Jag hade fortfarande inte prämiäråkt motorcykel iår, så Micke tyckte att nu var det dags.

Vi har också lite medvetet dragit oss från det eftersom min handled åker ur led igen. Typiskt innan semester! :-(

Men jag tog tjocka skenan, (en riktig pina såhär på sommaren) och hoppades på det bästa.

Och det gick bra. Jag har blivit så van att sitta baktill att jag inte behöver hålla mig så hårt, dessutom är Micke så pass gammal att han inte har något behov av att hävda sig i trafiken.

Resan gick härifrån till ett av mina absoluta drömställerna här på jorden. För mig är det Sveriges vackraste plats, än så länge, Dalarö.

Det är så pittorestk och vackert där. Inte alls som utåt Värmdö och Ingarö där fyrkantiga designade chabrak har slagits upp, utan här är det bara nostalgiskt sagolikt.

Jag skulle vilja åka runt och fota där, men det var inte läge för det. Men alla som har tid över och vill åka till något fint ställe bör åka till Dalarö.

  Efter en fika i hamnen så gick färden vidare genom ett vackert sommarlandsskap.

Nästa stop var Torö.

Och nu kändes det verkligen att man var i skärgården, man nästan kunde hoppa över till andra öar och kobbar kändes det som och Waxholmsbåtarna som hämtade och lämnade folk på bryggan. Det var lite "Saltkråkan" över det hela. Underbart! När vi gick på kajen, så stod det båtägare och fixade med sina båtar och Cornelis ur radion, det var en riktigt sånhär barnsligt underbar sommarskänsla.

  Vi blev inte så långvariga på Torö, för färden gick vidare utmed kusten. Det hade börjat bli middagsdags och Micke ville åka till Nynäshamn och äta. Han hade nämligen ett speciellt ställe där som dom bara öste upp mat på tallrikarna. Dit ville han.

En koll på kartan och eventuella färdvägar. Och så var det skönt att sträcka på benen lite också.

    Väl i Nynäshamn kunde vi inte hitta stället vi skulle till. Jag måste säga att restauranger fanns det väldigt dåligt med där, men pizzerior och grillar hur många som helst, om man ville sitta ute dvs, och det ville vi. Så det blev grillmojjen i Nynäs för oss.

  Efter 25 mil på en motorcykel, var jag bara tvungen att ta Athos på en långpromenad i skogen för att röra på mig, sen var det bara att sjunka ner framför TVn.