För flera år sedan, när jag och Olivers pappa separerade, så gjorde mina grannar samma sak. Niclas, min granne alltså, och jag tog igen "förlorad tid". Inte med varandra utan tillsammans, vi var ofta ute och med oss så var även vår kompis Susanne. Trots en jobbig tid så ser jag ändå tillbaks på den med glädje, pga av dem. Men så förändras allas situation med åren och vi gled isär. Så pass att vi inte kappt hade mer kontakt än julsms. Exakt för två år sen skrev jag om honom igen.. http://dinasblogg.bloggplatsen.se/2009/04/21/1604189-for-forsta-gangen-saknar-jag-verkligen-honom/

Iallafall, igår hade jag och Yvonne planerat att gå på Etiopiska restaurangen och när vi satt där som bäst med en drink i handen och bara njöt, men sticker inte in sin fula nuna genom dörren? Jo, Niclas, i privata kretsar mellan mig och Susanne alltså även kallad Mucko.

På nåt konstigt sätt var det som om tiden hade stått still och vi hade inte alls varit ifrån varandra.

Jag vet inte när jag skrattade så mycket sist.

Och Susanne, han ser värre ut än vi minns honom! ;-)

Kvällen gick väldigt snabbt.

Innan vi visste ordet av så var kl väääldigt mycket. Restaurangen hade stängt och ägaren hade i princip bytt av till pyamas. Vi fick motvilligt tillslut gå därifrån. En himla rolig kväll!