Igår kväll, efter att jag skrivit det sista inlägget här på bloggen, slog det mig plötsligt; vad håller jag på med?

Max har åkt till Grekland, Mia är hos en kopis och tittar på film, Micke är dålig och Oliver har gått ihop med någora vänner på nätet och sitter och spelar.

Själv satt jag vid min dator och slöade, redo att vara till hands om någon behövde mig.

Och det var då som rösten kom till mig: Hallå, vad håller du på med?!

Jag är så van att vara mamma, har varit det nästan hela mitt vuxna liv, och alltid funnits till hands att det har blivit en vana.

Men mina barn är stora nu, dom behöver inte mig.

Så vad sitter jag och väntar på?

Så, jag stängde sjuksköterske mott, barnavårdscentralen, ungdomsmott, hemtjänsten, soppköket, socialkontoret och hoppade in i duschen.

Har jag semester så har jag!

Smsade min vän Giovanni och frågade när dom skulle till Rosie, hon hade nämligen fyllt år, och skulle på, vad hon trodde skulle bli en liten familjemiddag. Men hennes mamma Anki hade bjudit in oss också. Jag hade tackat nej, då vi hade andra planer, nämligen att åka upp till Hälsingland, med det sket sig ni pga Micke.

Mötte upp gänget i Orminge C och sen gick vi till Ankis bostad där hon hade dukat upp med världens godaste smörgåstårtor och mycket gott vin.

Det blev en rolig och trevlig kväll och tiden bara rann iväg.

Regnet bara öste ner, men vad gör det när det finns partytält, vin och trevligt sällskap.

  Miretta och Anki.

  Sofia, Raynet och hennes väninna, som jag skämmigt nog glömt namnet på...

Världens vackraset Naomi!

  Giovanni, Rosie och Miretta.

Det var som sagt en mycket trevlig kväll med en massa skratt. Iallafall mellan mig och Miretta som hade en del att diskutera... ;-)

Att jag gick hem i regnet och kom hem som en dränkt katt bekom mig inte.

Fler såna kvällar tack!

 

Bea

25 juli 2010 19:35

Vilket otroooligt bra idé! Det gjorde du rätt i ! Såg ut som ni haft det jättetrevligt! Söta vänner du har!

Nu blir jag ÄNNU mer avundsjuk på dig som bor i huvudstaden. Där det händer, liksom. De människor som jag bara sett på TV och för mig känns så långt borta så det känna som om de är i en helt annan värld än jag, bor i ditt kvarter (Var det inte Lundell som gjorde det?)

Häftigt!! Ser man en kändis här i Värmland får man nästan skärpa sig för att inte stirra ögonen ur sig! =) Nämen det är ju HAN!!! Finns han på riktigt?! Ungefär så... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...