Så kom dagen då jag officellt flyttade.

Jag måste säga att jag inför den här flytten var helt ofokuserad och totalt oplanerad. Så när dagen kom var allt ganska kaotiskt.

Det var hur mycket saker som helst som jag inte kunde ta med mig. Och hade jag varit mer planerande så hade jag kunnat skänka bort mycket mer. Men nu skedde allt i sista minuten så det blev sååå mycket saker som åkte till tippen.

Fyra såna lass bara släng.

Mycket av min tid gick även åt att vara mina plastburkar och skålars Raoul Wallenberg. Vilket jag märkte senare inte hade någon veran eftersom dom, läs AnnaMaria ,  slängde dom när jag inte såg.

Hade verkligen behövt en och annan, men tyvärr...

Det jag sörjer allra mest är barnens saker som jag hade sparat. Dom var helt onolstalgiska över att slänga gamla teckningar och leksaker, men jag grät inombords.

Lördag kväll, trötta och möra efter att ha kämpat hela dagen tog vi oss till Herrgårn för att äta middag där. Sen hem till kaoset i lägenheten för att sova, för vi var inte helt färdiga med huset, fler saker skulle till tippen.

När jag vaknade på söndag morgon och skulle åka och handla frukost var min moppe borta. Stulen. "Välkommen till ditt nya område"!

Jag har däremot svårt att tro att det är någon i ormådet, 85% av dom som bor här är familjer med små barn. Polisen trodde inte det heller, tydligen figuerar det en liga som åker omkring och stjäl mopeder, min var ingen match då den, där den stod, var bara att lyfta in i någon skåpbil.

Söndagen var nästan värre än lördagen, för alla var vi trötta efter gårdagen och nu hade vi dessutom ingen skåpbil utan bara en kombi.

Men det gick och sakta men säkert blev det tomt i huset och jag kunde lämna det bakom mig.

Hemma i lägenheten var det däremot allt utom ordning. Inga garderober, ingen källare och massa kartonger överallt. Plus att vi plötsligt blev 5 personer i min lilla lägenhet.

AnnaMaria som hade varit ruskigt duktig på att rensa bland mina saker visade sig vara sämre med sina egna, inte en pryl kasserades.

Bara så alla får en liten iblick, hur jag har haft det.

Köket:

Vardagsrummet.

Och mitt sovrum

Då har vi alltså packat upp så mycket det gick.

Det betydde mer rensning.

Och ytterligare en tur till Ikea för att inhandla förvaringsutrymmen.

Jag borde ringa till lönekontoret och be dem skicka min lönecheck direkt till Ikeas huvudkontor.

Innan den här flytten hamnade jag i klimakteriet.

Mentalt och psykiskt det värsta som har hänt mig. Jag hamnade helt nere i avgrunden. Jag vet idag hur det psykotiska helvetet ser ut. Hemskt! Ingen kvinna borde hamna där. Ingen annan heller för den delen.

Men som tur var så finns det hjälp. För min del hormoner.
Stor skillnad!!
Jag är så glad att jag fick dem och att jag inte behövde vänta länge med att få en tid hos gyn och att dom hjälpte mig så bra och så snabbt!

Men du blir ju inte heeelt symtomfri. Och med den här flytten också så blev allt så tungt och rörigt.

Många har nog märkt att jag inte småpratar när folk ringer, jag vill inte, jag blir bara stressad just nu. Kan inte fokusera på mer än en sak. Inte heller hör jag av mig, det av samma anleding.Jag har inte glömt bort någon, jag kan bara inte just nu...

Men jag måste säga att jag trivs i min lägenhet, trots röran.

Jag trivs i mitt nya område också, så många fantastiska människor som bor här. Underbart!

Jo, just det.

Ni såg röran, bortsett från oss människor som bor här, så rör sig även en hund och en katt i det också. Så man måste hela tiden ha koll på att inte trampa på dem där dom ligger.

Nåja, det tar sig trots allt. Det blir bara bättre och bättre... :-)

En sak som jag inte kommer att sakna med huset är kattluckan!

Frasse kommer aldrig mer att kunna släpa in någonting. Ja, han har börjat gå ut här nu.

Det sista han tog in, kvällen innan vi flyttade var detta.

Athos och jag försöker hitta nya promenadstråk, Svartpotten har blivit utbytt mot Myrsjön.

Athos är nöjd bara han får färskt gräs att mumsa på. Annaras tycker jag inte att vi har hittat den perfekta rundan än.

 

Sus

15 maj 2014 13:09

Fy honken, vad du har kämpat! Snyggt jobbat, darling! Nu blir det bara bättre! <3

Dina

23 maj 2014 05:54

Ja, det tror jag också! ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...