Tänk att jag glömmer hur fint det är att sitta där.

Och hur god mat dom serverar.

Har varit på långlunch med Yvonne och Nikos.

Vi möttes vid Slussen och tog en trevlig liten promenad till Herman och satte oss ute under parasollet och avnjöt en god luch och fika samtidigt som vi blickade ut över Stockholms hamn med alla stora båtar som var på besök och drömde oss bort på olika kryssningar.

Härligt!

Tyvärr hade jag inte min nya telefon då, så jag kan tyvärr inte ge er någon bild.

Ibland så överraskar han, när man minst anar det.

Jag hade fått en jättefin mobil av Micke för ett tag sedan. Tyvärr tappade jag den och den blev sig aldrig lik igen.

Lagom till Alex smsar och berättar att hon fått lilla Malte, la den av helt.

Panik! Jag måste ju skicka grattis.

Så, iväg till Ica Maxi,där hade jag sett att dom hade billiga mobiler.

Jag köpte en, den var jättebra, riktig nostalgimobil.

Men den kunde inte ta emot mms och så hade den ingen kamera. Stort minus!

Nåväl, jag köper en riktig mobil när jag har råd (om 10 år typ), tänkte jag.

Men så idag, när jag stod i köket och pratade i telefonen så kommer Micke hem och ger mig en present. En ny telefon!

Bara sådär! Ibland är han så älskvärd att jag känner mig som en ragata för allt jag sagt den senaste veckan.

Senare än så är preskiberat.

Vad jag ville säga var att jag har världens bästa Micke!

Arbetslivet är som ett träd med apor.

Olika grenar på olika höjder.

Några apor klättrar upp, några apor klättrar ner.

Aporna på toppen tittar ner och ser ett träd fullt med leende ansikten.

Aporna på dom nedersta grenarna tittar upp och ser inget annat än rövhål.