Direktlänk till inlägg 21 juli 2012

Vilse i skogen...

Av Dina - 21 juli 2012 22:56

Det är inte första gången jag går vilse i skogen.

Det är typ nästan varje gång jag går ifrån stigen, men det här var nog det värsta vilse jag någonsin har varit!

Jag hade inte tänkt förvilla bort mig så länge heller eftersom jag hade Athos med mig och han är ju inte så ung längre, jag skulle gå till dom markerna som jag var i höstas.


Jag skulle plocka kantareller för jag ville göra såndär pastasås som Lisa hade gjort dagen innan och så skulle jag plocka blåbär och göra en paj eftersom solen sken och jag var på gott humör.


Efter en timme hade jag en burk full med blåbär men inte hittat en endaste liten kantarell.

Jag var precis på väg att ge upp när jag i vändningen skymtade nåt gult. Massor med stora fina kantareller!

Och jag blev som vanligt alldeles till mig att jag bara sprang runt och plockade utan att ens notera åt vilket håll jag gick.

 



Om ni tittar i bakgrunden på bilden så skymtar man fler svampar och så där var det hela vägen.

Tillslut viste jag inte åt vilket håll jag skulle gå.

Jag kände mig ganska säker för jag trodde jag visste på en ungefär vart jag var, men det skulle visa sig vara helt åt skogen... (där fick jag till det).


Vi hanade så högt upp och där irrade vi omkring ett bra tag tills vi kunde hitta ett sätt att ta oss ner, för att upptäcka att vi var uppe på ett annat berg...

Men jag hittade fina blommor däruppe som jag inte sett nere på marken.

 

Hela bergstoppen var full av dessa vackra blommor.


Efter det andra berget trodde jag att jag var nere på marken, men det var jag inte och där jag gick tog det stopp då det kom träskmark, så jag fick klättra upp igen på ett tredje berg...

Vid det här laget började jag bli orolig för Athos, det var varmt ute och torrt uppe på bergen så fort jag stannade så passade han på att vila, stackish!

 


 

Här var en av stigarna som jag trodde skulle leda mig till huvudstigen, men det visade sig var deadend...

Fem timmar tog det oss att komma ut ur skogen, vid det laget drog både jag och Athos benen efter oss.


Gullisen! Han gick tappert med mig hela tiden, klättrade och balanserade och hade sig. Det är inte för intet han kallas kamphund! :-)

Uppe vid tredje toppen började jag känna igen mig när jag tittade ner och jag visste plötsligt vart jag var men inte hur jag skulle komma ner.

Det känndes ganska hopplöst när jag upptäckte att jag igen måste gå uppåt för att så småningom ta mig nedåt.

Tillslut blev det så desperat att jag, som i vanliga fall är väldigt ormrädd och passar mig för vart jag går, sket fullständigt i hur det såg ut.

Jag skulle ner/ut/hem och hunden skulle inte behöva lida för att jag är nojig..

     

Såhär såg min terräng ut i stort sett hela vägen..


Men nu är jag hemma, min stackars hund sov i flera timmar, reste sig och åt och drack och gick raka vägen och la sig igen.

Pastasåsen är tillagad, och den blev god!


Och den här ekade i mitt huvud när jag irrade runt:



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Dina - 17 januari 2015 14:26

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Av Dina - 18 augusti 2014 12:36

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Av Dina - 14 augusti 2014 22:57

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Av Dina - 14 augusti 2014 14:29


Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Av Dina - 14 augusti 2014 08:55

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Dinasblogg med Blogkeen
Följ Dinasblogg med Bloglovin'

Translate


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se