När Micke får något på hjärnan så bara måste det bli av. Det behöver inte ske på en gång, men inom en rimlig framtid.

Härom veckan så sa han att han ville gå upp i Hammarbybacken och titta hur det är där. Han skulle gå med Athos, enda gången Micke går ut med Athos är just morgonpromenaden. Och jag tänkte att det kan han väl göra bäst han vill.

8:20 imorse kom Micke in med kaffe till mig.

Och även om jag var vaken så beyter det inte att jag var med.

Jag hann knappt dricka upp min kopp förän jag skulle klä mig, vi skulle gå upp för Hammarbybacken.

Fortfarande yrvaken, min vaknatill-sträcka är ganska lång, stod jag så vi foten av backen.

"-Det ska finnas en stig här någonstans", sa Micke och började gå.

Jag efter.

Micke hittade "stigen", den verkade inte ha används någonting dom närmaste 50 åren, men den kunde anas blad växligheten.

Det är inte förrän man går där man märker hur brant backen egentligen är.

Och det var när vi började gå som Micke la märke till min outfit, dvs min ballerinaskor.

  Totalt opassande tyckte han och började föreläsa.

Han skulle bara veta. Om jag har klättrat i Akropolis i sandaler, Sagbergsleden i flipflops så kunde jag nog fasiken komma upp på Hammarbybacken i ballerina!

På vägen upp vaknade jag. Nu kunde jag känna hur varmt det var och jag önskade jag tagit med mig en flaska med vatten.

Överhuvudtaget önskade jag att jag ätit någonting.

Men så blev jag hoppfull, på andra sidan backen bor ju Alex, och det skulle säkert finnas sådana där jättegoda kokostoscakakor som hon hade bakat och så kaffe, såklart! Så dit skulle jag.

  Äntligen toppen!

Medans Micke njöt av utsikten försökte jag lokalisera Alex.

  Jag tror jag hittade på ett ungefär, men jag tänke att jag får ta en raincheck på min fika, det är lite jobbigt att ta med sig en hund till en lägenhet med en liten bebis , det skulle bli för bökigt.

Så då ställde jag mig också och beundrade utsikten.

Tyvärr hade jag bara min mobilkamera med mig så det blev inga jättebra bilder precis, men man såg ända bort till Fjäderholmarna, NK, Hötorgsskraporna, Skatteskrapan och mycket, mycket mer. Ja, det kändes nästan som jag kunde se till  Mariannelund... ;-)

  Och sen kom nedfärden.

Den var värre. Pga utebliven regn var det snustorrt, och sand och sten rullade jättebra...

Men jag måste tillägga att jag inte en enda gång halkade mina ballerinor till trots. Micke däremot, med sina CAT outdoors, halkade till två gånger!

  Jag valde bort stigen på vägen ner och ville gå där man på vintern åker skidor, det var, såhär i efterhand, ett dumt val.

Väl nere var vår hund varm och törstig och rusade till kanalen med sitt äckliga vatten för att svalka sig och få sig en drink...

  Han måste ha varit väldigt varm, för såhär djupt går han aldrig annars!

Och han brydde sig inte det minsta om att Micke ropade på honom att sluta dricka.

Så medans han svalkade sig i vattnet satte sig Micke och jag i gräset.

Jag måste slå ett slag för Nacka kommun.

Det känns tryggt att kommunen värnar om sina invånare och sätter upp relevanta skyltar som varnar oss för ev fara:

Mycket svag is, skulle jag vilja säga! ;-)

 

Gull-Britt

19 juli 2010 15:29

Det där var väl i alla fall tokigt. Utan frukost, utan vatten och i ballerinaskor. Det hade jag INTE klarat. Fast riktigt vackert var det när ni kom upp. Så lite får man kanskre betala för den utsikten.
Må gott

 

Alex

19 juli 2010 15:51

Det är fint där uppe! Synd bara att det är så kämpigt att komma upp!!

Här kommer receptet på kakorna. Är lika populära varje gång!
http://www.recepten.se/recept/kokos_tosca_kaka.html

http://tantalexandra.se

 

Viktoria

19 juli 2010 16:15

Vilken härlig liten eftermiddagsläsning ja fick till ciggen :) å fina bilder oxå. Men va fick er att gå upp där?? Fyyyy va jobbigt!!

http://www.viktoriafrolund.wordpress.com

 

Sarah

19 juli 2010 16:21

Tror det varit klokare att börja från Alex håll. Med kaffe o kakor i magen hade Micke kanske gett upp tanken på bergsbestigning och föreslagit en biltur till Mariannelund.

 

Dina

19 juli 2010 16:36

Gull-Britt: Det var nätt och jämt! :-)

Alex: Tack! Och det tror jag säkert.

Vickan: Som jag sa: Jag blev tagen på sängen, kunde inte värja mig för dåliga idéer.

Sarah: Se ovan. Och visst hade det varit mkt bättre med kaffe och kakor! ;-)

http://www.dinasblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...