Vi vaknade upp i vår vik med strålande sol, vilket passade oss väligt bra för vi hade bestämt att träffa Pernilla och Oskar idag ute på deras ö.

Meningen var att vi skulle tillbringa dagen där och framåt kvällen köra ifatt Mickes son Lukas och hans flickvän Siri.

Men nästan framme vid Orrön ändrades planerna när Lukas ringde och sa att dom kommer till oss...

Orrön har jag hört talas om i många år, Pernilla brukade som barn vara där ute men jag har aldrig varit där.

Jag blev helt betagen av den vackra ön!

Och Pernilla och Oscars hus som låg så vackert uppe på en höjd!

Allt var drömlikt!

Sagodrömlikt.

Pernilla och Oscar hade kommit i semesterlunket och bara njöt.

Nä, nästa sommar, om det inte blir så att Pernilla och Oscar åker tillbaks dit, så kommer jag att befinna mig där åtminstonne två dagar. Ostört! :-)

Vi styrde iallafall kosan ut mot Stockholmsyttre skärgård och jag vet inte riktigt vart vi hamnade, men vi tog en prommenad runt ön och den var trevlig, tills Micke skulle gå och "kasta vatten" och höll på att trampa på en orm...

Det var väl då det bestämdes att middag skulle intas i båten och inte på någon klippa.

Dagen efter, dvs lördag, började bra men alla prognoser pekade på nåt annat så vi, jag och Micke, bestämde oss för att åka hem i god tid så vi sa hejdå till ungdomarna som skulle vidare och vi riktade in oss på Ingarö.

Lagom tills vi var mitt på Nämdöfjärden började vinden tillta och molnen hopa sig och vattnet bli smått obehagligt vågigt, men vi hann till bryggan i tid iallafall och hem också innan regnet uppenbarade sig.

Hela kvällen igår gick åt till att försöka få soffor och golv att sluta gunga.

Min äldsta son överraskade med att uppenbara sig.

Men att vara med på en fint foto med sin mamma var inte lika lockande.

Vi fick besök också av ett annat nygift par.

Maria och Björn kom på en snabbvisit. Själv var jag slut och efter att ha slöglott på tv:n en stund gick jag och la mig ganska tidigt.

I flera år, typ åtta, har Micke och jag sagt att vi ska gifta oss men varje år har alltid nåt annat dykt upp.Det har alltid varit möten, eller kurser, eller semester, eller.., eller..

Så iår när vi undrade om vi skulle kunna klämma in ett bröllop det här året så sa jag till Micke att han bara skulle välja en dag.

Och han valde den 12 juli, min födelsedag.

För mig kunde han inte valt en bättre dag, nu behöver jag aldrig mer fylla år! ;-)

Och sen blev det bråttom!

För det var inte så att vi pratade om det i vintras och vi hade tid, nej, det blev lite mer att "nu kör vi!"

Jag skulle inte ha tid att leta efter klänning, så den beställdes på nätet.

Skor däremot behövde jag så jag kontaktade min väninna Susanne och det blev en dag på Forum.

Jag kom hem med ett läppstift, ett halsband och ett par skor efter mycket om och men.

Hon däremot lyckades hitta nåt i princip varje butik...

Sen var det lugnt några dagar tills jag det nästan var dags och jag hade en fråga ang namnändringsblanketten från skattemyndigheterna.

Tjejen på skm:

- Ja, blanketten måste in innan vigseln och sen tar det 2-3 veckor...

Jag:

- Say what??!!

Hon upprepade sig.

Jag:

- Jag har inte två till tre veckor, jag gifter mig om två dar!!

Kvinnan på skattemyndigheten skrattade:

- Det är fint att du är ute i god tid!

Jag:

- Alltid!

När vi hade skrattat klart åt panik och eländet så tipsade hon mig om att direkt åka in med pappret till närmsta skattekontor, lämna det över disk och be att få en stämplad kopia.. Det var viktigt med den stämplade kopian, för det var det som  var beviset på att jag hade handlat innan vigseln.

Det här var inte det enda pappret som inte kom in i tid, vigselbevis och hindersprövning fick jag också åka in med, dom handlingarna vill kommunen ha minst två veckor innan... Men dom löste det ändå.

Det har jag märkt, att det löster sig alltid.

Folk är faktiskt väldigt hjälpsamma! :-)

Jag tittade på väderleksrapporten för veckan och torsdagen såg inte lovande ut.

Eftersom jag har ett hår som inte tål fuktigt väder utan börjar vrida och vända sig vid minsta fukt så förstod jag att min frisyr skulle vara körd.

Men så kom jag på att jag någonstans hade permanentvätska som jag köpt för läääänge sen när jag fick ett infall att bli lockig. Men sen klippte jag mig och den kom aldrig till användning, undrar om inte jag hade den kvar? För jag tänkte som så; om man använder den vätskan med spolar så blir håret lockigt. Men om man struntar i spolarna och bara kammar in vätskan så måste håret bli rakt...?

Började rota i badrummet och visst var vätskan kvar!

Dammade av den och satte igång.

Ok, så här i efterhand så kan jag erkänna att det här var kanske inte en av mina brightaste ideer, men visst blev håret rakt. Spikrakt!!

Det var ett helvete rent ut sagt att föna till håret sen, det ville bara hänga ner!!

Ett tips till blivande brudar. När Susanne och jag skulle till forum så gjorde vi ett stopp vid orminge blomsterbutik och jag klev in först och sa att jag ville beställa en brudbukett.

- Självklart, sa dem, vi har buketter från 800-1200 kr för dom vanligaste.

Men som tur var så kan jag inga blommor, mer än ros, typ, och kunde inte lämna någon beställning så när vi kom ut så tipsade Susanne mig om att inte säga brudbukett för då blir priset så mycket dyrare.

Jag hittade inte dom blommorna som jag fastnade för på en bild på internet, och började fundera om jag överhuvudtaget behövde blommor?

Men så kom jag på att jag inte kommer veta vad jag ska göra med händerna när jag stod där så på bröllopsdagen körde jag och Micke ner och köpte en bukett. Bara en bukett. Och jag var jättenöjd med den!

Knappt en timme innan vi skulle åka iväg kom ett blombud.

Det var från min mamma.. Gullisen! Jag blev så rörd så tårarna kom och AnnaMaria fick säga åt mig att sluta för dom ville inte vänta på att jag skulle smina om mig...

Så hoppade vi in i bilen och körde mot Nacka Stadshus.

Mötte upp våra vittnen, Susanne och Staffan, och så citerar jag Bruce Springsteen: ... and the judge put it all to rest...

Sen åkte vi in till Söder och restaurang Faros.

Där vi möte upp Mickes dotter med sambo och avnjöt en mycket god middag, och med mycket trevlig service!

Jag har tyvärr inte så många bilder och ingen därifrån då Susanne och Staffan stod för kameran.

Efter middgen så gjorde vi ett sabbt stopp hemma och hämtade det vi behövde och åkte iväg ut till Ingarö där vi hade båten.

Susanne och Staffan kom dit före oss och överraskade oss.

Vi tog dom faktiskt på bar gärning när dom höll på... :-)

Så åkte vi iväg till ett litet favvoställe som vi har och la till där över natten.

Och få inga fantasier nu, för bruden hade druckit för mycket vin under kvällen och stöp i säng med kläderna på.. :-/

Och som avslutning vill jag säga till Susanne: Jag är så glad och tacksam att just Du var med mig den här dagen. Ingen annan kunde fylla den platsen!