Det var ett jäkla tjat!

På Micke alltså.

Först för att jag inte har skrivit något om honom och sen för att jag inte har nämnt hur underbar han har varit idag.

Så nu får jag väl föra det, för husfridens skull.

Micke, min underbara sambo, gick upp i morse, tog ut hunden, tände en brasa åkte och köpte färska frallor och lagade frukost till oss andra.

Jag blir lite full i skratt när jag hör honom, just nu roar hans beteende mig.

Så fort dom har ansträngt sig lite extra, männen alltså, måste dom få en klapp på axeln. Massor med uppåtpuffar och ord i superlativ.

Nu generalliserade jag och drog alla männen över en kam.

Men jag tror inte jag hamnade sååå mycket utanför... Eller? :-)

Han går runt här som en stolt tupp.

Men han är underbar. Och jag är glad och tacksam att jag har honom.

Puss Micke, jag älskar dig!

Iår igen. Det gör det varje år, mer eller mindre. Och varje år blir man tagen på sängen.

Vaknade imorse och det var alldeles vitt ute. Underbart! Det var på tiden.

Jag har väntat på det här.

Men har jag förberett för det? Neeej.

Inga vantar, mössor, stövlar etc..

Så idag blir det att gå från huset ut till förrådet i gympadojjor för att hitta alla braiga ställen man ställde ut vinterkläderna på i våras.

Bära in det i huset, sortera bort allt som blivit för litet för barnen, hänga upp det och ta bort alla sandaler och lågskor som fortfarande står i hallen.

Det här skulle jag naturligtvis gjort när det var barmark, men jag hade så bra självförtroende att jag skulle hinna göra det sen...

Men nu får jag pulsa i snön och bli blöt om strumporna.

Iår igen...

Men vilket år som helst så lär jag mig! Jag ger inte upp hoppet!

Och jag är lycklig att det snöar!