfara idag:

Jag, mamman, hade cyklat till Orminge C för att köpa lite rolik lektyr till min son Oliver som ska på klassresa imorgon.

På väg hem, i höjd med där Nybackaskolan en gång låg, ser jag Mia längre fram på gatan.

Jag tänkte om jag drar på här så hinner jag snabbt ifatt henne.

Så jag laddade. Jag tänkte ha lite kul också så jag skulle överraska henne bakifrån i min höga fart, så hon skulle bli rädd att en galning var efter henne.

Så några meter ifrån Mia, i världens fart, börjar jag gorma "Aaahhww" typ.

Mia, som har musik i öronen, uppfattar inte riktigt vad det är som kommer utan tar ett steg ut mot gatan, alltså mot där jag kom körandes. Och nu börjar paniken:

För att inte krossa henne svänger jag snabbt och tvärt, i en sån fart att styret fortsatte vrida sig och kom bak och fram.

Cykeln snurrar, jag flyger över där styret skulle sitta, landar med på gatan, gör en kuller bytta, den kanske jag gjorde i luften, minns ej, det gick så fort, glider säkert knappt en meter på asfalten och blir liggandes som en skalbagge på rygg. Jag kunde ha dött, betänk det!

Mia:

-Mamma, vad gör du?! Här vid centrala parken av alla ställen?! Och i dom  byxorna?!

Inte, "Mamma, hur gick det?! Lever du?!" Hon gjorde inte heller nåt försök att lyfta upp mig igen, jag fick kommendera det.

Ok, jag förstår att det var liiite pinsamt för henne framför alla människor, och eftersom jag gormat så drog jag till mig uppmärksamheten redan innan jag föll. Men hela vägen hem beklagade hon sig hur hemskt det var för henne?!

-Ursäkta mig, vem var det som vurpade egentligen?!

Jag kunde tyvärr inte säga så mycket, för hela vägen hem så skrattade jag så jag grät. Jag antar att imorgon bitti när jag vaknar gråter jag bara...

Väl hemma, hon hann knappt innanför dörren, så ropade hon på Oliver för att skvallra.

Oliver kommer ut i hallen, tittar på mig och säger:

"Du menar inte att du var ute och cyklade med dom byxorna?!"

Inte heller han frågar "mamma hur gick det?!"

Vad har vi lärt oss av det här?

Mia, att hon aldrig mer ska kliva av i centrum utan ta 471 på en gång.

Oliver, att han ska kolla min klädsel innan jag går ut, alt klippa sönder i deras ögon det jag inte får visa mig i.

Och jag, att vad som än häder kan jag alltid lita på Attens! :-)

 

sarah

2 september 2009 22:11

Ja - o hade du inte gjort en så felaktig kommentar på Alex blogg tidigare idag hade jag faktiskt frågat dig hur du mår och kanske även tillagt att jag hoppas du inte har ont. Men nu gör jag inte det!! Tumme är bättre än napp det kan jag säga av erfarenhet - till skillnad från dig som bara uttalar dig rakt av utan att ha bra på fötterna.

 

Emma

2 september 2009 22:14

Ja du dina... att du aldrig lär dig!
Du får ju inte skämma ut mia så där ; )

http://www.emmamadelenemilia.blogg.se

 

Dina

2 september 2009 22:21

Tack, ni båda för er omtanke om mig!!!

Och Sarah, hahaha, jag tror du ska stoppa tummen i mun nu! ;-)

 

Sus

3 september 2009 08:17

Obetalbart! :-D

 

Tant Alexandra

3 september 2009 10:47

Tack för en underhållande historia. Det enda jag sitter och funderar på nu är HUR SÅG BYXORNA UT EGENTLIGEN?!

http://tantalexandra.bloggagratis.se

 

Dina

3 september 2009 18:19

Det var INGA fel på mina byxor!
Duvblå mysbyxa i velour. :-)
(Du kan nog skymta dem när jag visar armbågen).

 

viktoria

3 september 2009 22:24

jag hade betalat dyyyyra pengar för att få se de där! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...