Det värsta jag vet är inte lyckliga slut.

Jag hatar dem, jag blir alldeles bedrövad.

Tittade just på Sagan om ringen, har sett den första, bitvis av den andra men jag hade inte sett den tredje. Dom är alldeles för långa för jag ska orka sitta och titta på dem. Men ikväll så bestämde jag mig för att se Konungns återkomst. Och just som jag blev nöjd av att dom kom tillbaks till sin by så visade det sig att det inte var slut där. Nej, dom skulle dö också. Frodo, farbrorn och trollkarlen. Eller som dom sa, ut på sin sista resa.

Och jag satt där, och det var inte så att jag snyftade, nej, tårarna rann. Massvis! Jag skulle bryta Tolkiens penna, om han levde idag! Och om Tolkien bara visste hur mycket mascara bränner i ögonen skulle slutet nog varit annorlunda.

Men nu har jag torkat tårarna, svurit över Sagan om ringen, tvättat ansiktet och ska nu gå och borsta tänderna och glömma den här filmen.

Nattinatti.

Det finns inget bröllop där det inte gråts, ingen begravning där det inte skrattas.

Har haft som morgonläsning med kaffet att kolla in mina vänners bloggar.

Alla har summerat nyårsafton. Och alla har haft kul. Bra! Det missunnar jag dom verkligen inte!

Själv jobbade jag nyårsafton kväll och nyårsdagen morgon..:-/

Så något festande blev det inte här. Inte det minsta. Men det var trevligt ändå.

Alla mina barn var borta så det var bara jag och Micke. Så Micke hade gjort jättegod middag här med tända ljus när jag kom hem.

Det blev en sen middag, kl var nästan 21.30 när vi åt, sen fikade vi samtidigt som jag passade på att sms:a Gott Nytt År till nära och kära.

Så kom tolvslaget. Mycket fyrverkerier blev det. Stackars Athos, han tycker inte om dem...

Och för första gången behövde jag inte stå ute och frysa, jag tittade genom fönstret.

Jag ringde mina barn för att önska Gott nytt år, och dom festade på, jädra annamma! Men kul hade dem!

Halv ett var det nattinatti, skulle ju upp kl.07.00