För länge sen, när Sarah bodde här, brukade vi åka ner till Ica Maxi och handla. Där hade dom en speciell nougat som vi alltid köpte. Och efersom vi inte bara är mammor utan själviska sådana också, så åt vi upp alltihopa på hemvägen.

Men en dag var dom plötsligt borta. Puts väck, försvunna, borttagna ur sortimentet. Hur vi än letade kunde vi inte finna dem. Inte i någon affär. Sarah finkammade även Söderhamn i jakten på den nougaten. Men, nej, ingenstans fanns den att finna.

Tiden gick och vi började inse att vi hade ätit den för sista gången.

Tills idag. Jag och Micke åkte en snabbis till Brisak, och eftersom jag inte hade varit där på länge så ville jag slänga ett öga runt i affären.

På väg till kassorna tittade jag på vad för godis dom hade, och där! Längst ner i en hylla låg dem.

Eftersom Micke redan hade gått förbi kassorna och var på väg till bilen, så kastade jag mig ner, fick tag i ett packet, sprang i slalom mellan hyllor och människor och hamnade först i kassan. Betalade den och öppnade innan jag ens fått tillbaka växel.

Åt upp hela paketet själv, ja, minus en bit som jag var tvungen att dela med mig till Micke.

Föruom det så åt jag upp hela paketet på vägen hem. Och Sarah, jag tänkte på dig hela tiden! ;-)

 

viktoria

15 februari 2009 12:48

weee... Brisak is the shit!

 

sarah p

15 februari 2009 17:46

Dina, jag är så glad för din skull. Jorå - helt ärligt alltså!

 

Dina

16 februari 2009 21:28

Tack Sarah, för helt ärligt tänkte jag faktiskt- vad är Sarah nu?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...