Nu är det vår, och då vaknar naturen till liv, d v s ormarna. Nu måste jag gå i skogen och titta neråt igen.

Men jag har blivit duktig. Jag springer inte längre hem och gråter.

Nej, jag kan vänta tills dom slingrat sig över stigen, och ligger dom och solar så springer jag bara förbi dem. Framsteg! :-)

Det är konstigt egentligen, jag ser knappt framför mig i vanliga fall, men när det gäller ormar är jag som en falk, jag ser dem t om under löven!

Nu när jag sitter här och skriver ser jag i ögonvrån nåt som rör sig på golvet, det är en spindel. Hade Mia varit hemma hade hon tvingat mig att ha ihjäl den, hon hatar dem, men jag vill inte att det ska börja regna, så jag låter den vara och hoppas den vänder sig om och går ut.

Hahaha... Medans jag sitter här och skriver om spindlar så kom jag att tänka på en annan person, Sarah, hon är också spindelrädd.

Jag minns när hon skulle flytta in på Ängsövägen och vi var på deras altan när jag tittar på Sarah och säger: "Sarah..."

Jag hinner inte säga mer, Sarah har kastat sig upp och börjat springa fram och tillbaks på baksidan samtidigt som hon kastar av sig tröjan... *skrattar*

Det var en bra entré, Sarah! Ett snabbt sätt att lära känna sina grannar. ;-)

Till saken tillhör att Sarah hade ingen spindel på sig, hon tog bara det säkra före det osäkra.... Minns du? :-)

 

sarah p

7 april 2009 14:23

jorå Dina än är jag inte senil - visst minns jag! Ska maila dig en bild på ormen jag såg häromdagen - den du! Då hade även du lärt känna dina grannar snabbt, jag lovar.

 

Dina

11 april 2009 00:04

Jag hoppas att det var bilden på dina blivande skor du mailade...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...