Redan i höstas bestämde Micke att sälja sin motorcykel.

Det var nog inte ett lätt beslut för honom att ta, men den stod i garaget i stort sett hela sommaren, eftersom det regnade mest hela tiden, och när mitt dåliga samvete trände igenom så föreslog jag en tripp till Åland på motorcykel.

Det var den enda mc-turen vi gjorde under hela förra året.

Nä, motorcyklar är inte mitt intresse. Jag vill poängtera att jag har verkligen försökt gilla det under dom åren vi har haft den.

När vi för ett par år sedan köpte båt så blev mc:n än mer oprioriterad.

Så nu är den till salu.

Men tanken på att inte ha nåt på två hjul var väl lite jobbig för Micke som drog iväg och köpte sig en moppe istället. Bättre än inget, antagligen?

Så förra onsdagen frågade han mig om inte jag också ville ha en moppe. Jag såg inte när/varför jag skulle ha en användning för den men eftersom samma fråga gick som en mantra hela förmiddagen så sa jag tillsist:

- Ok, om DU tror att jag behöver en så åk och köp den då!

Och det gjorde han.

Jag har inte suttit på en moppe sen jag var 15 år i den åldern finns ingen rädsla eftersom man ser sig själv som odödlig.

Idag vet jag att  Liemannen kan stå och lura bakom hörnet och försöker undvika en träff med han, ialla fall inte just iår.

Så för mig var det inte att bara hoppa upp och köra iväg.

Och ute i trafiken... hu vad läskigt!

Så på torsdagen när jag skulle åka till jobbet fick Micke åka framför mig på sin och jag efter. Sen fick han komma och hämta mig när jag slutade.

På lördagen, när vi skulle ut och fixa med båten bestämde jag att vi skulle ta mopparna ut till Ingarö.

Micke var väl inte så glad då det tog oss två och en halv timme ut dit. Nåja, vi stannade och åt lunch på vägen.

Gustavsberg var ett aber att ta sig igenom, jag tror jag åkte på varenda gräsodling. Sorry!

Bron över Kolström (Ingaröbron?), jag vill att ni om ni åker förbi där noterar det dammfria räcket på höger sida (härifrån) jag har putsat den med mina byxor.. :-/

Hemvägen gick bättre. En och en halv timme bara.   

Nu i helgen tänkte jag att nu får det vara slut på tramset, jag måste ju lära mig! Så jag tog moppen till jobbet, helt själv. Hade gått fortare med bussen eftersom det tog mig 40 minuter.

Hem den kvällen var värre då jag, för att undvika att köra på bilvägen efter Skurubron, körde in i villaområdet och irrade omkring där tills det blev mörkt, sen kom jag ut vid foten av Skurubron igen. Då hade jag tröttnat och tog bilvägen iallafall. Fast vid den tiden fanns det inga bilar så det var lugnt, man får se det positivt på det viset.

Men jag har blivit bättre och bättre. Nu är jag på jobbet på 30 minuter. Micke säger att det tar 12 minuter för honom, men jag vet inte om jag ska tro på det. Och jag har inte heller ont i ryggen längre pga allt "juckande" eftersom jag inte hade så bra kontroll på gas och broms. Progress!   

En tanke jag har är att åka upp till Sarah och Totis med mopparna, Micke är inte så tänd på den idén. Än!

Som jag har berättat för dom flesta så har Micke blivit morfar.

Det var 7 veckor sedan, men jag har inte haft tillfälle att träffa lilla Tage förrän i söndags, jag pratar om söndag för en vecka sen, ligger lite efter i uppdateringen.

Så här kommer jag med lilla Tage.

Jag har aldrig läst nåt av Strindberg, men jag kan rabbla flera av hans verk han är en av dom författare vars verk jag ska läsa. Sen... Och vad det gäller han som person har jag hört mycket.

Så när jag fick en inbjudan att se en uppsättning av "Strindbergs brev till Hariett Bosse" så var det näsan ett måste.

Det var Hans Wigren och hans underbara fru Maria som uppträdde och dom gjordet det jättebra!

Så om tillfälle ges, gå gärna och se den här uppsättningen.

Jag skulle ha sett det här tidigare när den gick på bibilioteket i Forum, men drabbades av influensa. Så jag blev glatt överraskad när jag såg att jag skulle få en andra chans ett tag efteråt, i Fisksätra bibliotek.

Så mycket kultur som Micke har fått den senaste tiden har han inte fått i hela sitt liv.

Och han blev jätteglad att jag satte mig på främre raden, för att inte missa något.

Jag i Fisksätra torg i väntan på föreställningen.

Hans Wigren. Och för dom som känner igen namnet och som är i min generation, så var han Viktor i "Ville, Valle och Viktor"

Mannen längst till vänster.

Maria, som hade den mest behagliga rösten jag har hört på länge.

Vi hade tur med vädret iår igen!

Solen sken över Medborgarplatsen där hur mycket folk som helst hade börjat hopat sig redan vid 12-tiden, då jag kom dit.

Underhållning och uppslupen stämning. Ett stort plus till Burger King på Medborgarplatsen som dagen till ära öppnade upp sina toaletter! Det kostar 5 kr i vanliga fall, men 1 maj släppte man på det och öppnade för alla som behövde gå. Och det var en hel del.

Tåget skulle gå kl 13:00 prick men vi var så många så vi kom iväg senare än planerat. Och längst hela paradvägen, fram till Kungsträdgården stod det folk som hakade på tåget när vi gick förbi så tåget blev bara längre och längre och när jag kom till Kungsan så tog den nästan en timme till tills slutet kom in.

Jag var dålig på att fota, men dom korten som fanns på mig var inte bra eftersom jag inte hade hunnit färga håret och hade en hemsk utväxt. Men jag bjuder på ett. Taget på Medis i väntan på att få gå. Med handväskan i högsta hugg förstås!

Vid 17-tiden var det dags att bege sig hemåt. Idag kan jag berätta att en blus och en poncho var för lite kläder, min näsa rinner och jag nyser...

Den finast första majnålen hade faktiskt vänsterpartiet. Och för er som inte sett den på nära håll så kommer det en bild här som avslutning:

I söndags, trots att solen lyste och det var vår i luften, så kände jag mig inte så uppåt. Ville mest bara sitta i fotöljen och kurra. Mitt på dagen började besöken till toaletten komma oftare och jag undrade vad jag kunde ha ätit? Men jag åt inget som ingen annan åt så det var konstigt att bara jag reagerade. Så kom kvällen och magknip och kräkningarna. Heela kvällen.

Någon magvirussmittad jäkel måste ha varit ute på kulturnatten och delade med sig till mig!

Så här illa var det.

Jag vågade inte sitta utan en handduk mellan mig och fotöljen.

På måndagen mådde jag fortfarande illa och jag hade ont i magen, så jag höll mig undan all fast föda hela förmiddagen. Men sjuk eller inte, jag tappar aldrig matlusten. Så mitt på dagen kokade jag buljongsoppa med lite ris. Det gick bra. Men på kvällen var jag hungrig igen så jag rostade två skivor bröd utan nåt på. Det skulle jag inte ha gjort. Jag satt sen uppe till nästan kl två på natten, beredd att springa på toa, igen.

Idag mår jag mycket bättre, jag har kunnat äta och fått behålla det. Ingen magknip heller.

Till middag hade jag gjort spaghetti och köttfärssås och jag tog en liten tallrik, men vågade inte utmana ödet för mycket. På kvällen ville jag ha mer att äta och jag bestämde mig för att ta filmjölk med Start.

När jag köper Start, som jag gillar, skriker resten av familjen varför jag köper sånt skit. Det är onyttigt. Men jag gillar det! Och trots att det är onyttigt så blev jag förvånad när det bara var några flarn kvar på botten av paketet.
 Någon mer än jag gillar det tydligen.

Och dom enda flingorna jag hittade i skåpet var Kalaspuffar.

Jag vet inte när jag åt det sist.

Det var inte i nutid iallafall. Men jag köper dom ibland när Oliver ber mig, han gillar dem.

Och nu när jag ätit dem så känner jag att det säkert kommer gå ett halvt sekel innan jag äter dem igen.

I år var det lite miss i planeringen för min del.

Det började med att jag åt en sen lunch el om det var en tidig middag.

Så när vi åkte mot stan var jag inte hungrig. Just då.

Förra året missade vi Stockholms slott, så iår bestämde jag för att börja där. Kön gick från slottsingången och ner på slottsbacken, aldrig att jag skulle ställa mig i den kön! Men så kom jag på att Livrustkammaren låg om hörnet och dit var det inte så många som hade hittat, än, så vi gick dit.

Livrustkammaren visade sig vara ett bra val, av två anledningar, dels att det inte var någon kö och dels för att jag hade Micke med mig. Hans intresse för kultur är ungefär i höjd med hans anklar. Men i livrustkammaren fanns det vapen, sånt gillar han ju.

Ok, jag stod nog inte tillräckligt nära, men midjan är helt skuren efter min...

Miss nr 2: Mitt emot slottet vid slottsbacken litter Tessinska palatset. Jag har bara gått förbi det utifrån, aldrig varit inne, nu öppnade dom upp det, delvis. Vi skulle börjat där, eftersom det var ljust ute då, nu var det mörkt och att se en trädgård i mörker var väl inte direkt någon hit. Jag bara väntade på att en mus skulle hoppa upp ur buskarna. Men jag måste säga att Tessinksa palatset är värt att titta på, så mäktigt, mäktigare än man trott! Och ute i trädgården som var lystes upp endast av marshaller började plötsligt en kör sjunga mycket vackert!

Kören skymtas längst in i bild.

Paradvåningen var öppen kvällen till ära, men när jag skulle ta mig upp stod en vakt där och frågade efter biljett...?

Biljett?! Detta är Kulturnatten, då är det gratis! Men innan jag hann svara att jag betalar skatt och behöver ingen biljett kom en äldre man bakom mig och fnös åt vakten att "...Biljetterna var slut redan 18:45  klart hon inte har någon biljett!"

Han hade ingen heller uppenbarligen...

Längre ner i backen låg Stockholms ekonomiska museeum, låter inte så spännande men dom hade 40-tals tema, musik, kläder osv.

Klart att man skulle slänga ett öga där också.

Jag hade i det tysta förbannat Micke att han tog med sig sin röda mössa innan vi gick hemifrån, men blev tacksam över den på kvällen, det var lätt för mig att hitta honom i folkvimmlet då. Han lyste rött...

I vikingarnas spår... Tycker mer han platsar i Nils Karlssons pysslings spår med den röda luvan..

Vi tog Österlånggatan i gamla stan och många gallerier hade öppet trots den sena timmen, men det var ingen idé att ens komma med det som förslag. Men bara att gå i gamla stan är så mysigt, och speciellt ikväll när det var ovanligt tyst och folktomt och månen lyste upp gränderna.

Vi gick förbi en, för mig, favorit, jag blir så imponerat när folk ser potential i vad jag skulle se som skräp. Och jag minns tyvärr inte vad konstnären hette, men av gammal metallskräp och skruvar gör han massa roliga figurer. Sist jag var där kunde jag inte fota men just det här galleriet var stängt och jag kunde fota fritt, utanför alltså.

"Kläder" till vinflaskor, tex... Underbart! Allt av återanvänt metall.

Sista anhalten blev Stadsmuseumet. Nu började jag dessutom bli hungrig... Och fler med mig, för bortsett från att det var lördag, så var det kulturnatt och mycket folk på stan och fullt i alla resturanger vi tittade in.

Men jag ville utnyttja tiden maximalt, och sååå hungrig var jag inte, kulturnatten är ju tyvärr bra mellan 18:00-24:00 och kultur är inget man gar sig igenom på 20 minuter! Det skall avnjutas maximalt!

Stockholms stadsmuseum handlar naturligtvis mestadels om just Stockholm. Då och nu typ,

Personalen hade bytt om till tidsenliga kläder, det hade dom gjort på alla museeum.

Skolan förr, när den var bättre... (?)

Skor utanför klassrummet.

Hur man bodde i Stockholm förr.

Här bodde en sömmerska med sin son, sonen har det enda "sovrummet"

Mitt emot bodde familjen Lundberg, Med en uthyrningsdel.

Sen var jag på en intressant utställning om Stockholms vatten.

Det gav en och annan fundering hur man själv gör i sitt eget hem.

Jag hann inte analysera allt där inne för i en monter så hade som en tv som visade hur det gick till på stochloms renverk. Min mage vände sig ut och in och den var redan tom, tack och lov!

Men något intressant var att dom hade lagt en sil som finns i rören där toaledningarna går så man fick se hur det såg ut efter en dag. Och här är vad man kan hitta i filtren,

Utanför toaletterna stod två fina damer och samtalade och plötsligt öppnades dörren och ut kom en fin man.

Tagen på bar gärning, skulle jag vilja säga! :-)

Klockan var nu halv tolv på natten och vi bestämde oss för att ge oss och åka hem, vi var ju nära Slussen och på en halvtimme hinner man inte mer. Och vi ville nog inte ha mer heller, vi var nöjda.

Som vanligt en trevlig kväll.

På´t nästa år igen!

I lördags var det dag för barn nr 6 i Andreas och Nisas barnaskara att döpas. Lilla Theo.

Max tillsammans med dopbarnet.

Efter att ha svurit över val av kyrka, Bro kyrka, blev det en glad överraskning när den 29-årige prästen trädde fram. Jag såg mig själv som huvudrollsinnehavare i en ny tappning av Törnfåglarna...

Den dagen han kommer till Nacka kyrka kommer jag bli en trogen söndagsbesökare!

Nåt som var extra kul också var att min kusin Pernilla, min morbrors absolut förstfödda, var med. Vi hade tappat kontakten i flera år och har nu återupptagit den. Mycket kul!

Den söta bebisen i AnnaMarias famn heter Greta och hur vi än försökte övertala hennes pappa att ge oss henne ville han promt ta med henne hem när han gick. Girigt, tycker jag, han hade ju två barn till!

Jag å andra sidan hamnade bland nappflaskorna. Kände mig som värsta amman, men det var faktiskt bara kul, det var ju ett tag sen.

Högst upp med Greta och här ovan med lilla Theo.

AnnaMaria ville också gosa med bebis och tog lilla Theo ifrån mig efter ett tag. Och alla kan ju se hur road han var av det...

Hela alltet var jättetrevligt och jättefint. Bra jobbat Andreas och Nisa, jag tror Nisa mer än Andreas, men i alla fall...

Och tack för en mycket trevlig dag!

I ondsdags, för en vecka sen, hade vi planeringsdag. Den skulle vara på Vikinglines nya båt Grace, framtidens östersjökryssning, enlig rederiet, Kan inte säga så mycket om den mer än att allt såg nytt ut eftersom vi satt i konferansrummet hela vägen till Åland, sånär på att vi åt frukost i matsalen.

På hemvägen, efter avnjuten middagsbuffé, hade vi en timma på oss att strosa runt eller att ta en drink i baren.

Nasrin beställde en med is som skiftade i olika färger, och sen var hon tvungen att ta en till eftersom hon ville ha fler såna isbitar..

Det började med att vi var en grupp på fyra personer, men sen kom fler och fler och vi hade skitkul.

Och bättre blev det!

Tillsist hade vissa av oss så kul och trots att vi var skittrötta eftersom vi hade klivit upp innan fem på morgonen, så drog vi vidare när vi kom i hamn.

Jag och Alga.

Alga, jag och Rishan.

Det togs väldigt många kort, men jag nöjer mig med att publicera dom här.

Det enda störande momentet på hela resan var innan vi skulle gå i land, Viking  line hade "Franska Veckan" och det betydde att samtiliga unga tjejer som uppträdde stod i princip nakna sånär som en glittrig BH och glittriga trosor. Hande mannen det??? Nej! Han stod i en snygg kostym...!

Dåligt! Mycket dåligt!

Skäms Vikingline!!

 70 % av alla var kvinnor på båten och jag kan tala om att INGEN uppskattade detta!

Jag försökte få lite jämnvikt i det hela med att ropa: "Take of your clothes!" när mannen kom in, men fick inget gehör...

Annars var allt toppen!

Bra planerningsdag, träffade massa människor som man sett i korridorerna men aldrig riktigt talat med som man verkligen "bondade" med den dagen.

Och en öl efter båten som en del hakade på var också mycket trevlig. Det var människor jag aldrig har gått ur med förut men kommer med all sannorlighet att göra det igen!