Vi är hemma och sjuka idag. Det var vi igår också. Men eftersom jag börjar känna mig lite bättre och därmed rastlös satte jag igång att småplocka lite här hemma.

Oliver kom ut ur sitt rum med sitt täcke i ena handen tittade på mig och sa lite anklagande:

"- Jag tycker verkligen du borde ta och fixa den här. Allt är ju huller om buller i den."

Klartext: Täcket hade korvat sig i påslakandet.

Jag tog den, skakade den rakt, och gick in och bäddade hans säng.

Samtidigt som jag sa till mig själv: "Varsågod! Det är du som gjort han sådan!"

Och det är det ju. Han är nr 3 av 3 så det är klart att han är bortklemad. Bebisen..!

Det enda jag kan trösta mig med är att hans fru, när och om han får någon, heter Berit, kör långtradare, har svart bälte i karate och lider av hormonrubbningar...

Jag vill vara med när Oliver talar om för henne vad hon "borde göra"...

Moahahaha...;-)

För länge sen, när Sarah bodde här, brukade vi åka ner till Ica Maxi och handla. Där hade dom en speciell nougat som vi alltid köpte. Och efersom vi inte bara är mammor utan själviska sådana också, så åt vi upp alltihopa på hemvägen.

Men en dag var dom plötsligt borta. Puts väck, försvunna, borttagna ur sortimentet. Hur vi än letade kunde vi inte finna dem. Inte i någon affär. Sarah finkammade även Söderhamn i jakten på den nougaten. Men, nej, ingenstans fanns den att finna.

Tiden gick och vi började inse att vi hade ätit den för sista gången.

Tills idag. Jag och Micke åkte en snabbis till Brisak, och eftersom jag inte hade varit där på länge så ville jag slänga ett öga runt i affären.

På väg till kassorna tittade jag på vad för godis dom hade, och där! Längst ner i en hylla låg dem.

Eftersom Micke redan hade gått förbi kassorna och var på väg till bilen, så kastade jag mig ner, fick tag i ett packet, sprang i slalom mellan hyllor och människor och hamnade först i kassan. Betalade den och öppnade innan jag ens fått tillbaka växel.

Åt upp hela paketet själv, ja, minus en bit som jag var tvungen att dela med mig till Micke.

Föruom det så åt jag upp hela paketet på vägen hem. Och Sarah, jag tänkte på dig hela tiden! ;-)