Första veckan i april är nu över, den gick på ett ögonblick.

Första april var jag i Nacka Forum på mäklarbyrån och fick alla nycklar och betalade för min lägenhet.

Efter åkte jag dit och ställde mig i den tomma lägenheten och undrade vad fan jag gjorde där.

Det här var inte ett ställe jag skulle vara på....

Verken jag eller Micke kan ta med oss några av våra nuvarande möbler till våra nya hem, så vi har fått lov att köpa nya.

Jag hade varit på Chili i sickla och beställt nytt köksbord och stolar och nu stod dom i hallen i nya lägenheten och väntade på att bli ihopsatta.

Jag har alltid varit en bra teoretiker men en usel praktiker, så det skulle bli intressant att se hur jag skulle få ihop detta helt själv.

Men när jag tittade på instruktionen fattade jag ingenting. Nada.

Jag kunde nästan gissa hur det skulle vara, men bestämde mig för att lägga ner.

Micke, som hade ringt när jag stod och packade upp, ringde senare igen för att höra hur det hade gått.

Dagen efter var han där och skruvade ihop det...

Till mitt försvar vill jag säga att även Micke tyckte att instruktionen var otydlig.

Resten av veckan har gått åt till att jobba och plocka ner och ihop saker här hemma, beställa och avbeställa osv..

Jag var nere på våran Coop och handlade, som jag brukar, och även om jag inte känner någon av personalen, så känner jag igen dom flesta av dem och dom mig, men när jag gick där i mina egna tankar så kom en kvinna som jobbar där och frågade: "Hur är det?"

Jag ryckte till: "Va?!"

Hon: "Hur står det till? Du har sett lite sammanbiten ut på sista tiden?"

Jag, log instiktivt och svarade snabbt: "Jasså? Jo, det är bra." Tog ett steg och stannade, om t om hon har märkt nåt och har omtanken att fråga så borde jag ha hövligheten att svara ordentligt, så jag vände mig om och förklarade att jag höll på att flytta och det var lite jobbigt just nu, till och från.

Och hon berättade att hon också var mitt uppe i ett "intressant" skede i sitt förhållande. Och det hela slutade med att hon inte tyckte vi hade ältat det här färdigt och att vi absolut måste träffas och dessikera det, sådär som bara vi kvinnor kan. ;-)

Vad ororar jag mig för? Det finns fantastiska människor runt om överallt. Alla som visade mig omtanke på FB när jag var ledsen, alla på jobbet, i grannskapet, ja, t om i affären. :-)

Efter historien med köksbordet, läs förnedringen, så besätmde jag mig för att alla möbler som måste skruvas ihop ska i fortsättningen köpas på Ikea, där dom har förstårliga instruktioner. Så jag och Yvonne, och halva Stockholm, åkte dit i lördags.

Vilken skillnad! När jag sa att jag ville titta på nånting var det ingen som suckade och ifrågasatte om jag verkligen måste titta på det nu, eller väste mellan tänderna att vi inte kom hit för att titta runt utan bara gå till dom avdelningarna som vi hade ett ärende till.

Men Yvonne sa bra "javisst!"  och så gick vi omkring och provsatt, och provlåg, vände och vred på saker och möbler.

Ångesten för flytten börjar avta och jag börjar faktiskt känna att det kommer att bli bra, jag tom ser fram emot det nu. :-)

Efter att ha gått omkring i sju timmar på Ikea sjönk mitt blodsocker så jag fick yrsel, så innan vi lämnade stället fick vi sätta oss och fika. Blodsockerfall är inte att leka med, det krävde två sockerbomber, just in case, ingen vill ju svimma på bussen.

Hela den här veckan har varit väldigt hektisk. Jag har somnat som en stock absolut senast kl 23. Inte likt mig. Jag har heller inte kunnat använda min laptop då den hade fått spunk, men Micke erbjöd sig att fixa den samt att bjuda på middag efter Ikea.

Så jag åkte hem, lämnade det jag hade med mig, tog moppen och åkte för att inta en ganska sen middag.

Medans Micke höll på med min dator, låg jag i soffan och slötittade på tv. Vaknade av att Micke frågade om jag sov.... Nä, jag mediterade?!

Morgonen var mer angenäm då han hade varit och köpt nybakad baugette och jag vaknade till kaffedoft.

Nä, too soon för övernattningar hur trevligt det än var blev det för rörigt i huvudet efteråt. 

Men jag gillar när jag får frukosten serverad, det är det som förstör allt, vore det inte för det hade jag sovit i min egen säng. Nä, det här går inte, jag blev på dåligt humör igen... Men det gjorde å andra sidan att jag blev väldigt effektiv när jag kom hem. :-)

Jag åkte till lägenheten med lite saker, bla mina gardiner som jag har i vardagsrummet och som jag tycker mycket om. Dom har Sarah och jag sytt för länge sen, eller det var mer Sarah som sydde, men vid några tillfällen satt jag bredvid som sällskap. Och det var då som jag kom på att grannen mitt emot, som jag redan har varit hemma hos för dom bjöd in mig den dagen jag försökte skruva ihop bordet, sa att det var bestämt att dom ska byta fönster och ballkong i sommar, det betyder att det inte skulle vara någon idé att sätta upp gardiner... *suck*

Jag gick runt i mitt tomma hem, och började öppna luckorna i köket, jag har inte rört nåt där, och upptäckte att nedersta lådan är inte bara en låda, det är en pall också! Fantastiskt till lilla mig! Det är nog meningen att jag ska bo där endå!

Idag var jag bjuden på lunch hos Perla, det var ett välkommet avbrott.

Jag var sen, som vanligt numera, så jag var tvungen att ta moppen i ösregent.

Ångrade mig att jag inte tog ett kort, jag var helt genomsur när jag kom fram, men den goda maten gjorde att jag inte brydde mig om nåt annat. Och mat med mig hem fick jag också så jag slapp att tänka på middag.

Tack Perla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...