I fredags, när jag lyssnade på radion med ett halft öra, pratade dom om Hornsgatans dag. Gatan skulle stängas av, restauranger och affärer flytta ut på gatan och allt skulle vara en enda stor folkfest.

Själv kunde jag inte gå dit i fredags eftersom jag jobbade på kvällen.

Men jag tyckte dom sa att att det var hela helgen och jag var ledig lördag och söndag.

Lördag morgon.

Upp kl 7. Jag hade lovat min kompis Yvonne att hjälpa henne med hennes lägenhet. Hon skulle helrenovera och skaffade sig en firma som skulle visa sig vara värdelös. Hela hennes hem blev en katastrof.

Kl 8:00 var jag, Rosie och Carro hos henne tillsammans med en besiktningsman, som gick runt och klankade ner på så gott som allt som var nygjort.

Efter att han gått var det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Hemmet skulle dammas och möbler skruvas ihop.

Kl. 15 var vi klara och efter en utpustning i Yvonns säng, kom Micke och hämtade mig vid fyratiden.

Strax innan jag lämnade Yvonnes lägenhet, ringde Ann och undrade om vi skulle in till Hornsgatansdag, som jag pratat mig varm om dagen innan. Och det skulle vi nog.

Hem och duscha och så åkte vi in till stan. Vi parkerade någonstans på Söder, gick Götgatan ner och kom till sist till en mycket trafikerad Hornsgata....

Micke och Johan frågade om jag var säker att det var den här helgen. Och det var jag.

HornsgatansDAG, gav dig inte en hint om att det bara var en dag, tyckte dem. Och nej, det hade det inte gjort!

Vi gick till Helens krog och satte oss på uteserveringen och tittade på alla människor som gick förbi.

Jag och Anne tog en mycket god pasta.

Johan och Micke tog kött, närmare bestämt en biff på 450 g var.

Blodig skulle den vara också.

Jag och Anne tittade på varandra och viskade: "Och, sen så undrar dem varför dom inte har kolesterol ..."

Men det var mkt trevligt. Och på söder finns det alltid nåt att titta på, eller några. 

Vem är i övergångsålder? En hint, hon utan jacka på sig under hela kvällen... :-/ *ler*

Vi halv elva frös våra män och ville hem. Så vi åkte hem till Ann och Johan för en kvällsfika.

Vi har en tradition här hemma. Under mina arbetsfria helgdagar brukar Micke komma in med kaffe till mig på sängen.

Egentligen började den för att Micke är uppe så mycket tidigare än mig på morgonen, och det var en fint sätt för honom att väcka mig när han tyckte att jag hade sovit nog, för då kunde jag ju inte bli sur när han nu var så snäll och kom med kaffe... 

Detta kom fram igår när vi satt hos Ann och Johan och Johan sa att han aldrig skulle springa in med kaffe på morgonen till Ann.

Imorse när Micke kom in med mitt kaffe, gnällde han:

"Jag måste vara en toffel. Johan skulle inte göra såhär. Och han verkar ha ett bra liv. Jag tror jag ska börja lyssna lite mer på Johan...!"

Jag:

"Visst, gör det så ska du få se hur bra ditt liv kommer att bli....!  ;-) 

I fredags när jag gick i skogen med Athos hittade jag plötsligt svamp!

Lycka! Jag hittar inga svampar annars och absolut inte i våran skog.

Och jag såg på en gång att det var Karljohan.

Men när jag plockat två stycken blev jag osäker...

Karljohan brukar inte ha klistrig hatt.

Jag nöjde mig med endast två och fortsatte hemåt.

På vägen träffade jag en annan hundägare som var ute och gick med sin hund.

- Är det här Karljohan? frågade jag

- Har du hittat svamp? Vad kul! hon tittade och luktade och sa: Joo, det är nog Karljohan, det luktar precis som det.

Vi skildes åt och jag pekade ut var svamparna fanns, det fanns ju fler av dem där och hon gick dit glad i hågen.

Hemma började jag tveka igen, så jag fotade svampen och mms:ade bilden till Oliver. Hans hemkunskaps lärare Ronny är väldigt duktig på svamp.

Och dom ringde upp på en gång och sa att detta inte var en Karljohan, det var en sopp med det gick att äta den.

Jag skivade den och la den på tork, men när jag kom hem så hade Oliver slängt den. Rädd om sin mamma som han är! ;-)

Micke var mer förmanande för att jag "vilseledde" kvinnan i skogen.

Men hallå?! Hon var vuxen nog att veta att man inte ska lyssna på dom man träffar i skogen! :-)