Det är märkligt hur lång tid den kan gå innan man träffar en människa trots att man inte bor så långt ifrån varandra.

Så var det nu med Yvonne. Jag minns inte när vi sågs sist, men det måsta ha varit i augusti på kulturveckan.

Men nu var det på tiden, tyckte vi så vi träffades på Ethiostar för att inta Etiopisk mat.

Man vet att man har varit mycket på en restaurang när kyparn kommer fram till dig lyfter på huvudet och säger: "Ah, buffé!"

Men det som var nytt för den här gången var att jag beställde öl! Jag dricker egentligen aldrig öl, men typ sista halvåret vet jag inte vad som flygit i mig?! Jag kan till och med längta efter en öl...

Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var gravid, men det är jag ju inte...

Gott var det iallafall, allt!

Det finns tillfällen när man undrar varför man ska ha katt. Som härom dagen när jag nyvaken tittade ut mot varagsrummet och upptäckte "ludd" på min matta.

Men när jag tog ett steg till såg jag att "luddet" var päls och mitt i låg den luggade...

Vid en närmare titt så var det inte bara päls, det var små ben, inävlor och annat fragment från råttan...

Tack, Frasse!

Vem ska ta hand om det där nu?!

Jag fattar inte, vi har bott här i dryga 8 år och det är först nu dom 1,5 sista åren som vi har fått råttor. För innan dess har vi bara fått in sork, näbbmöss, skogsmöss och fåglar.

Men aldrig förr har Frasse ätit på råttorna. Det hade han gjort den här gången.

Men det skulle han inte ha gjort, för Frasse gick omkring och mådde dåligt.

Han gick med huvudet böjt och var allmänt "off".

Då och då försökte han sig på att få upp frukosten, men det enda som kom var blöta fläckar, dom låg å andra sidan spridda över hela huset nästan.

Under tiden här hemma försökte jag, AnnaMaria och Oliver komma överrens om vem det är som ska städa efter Frasse.

Frasse är officiellt Olivers katt menMicke var den som tog med sig Frasse in till vår familj. Och eftersom det var jag som hade sagt "I do" till Micke så tyckte dom att det var jag som skulle städa efter katten. Två mot en vann och jag fick under rysningar göra mig av  med råttan och göra rent mattan...

Inte direkt en värdig begravning, men det var det bästa vi förmådde...

Så tillslut så kom det.

Det Frasse försökt få upp hela morgonen.

Tack och lov så kom det på mattan inne  i tvättstugan, så den rullade jag bara ihop och kastade.

Det finns måtta på vad man vill hålla på med!

Men efter det så var Frasse sig själv igen och hoppade upp i famnen på oss alla och ville gosa.

Men ingen av oss var riktigt sugna på att gosa med Frasse just då...

Och inga tips om halsband med klinga, det har vi haft och det hade ingen verkan.