Eller nästan i Norrtälje.

Igår åkte vi ut till Tore och Kerstins landställe för 2:a adventsfika, en dag för tidigt jag vet, men söndagarna är reserverade för Mickes skytte.

En resa genom ett underbart vinterlandskap som jag inte kunde fota eftersom Micke inte ville stanna... :-/

Som vanligt när jag kommer så gör Tore, Mickes pappa, sin jättegoda lax till mig. Oavsett vad det serveras för mat så finns det lax till mig. :-)

Tore och Kerstin hade köpt på sig lite elektriska prylar så det var som julafton för Micke och Tore att få sitta och trycka sig fram på dem.

Det betyder också att vi var där hela dagen fram till kvällen.

Då åkte vi hem till ett barnfritt hem med varsin påse snacks och bara njöt av att få vara ifred. :-)

Onsdag. Jag kom knappt upp ur sängen.

Febern brännde, halsen värkte och flera dagars sömnbrist tog ut sin rätt.

Jag låg och tänkte på att jag måste ringa och sjukskriva mig, det fanns inte en chans att jag skulle kunna jobba idag.

Men jag kunde inte komma upp ur sängen, så jag låg där och undrade om jag skulle strunta i det och låta dem efterlysa mig...

Men tillslut tog jag mina sista krafter och gick upp och sjukskrev mig.

Tog två Alvedon och slängde mig i sängen igen.

Och det blev inte långvarigt.

Då gick telefonen, det var nämligen julbord med jobbet ikväll och jag hade skrivit upp mig och om jag inte skulle gå så tänkte inte flera av min arbetskamrater gå heller.... :-/

Jag försökte verkligen att uppmuntra till att gå utan mig.

Tillslut såg jag ingen annan utväg än att friskskriva mig och följa med på julbordet. Mer Alvedon.

Jag vill bara tala om att jag tvekade, men tillslut så tog jag dem ändå. Mina klackstövletter. Dom passade så bra med det andra jag hade på mig. Och jag skulle ju inte vara ute sååå länge...

Notera att jag bor i Nacka, där snöskottning inte är av högsta prioritet...

  Jag kan säga att jag ångrade inte alls att jag åkte in.

Julbordet hölls på Engelen i Ga Stan.

Och deras julbord var fantastiskt!

Jag drack ett glas vin till maten, men sen höll jag mig till Citronvodka hela kvällen, av medicinska orsaker, natruligtvis.

Efter att ha avjutit julbord, druckit kaffe och ätit eftrrätt så drog sig alla hem. Utom jag och Fatima.

Vi hade tur, jag och Fatima, vi blev bjudna hela kvällen.

Men vid midnatt tyckte jag att jag hade decifiserat mig klart, så då entrade vi dansgolvet istället.

Och där stod vi resten av natten...

Kl 03.00 stod vi på Slussen och väntade in bussen som skulle gå om en kvart.

Så vi hann ta den traditionella Slussenbilden:

Vid det här laget hade mina fötter börja värka...

Och det var inte så uppmuntrande att veta att från busshållsplatsen till mitt hem är det en bra bit att gå... :-/

Här är en Slussenbild, visste inte att jag hade tagit den...

Slussen i natten, hur många gånger har man inte suttit där...

Min plan var att smyga in när jag kom hem.

Det sket sig  ganska regält då jag halkade in i halen... :-/ *skrattar*

Micke, som i vanliga fall ligger och snarkar vid 21-tiden, låg som en uggla och tjura i sovrummet med orden: "Jag är inte uppåt!"

Jag tittade på honom: "Nää, jag ser det. Inte nånstans!" ;-)

Sen la jag mig och somnade omedelbart!

Igår när jag vaknade hade jag inte längre ont i halsen!

Vodkan hade gjort mirakel!

Dessvärre hade febern stigit regält framåt eftermiddagen. Fy tusan!

Men det var bara att bita ihop på jobbet och se glad ut...

Kom hem på kvällen, borstade tänderna och slocknade på en gång.

Stackars min kropp... :-/ *ler*

Men idag mår jag toppen igen! :-)

Och Carin, tack för en jättetrevlig kväll! ;-)

I fredags så hade jag ledig dag. Och vart spenderar man bäst sin lediga dag om inte hos tandläkaren.... I två timmar!!

Sist jag var där så visade det sig att under den spruckna tanden hade det blivit infekterat. Detta betyder att bedövnigen tar inte, jag fick fem ampuller till ingen nytta... :-/

I fredags visade det sig att det fortfarande var ingekterat, men något bättre. Hon bemödade sig inte att ge mig bedövning den här gången och det var tillfällen som jag låg en halv meter ovanför tandläkarstolen...

Hon gjorde rent igen, hon hade tänkt börja rotfylla men det gick inte.

Men när hon rengjorde och sprudade vatten och hade sig så åkte alla baciller ner i min hals vilket skulle märkas på lördag morgon.

Lördag. '

På mitt jobb har vi sexveckorsschema, vi jobbar varannan helg.

Men sen några veckor tillbaks så har vi börjat lägga våra egna scheman och eftersom jag var så jäkla trött på att arbeta varannan helg så tog jag bort en helg.

Men jag är också för snål för att mista pengarna, så då har jag satt in dubbelpass lördag och söndag på den ena av mina två arbetshelger.

Jag skulle alltså jobba 08:00-21:30 hela helgen.

Skitkul när jag vaknade lördag morgon med en stickig igensvullen hals.

Men jag pallrade mig iväg.

Det gick bra.

Natten mellan lördag och söndag blev det inte mycket sömn.

Min hals värkte som tusan. Jag hade så himla ont så jag vaknade av det flera gånger.

Så jag var ganska mör när jag tog mig till jobbet på söndagen.

Framåt eftermiddagen var jag så trött att jag bestämde för att ta en powernap på min rast, och jag fick min rast först kl 16.00

Vårat vilorum har ingen dörr och bredvid den ligger "personaltvättstugan".

Först kom en tjej och skulle se om det var ledigt. Och när hon gick så stängde hon inte dörren så lampan lös mig rakt i ögonen.

Jag gick upp och drämde igen dörren allt vad jag orkade.

När jag lagt mig tillrätta och precis skulle titta upp i huvudet kom nästa och skulle hämta sina kläder.

Inte heller hon stängde dörren, men då blev jag tokig.

Jag for upp i soffan och skrek: "Men för i helvete, stäng dörren efter dig, din dumma jävel!!!!"

Japp, så kinkig hade jag blivit.

Men efter det vågade sig ingen i närheten och jag blev lämnade ifred.

Senar på kvällen kom den första tjejen upp på våran våning för att låna tipex.

Tror ni hon fick det?

Nej!

Straffet för att inte stänga dörren efter sig är hårt... ;-)

Efter en tillsynes ändlös kväll kom Micke och hämtade mig kl halv tio.

Äntligen skulle jag få gå hem och lägga mig.

Vid det här laget hade jag fått feber också, men jag tror att det var nog av att jag var trött.

Efter en dusch och en kopp te gick jag och la mig...

Jag hann bara sträcka ut mig när Athos började steppa omkring oroligt och gny.

Det betyder bara en sak: Han måst ut och det är fort!

Eftersom min familj låg och sov fridfullt som små lamm så fick jag tvinga min lekamen upp ur sängen och stappla till ytterdörren och öppan till hunden som måste ut.

Detta upprepade sig ytterligare två gånger under natten, sista gången kl 04:00-

Måndag morgon, jag hade tänkt sova ut, men jag kunde aldrig riktigt somna efter att ha sprungit upp hela natten. Och så värkte halsen som sjutton också.

Så vid åtta gav jag upp och gick upp och tog ut hunden på en morognpromenad.

Kom hem, bäddade sängen åt frukost och tog mig sedan till centrum för att handla.

Jag släpade hem bla: över två kg lax. Två kg kycklingfilé, tre förpackningar vetemjöl, potatis och lite andra saker.

När jag kommer hem så upptäckte jag att jag köpt fel kyckling.

Så jag frågar mina barn om någon av dem kan gå ner till centrum och köpa kycklingfilé...

A, sen. Fick jag till svar och det brukar betyda "om flera timmar efter mycket tjat".

Den andra var trött, hon behövde faktiskt lägga sig och sova en stund, stackars liten...:-/

I vanliga fall hade jag levt rövare och ställt till drama.

Men jag orkade inte, jag var för sjuk...

Så, jag pallrade mig iväg till centrum, igen..

Micke hämtade upp mig där och så storhandlade vi och så åkte vi hem så jag kunde börja med middagen.

Och när maten var färdig, tänk, då var mina barn inte längre upptagna med nåt utan hade tid att sitta med oss och äta...

Imorse vaknade jag kl fem.

Fortfarande väldigt ont i halsen.

När kl var tio hade jag grytan kokandes på spisen.

Sen tog jag Athos och gick på en uppfriksande skogsprommenad i det soliga, friska vädret...

Nu ska jag sluta, jag har en del att stryka.

Måste bli färdig med det, för imorgon är det arbetsdag igen, och då hinner jag inte... ;-/

Jag tycker att jag är mitt vanliga underbara jag jämt och hela tiden.

Verken mer eller mindre. Men Micke tycker nog att jag är nåt extra för igårkväll när jag kom hem från jobbet låg det en present på min huvudkudde.

En ny i-pod!

Som jag har önskat mig redan från förra året.

Den som jag hade blev stulen förra sommaren.

Jag vet inte vad det är, nu har jag fått fina paket två kvällar på raken.

Men oavsett: I like it! :-)

Sötaste bästaste Micke!  

Lördag:

Idag fyllde min minsting tillika världens älsta bebis(?) 15 år!

Och iår ville inte Oliver fira med oss. Han skulle vara själv med sina kompisar.

Det gjorde oss inte så mycket faktiskt för att vi var sedan länge bjudna på 50 års kalas.

 Det året jag fick Max, min äldsta, så var vi åtta mammor på samma gård som fick barn inom en tre tremånadersperiod. Många barn blev det. Maria var en av dem, hon fick sitt andra barn då så sen dess har vi varit vänner. Hon fyller dagen innan Oliver. Nu var vi bjudna att fira henne så det passade bra för Oliver att fira med sina vänner själva. Vi hade bunkrat upp med massor av chips och dipp och till dom flestas besvikelse läsk.

Det var mycket trevligt att få åka tillbaks till min gamla gård och träffa gamla vänner och grannar.

Här tillsammans med Sussie och Richard, dom fick också barn då, tvillingar en pojke och en flicka.

Vid midnatt lämnade vi festen.

Som den goda mor jag är var jag tvungen att åka hem och baka smörgåstårta.

Det var fasiken inte lätt att finhacka ingridienserna efter välkomstbål, vin och drink.

Men när klockan var Närmare två var jag färdig med två sycken tårtor, en med skinka och en med räkor.

Och vad gjorde Micke?

Officiellt låg han inne på kontoret/gästrummet och tittade på en film, men när jag gick in för att säga nåt så såg han ut såhär:

Söndag:

Jag var så seeeg.

Och till råga på det så fick jag ett sms utav Yvonne, Olivers gudmor, att hon var jättesjuk och kunde inte komma.

Hon var den enda orsaken till att jag gjorde smörgåstårta mitt i natten...

Nåväl, det var synd om henne, hon lät så ynklig och tjock i halsen så vi ville ändå inte ha hit henne... :-)

Idag skulle vi fira Oliver.

Oliver har varit ganska mycket tonårstint och skitjobbig och dryg emellanåt. 

Och nåt som är nytt är att han inte går upp på en gång på morgonen längre, utan jag måste tjata och när jag tjatar blir han sur.

Jag har fram tills nu alltid väckt honom, jag har alltid ställt min väckarklocka fast jag är ledig eller jobbar kväll för att han ska komma upp.

Han har tyckt att väckarklockan var hemsk och ville att jag skulle väcka honom, det var mycket trevligare tyckte han.

Men inte nu, nu vill han själv.

Och då ska han naturligtvis få göra det själv.

Så vi köpte den mest irriterade väckarklockan vi hittade.

När larmet börjar tjuta så flyger "propellern" iväg runt i rummet.

Och för att få tyst på klockan måste man upp och fånga den och sätta tillbaks den på klockan.

Funkar skitbra! Tyvärr tror jag inte att den kommer att leva länge... :-/ *ler*

Nå, han fick faktist en moppe också!

Lite frustrerande eftersom den står i garaget och kan inte användas förrän till våren. Tyvärr har jag inte tagit någon bild på den.

Måndag:

Ooops! Snart är det 1:a Advent...

Och mitt hem är inte julstädat än. Faktum är att jag inte ens har påbörjat någon julstädning.

Så i måndags gick jag upp kl 8:00 eftersom jag inte behövde ställa någon klocka...

Ok, jag ställde den för säkerhets skull... Det är inte lätt för en mamma att bryta ett flerårigt mönster bara över en natt... :-/

Och ingen behöver kommentera att jag är patetisk, jag vet det redan...

Iallafall kom jag upp i tid och åt frukost.

Sen gick jag in i mitt sovrum och rev ut allt. Jag våtdammade lister, gardinstången, sängen. Tvättade gardinerna, röjde, slängde, flyttade runt gjorde det så fräscht och fint. Sen gick jag ut och tog badrummet. Samma sak där, den blänker nu. Det är så fint så jag blir nästan sur när någon använder den. *ler*

Idag är det tisdag, och jag har jobbat 08:00-20:30.

När jag slutade kom Micke och hämtade mig och när jag kom hem så hade han en överraskning till mig:

Jag har önskat mig en sån hur länge som helst!

Världens bästaste Micke!             

Eller nåt sånt...

Jag gick upp redan kl 7 imorse.

Min kl ringer två minuter i sju varje morgon när jag har "sovmorgon" för det är den tiden jag måste börja väcka Oliver.

Men nu är det slut på det. Jag är trött på att väcka barn och han är trött på att bli väckt säger han. Han vill själv. Inte mig emot. Så idag är det näst sista dagen som jag gör det. Ofta när jag har väckt honom så ligger jag kvar och drar mig och lyssnar på radion till halv nio. Men idag klev jag upp kl 7.

Kl 9:00 var min falukorv färdig för att stoppas i ugnen.

Oliver och Micke älskar korv. Jag och Mia äter inte korv, men när jag jobbar kväll så brukar jag slå på stort och bjuda dom på korv.

När jag tittade på den såg den ut som en dörrkrans..

Sent häromkvällen när jag pratade med Vickan i tel hör jag att Max och Mia diskuterade i köket, när jag kom in där visade det sig att skåpet under var full av vatten.  Jag torkade upp och väckte Micke, vi hade fått hål i slangen till karanen. *suck*

Hela dagen igår fick jag springa in i tvättsutgan varje gång jag skulle tvätta händerna el diska el hämta vatten. No like.

Men så igår när jag kom hem så hade jag en ny kran.

Duktiga Micke!     

När barnen var små och det var farsdag så ordnade jag alltid farsdagfika och så fick deras pappa komma och bli firad.

Men inte fan var det någon som såg till att morsdag blev ordentligt firat om inte jag själv gjorde det. Så en dag fick det ett stopp. Jag ringde upp Uffe och sa att om han ville bli firad på farsdag så fick han göra iordning middag och så skulle vi komma och fira honom.

Det gjorde han. En gång.

Efter det har dom inte firat farsdag med sin pappa.

Micke är ju inte "våran" pappa, men eftersom jag är av den inställningen att högtidsdagar och bemärkelsedagar ska firas så har jag återupptagit planeringen av farsdagdagen, han är trots allt det närmaste man kan bli i pappaväg hos oss.

När någon ska uppvaktas hos oss så får den personen välja middag.

När Micke ska välja middag blir det garanterat kött, så även idag, stekt fläksfilé med hasselbackspotatis och beasås.

Jag tog inte så mycket mat, har jättesvårt att äta.

Jag har inte längre ont i mina tänder, men flisan som jag tappade igår har lämnat sylvassa kanter och min tunga är sönderskuren och alldeles öm.

Eftersom jag gör veckans matsedel varje söndag, så vad vi skulle äta idag hade jag redan planerat förra söndagen, så hade jag en hel vecka på mig att se fram emot dagens efterrätt: Mandelparfait.

Här med en frukt och bärkompott.

Tror ni jag kunde äta den då?

Nej! Fruktan att tappa fler lagningar och flisor är så stor att jag vågade inte äta nåt med nötter i.

Men vad jag hörde av dem som åt så var den god.

Kul för dom!

Och vad fick pappa Micke för present?

Nya fårskinnstofflor. 

Precis vad ha alltiiiid har önskat sig! ;-)       

Ja, nästan så var det igår. *suck*

Jag har ju påbörjat två stycken rotbehandlingar, en på vadera sida i underkäken.

Steg 1 är avslutad. Dvs hon har rengjort kanalerna och lagt på ett slags vitt skydd där hon har borrad och gått in. I pappret som jag fick efter bahandlingen står att man inte ska påfresta tänderna under behandlingsfasen då dom är någon ömtåligare än vanligt.

I fredags var detta inget problem då jag var så jäkla öm i underkäken att minsta tryck blixtrade till uppe i skallen.

Men igår så hade det ömma lagt sig, och mina tänder kändes inte alls.

Och hungrig efter endast flytade kost så skulle jag äta en smörgås. Surdegsbrödet "Rund och god" eller vad den heter. Big mistake! För plötsligt kändes det konstigt på ena sidan, och när jag kände efter med tungan så kändes det som en spricka.

Och eftersom jag inte kunde låta bli att ha tungan där varannan sekund så plötsligt kände jag något hårt i munnen. Så där låg den, en stor flisa från min tand... :-(

Idag är min tunga sönderskuren för jag kan fortfarande inte låta bli att känna på tanden med den. Och där tanden gick av är det mkt vasst.

Undrar om det fäster med kontaktlim...?

Efter en sån tråkig sak så kan man inget annat göra än att gå och roa sig.

Vänserpartiet hade fest och jag var bjuden.

Micke ville inte förlja med så jag fick gå själv. Lite pirrit att gå när man inte känner någon.  Men jag var nyfiken. Och så här i efterhand, idag alltså, så var det ett bra val. Jag hade mycket trevligt!

Efter maten så uppträdde ett Jazzbandsduo som heter LaJa.

Och jag kan bara säga en sak: Fyfan vad bra dom var!

Dom hade utlåvat en upplevelse och det blev det också då dom tog teknikens hjälp och hade färger och former med musiken.

Rekomenderas verkligen!

T o m dom lite yngre som såg ut som om dom höll på drunkna när dom hörde att det skulle bli Jazz  hade ändrat sig när föreställningen var slut.

Tyvärr så var jag tvungen att lämna fest långt innan jag egentligen hade lust att gå, för lokalen låg lite off och jag kände verkligen inte för att gå den långa mörka, kalla vägen enda till den närmsta busshållsplats som låg vid Nacka Forum.

Men jag ser fram emot nästa möte för det var mycket trevliga människor där.