Det var inte meningen att det skulle bli det. Men när man försöker planera något med en trött fjortis så går det som det går...

Oliver hade under en längre tid tjatat om att få gå och klippa sig. Men han vaknade så sent på dagarna och när han inte gjorde det var det alltid någoting som gjorde att han blev sen.

Men till igår hade jag förberett honom på att han skulle komma upp vid 10-tiden.

Ok, 11 fick jag tllsist upp honom och in i duschen.

Trött och med röda nattsuddarögon åkte vi in till Götgatan för att klippa honom.

Och eftersom han var så duktig och gått upp så tidigt så var vi tvungna att belöna honom med ett besök på Texas Burger i Sikla. Ja, för tusan, det här var jobbigt för honom... :-/

Jag ville gå lite i affärer också, men då sa både Micke och Oliver ifrån. Det var för varmt tyckte dem.

Så vi åkte hem.

Micke och Oliver tog en tur på hojen och jag tog en kaffe och en korsordstidning och satte mig på framsidan.

Jag passade också på att inspektera min getingfälla.

Vi har nämligen fått två bon under takfoten, och dom är väldigt irriterande när man vill sitta på framsidan.

Men Kersin, Mickes bonusmamma, lärde mig hur jag skulle locka dem och det verkar funka.

  Lite vatten, saft, diskmedel och ättika. That´s it!

Och här åker dom tuffa grabbarna iväg för att inspektera badplatser på Värmdö...

  Vi har ett körsbärsträd på våran framsida.

Micke är den enda som äter, jag tycker dom är för sura.

Iår var det inte sådär jättemycket bär, och dom blev dessutom små.

Micke siade att nu var det sista veckan med körsbären så han började äta alla han kom åt. Oliver hjälpte till.

Behöver jag säga att Micke inte satt med oss i tv-soffan på kvällen utan hade mycket egentid...

  Oliver på farstukvistens tak, plockar uppifrån.

Micke, klättrade och åt och åt och åt...

  Det enda jag har att säga är :   

Hittade en spegel som jag hade för någora, nåja, ganska många år sen. Det var min sminkspegel. Jag tyckte mycket om den. Den hade två sidor. En med en "liten" spegel och en sida med "förstoringsglas".

Perfekt!

Den stod i ett stativ och man kunde snurra den så som man ville ha den.

En dag när jag kom hem, jag minns det som igår, skulle jag noppa mina ögonbryn. Jag ställde fram spegeln och gick för att hämta en pincett.

Satte mig till rätta på stolen och skulle vinkla spegeln till rätt posision. Orörlig!

"Nej!" tänkte jag och tittade på spegeln.

I samma stund kom Mia in i köket.

-"Ser du mamma, jag har lagat den åt dig, den sitter fast nu"!

Hon hade limmat fast spegeln.

Den hade stelnat i en och samma posision.

Den var nu obrukbar.

Jag trodde att jag hade slängt den, men igår hittade jag den faktskt i en låda.

Så nu fick ni en till av Mias snilleblixtrar!

  Försökte fota limmet. Det syns inte så bra.

Igår kväll, efter att jag skrivit det sista inlägget här på bloggen, slog det mig plötsligt; vad håller jag på med?

Max har åkt till Grekland, Mia är hos en kopis och tittar på film, Micke är dålig och Oliver har gått ihop med någora vänner på nätet och sitter och spelar.

Själv satt jag vid min dator och slöade, redo att vara till hands om någon behövde mig.

Och det var då som rösten kom till mig: Hallå, vad håller du på med?!

Jag är så van att vara mamma, har varit det nästan hela mitt vuxna liv, och alltid funnits till hands att det har blivit en vana.

Men mina barn är stora nu, dom behöver inte mig.

Så vad sitter jag och väntar på?

Så, jag stängde sjuksköterske mott, barnavårdscentralen, ungdomsmott, hemtjänsten, soppköket, socialkontoret och hoppade in i duschen.

Har jag semester så har jag!

Smsade min vän Giovanni och frågade när dom skulle till Rosie, hon hade nämligen fyllt år, och skulle på, vad hon trodde skulle bli en liten familjemiddag. Men hennes mamma Anki hade bjudit in oss också. Jag hade tackat nej, då vi hade andra planer, nämligen att åka upp till Hälsingland, med det sket sig ni pga Micke.

Mötte upp gänget i Orminge C och sen gick vi till Ankis bostad där hon hade dukat upp med världens godaste smörgåstårtor och mycket gott vin.

Det blev en rolig och trevlig kväll och tiden bara rann iväg.

Regnet bara öste ner, men vad gör det när det finns partytält, vin och trevligt sällskap.

  Miretta och Anki.

  Sofia, Raynet och hennes väninna, som jag skämmigt nog glömt namnet på...

Världens vackraset Naomi!

  Giovanni, Rosie och Miretta.

Det var som sagt en mycket trevlig kväll med en massa skratt. Iallafall mellan mig och Miretta som hade en del att diskutera... ;-)

Att jag gick hem i regnet och kom hem som en dränkt katt bekom mig inte.

Fler såna kvällar tack!

Tisdag:

Jag är ett stort fan av muséer, har alltid varit, Micke är inte lika förtjust så jag blev (glatt) förvånad när han föreslog att vi skulle åka in till stan och gå på Stadsmuséumet.

Vi har senaste tiden gjort många stadsvandringar, främst på söder med alla dess hus och palats, men man vet inte så mycket om dem och det stör mig, för jag vill veta och det hoppades jag att jag skulle få göra på Stadsmuseumet.

Väl där hade dom tre olika utställningar.

Vi började med den första. Stockholm gemom 700 år.

Väldigt intressant. Man fick också lära sig om dom olika läkemedlerna som man använde på medeltiden, det är ju sånt jag har läst om men nu fick man även lukta på dem. Ett medel kalades Mumiepulver och innehöll i stort sett det som stod på ettiketten. Och för dom som har känt lukten av ett lik, så vet ni att det luktar verkligen inte gott, och den doften hänger sig kvar länge... Det gjorde det här med.

Och det blev värre av att lokalerna hade ingen som helst luft. Det var så varmt och kvavt så innan jag var färdig var Micke på väg att svimma och måste ut, jag gemomled 20 min till för jag vill se en film som var intressant, men sen gav jag också upp, jag kunde inte längre andas kändes det som så jag anslöt mig till Micke som satt sig ute på Ryssgårdens café.

Dom andra två utställningarna får vi ta vid annat tillfälle.

  I byggnaden som idag Stadsmuséet ligger i var på medeltiden Stadshus. Innanför dom här väggarna dömdes kvinnor till döden för häxeri. Hemskt!

Och på gården, Ryssgården, som nu är entrén till museet, låg ryssbodar i mitten på 1600-talet, ca 74 stycken för de Ryska köpmännen och en rysk kyrka.

För dom som kan och vill kommer här lite intressanta stadsvandringar:

Gissa om jag ska gå...? ;-)

När vi ändå var på museehumör, vi hade gett upp om att fortsätta på stadsmuseumet, så gick vi vidare över Slussen, förbi slottet och till Medeltidsmuseeumet. Där hade dom en stor utställning om Birger Jarl, Stockholms grundare, han skulle ha blivit 800 år iår om han hade haft hälsan i behåll..

Mer medeltida stockholm och lite mer autentiskt efterosom muséet ligger under gatan, där det en gång gick tunnlar till slottet och där det en gång låg hus. Mycket fin utställning och till skillnad från Stadsmuseet så var det mycket svalt på Meleltidsmuseet, så svalt så när vi hade gått runt där färdigt så var det en fröjd att få komma ut och värma sig.

Onsdag:

Vi har fått getingar. I början så struntade vi i dem, men dom blir bara fler och fler och till slut tog Micke det personligt. Dom inkräktade på hans egendom.

Så i tre timmar, dvs från frukost och hela förmiddagen, stod Micke med ett elektriskt tennisracket och dödade getingar.

Först när jag sa till på skarpen att jag var färdig att åka nu gav han upp.

Vi skulle nämligen ut och handla lite saker, bla fläktar till barnens rum, det har varit mycket varmt på nätterna.

Vi hittade inga fläktar så vi gav upp och åkte till våra vänner Sus och Staffan för fika.

Jag och Susanne passade på att ta en sväng på tu man hand till Blomserlandet, Sus skulle köpa lite blommor, sen var det hem igen.

Torsdag:

Tvättdag.

Max skulle snart åka till Grekland och ville ha lite kläder tvättade. Det passade mig för jag har inte varit hemma så mycket senaste tiden och tagit hand om mitt hem, så det passade jag på nu.

Fast på eftermiddagen ringde Sara och ville ha middagssällskap i stan, så jag mötte upp henne vid den vanliga kinaresturangen.

Efter middagen så tog vi en promenad till Söder, köpte oss en varsin läsk och satte oss i trappan vid Björns trädgård och tittade på alla människor som åt, drack, spelade spel eller umgicks.

Vi satt där längre än planerat, men tillsist var vi tvungna att ta oss hem igen.

Fredag och lördag kan snabbt sammanfattas med stress.

På fredag att köpa det sista som skulle med ner till Grekland.

Handla till Mia och Oliver som skulle vara själva hemma över helgen då jag och Micke planerat att åka till Sarah och Totis.

Men allt sprack då Micke hade den dåliga smaken att bli sjuk.

Så här sitter jag nu, lördag och vet inte vad jag ska göra och vädret är, som pricken över i, grått...

När Micke får något på hjärnan så bara måste det bli av. Det behöver inte ske på en gång, men inom en rimlig framtid.

Härom veckan så sa han att han ville gå upp i Hammarbybacken och titta hur det är där. Han skulle gå med Athos, enda gången Micke går ut med Athos är just morgonpromenaden. Och jag tänkte att det kan han väl göra bäst han vill.

8:20 imorse kom Micke in med kaffe till mig.

Och även om jag var vaken så beyter det inte att jag var med.

Jag hann knappt dricka upp min kopp förän jag skulle klä mig, vi skulle gå upp för Hammarbybacken.

Fortfarande yrvaken, min vaknatill-sträcka är ganska lång, stod jag så vi foten av backen.

"-Det ska finnas en stig här någonstans", sa Micke och började gå.

Jag efter.

Micke hittade "stigen", den verkade inte ha används någonting dom närmaste 50 åren, men den kunde anas blad växligheten.

Det är inte förrän man går där man märker hur brant backen egentligen är.

Och det var när vi började gå som Micke la märke till min outfit, dvs min ballerinaskor.

  Totalt opassande tyckte han och började föreläsa.

Han skulle bara veta. Om jag har klättrat i Akropolis i sandaler, Sagbergsleden i flipflops så kunde jag nog fasiken komma upp på Hammarbybacken i ballerina!

På vägen upp vaknade jag. Nu kunde jag känna hur varmt det var och jag önskade jag tagit med mig en flaska med vatten.

Överhuvudtaget önskade jag att jag ätit någonting.

Men så blev jag hoppfull, på andra sidan backen bor ju Alex, och det skulle säkert finnas sådana där jättegoda kokostoscakakor som hon hade bakat och så kaffe, såklart! Så dit skulle jag.

  Äntligen toppen!

Medans Micke njöt av utsikten försökte jag lokalisera Alex.

  Jag tror jag hittade på ett ungefär, men jag tänke att jag får ta en raincheck på min fika, det är lite jobbigt att ta med sig en hund till en lägenhet med en liten bebis , det skulle bli för bökigt.

Så då ställde jag mig också och beundrade utsikten.

Tyvärr hade jag bara min mobilkamera med mig så det blev inga jättebra bilder precis, men man såg ända bort till Fjäderholmarna, NK, Hötorgsskraporna, Skatteskrapan och mycket, mycket mer. Ja, det kändes nästan som jag kunde se till  Mariannelund... ;-)

  Och sen kom nedfärden.

Den var värre. Pga utebliven regn var det snustorrt, och sand och sten rullade jättebra...

Men jag måste tillägga att jag inte en enda gång halkade mina ballerinor till trots. Micke däremot, med sina CAT outdoors, halkade till två gånger!

  Jag valde bort stigen på vägen ner och ville gå där man på vintern åker skidor, det var, såhär i efterhand, ett dumt val.

Väl nere var vår hund varm och törstig och rusade till kanalen med sitt äckliga vatten för att svalka sig och få sig en drink...

  Han måste ha varit väldigt varm, för såhär djupt går han aldrig annars!

Och han brydde sig inte det minsta om att Micke ropade på honom att sluta dricka.

Så medans han svalkade sig i vattnet satte sig Micke och jag i gräset.

Jag måste slå ett slag för Nacka kommun.

Det känns tryggt att kommunen värnar om sina invånare och sätter upp relevanta skyltar som varnar oss för ev fara:

Mycket svag is, skulle jag vilja säga! ;-)

Har fyllt ett år. Så när hans mamma smsade att kalaset tyvärr var inställt så ignorerade vi det. Jag hade laddat hela veckan på att få pussa på  honom. Och så ville jag naturligtvis träffa hans mormor Sarah.

Och naturligtvis hade jag sett fram emot att få ta del av Alex´bakverk. Hon är hennes mammas dotter och dom är båda mycket duktiga på att baka.

Se här på tårtan hur fin den var och så jäkla god. Lite för mycket frukt för min smak, men dom tog Malte hand om.

  Kakorna som skymtas i kanten på bilden var himelskt goda.

Jag är nog lite glad att Alex bor en bit ifrån mig iallafall. ;-)

Och så nu till gullungen.

Jag saknar han redan!

  Det var lite svårt att ta ett bra kort på honom, han var inte still länge nog och min mobilkamera är sååå långsam.

Det var tur för hans föräldrar att vi hade en massa ärenden, annars hade jag nog snott med mig honom.

Kanske nästa gång! ;-)