Idag på väg hem från rehab, precis när jag satt mitt första steg på Skurubron, ringde min mobil.

Han hette Jimmy och jobbade på försäkringskassan.

Han sa att han hade tänkt att sätta in mina pengar men ville bara höra om jag var säker på att jag verkligen skulle börja jobba igen den 18 för då hade han satt in allt och avslutat det.

Jag fick väl med en suck erkänna att jag nog var fortsatt sjukskriven.

Men egentligen, det enda jag ville var att härma Gert Fylking och skrika "Äntligen!" 

Äntligen! Idag har jag tagit bort skenan.

Så skönt och lite läskigt också. Har ju inte någon riktig strysel än.

Ok, jag har fått ett nytt handledsstöd men en mjuk skena, men jag behöver inte ha den hela tiden, bara när min hand är trött eller jag måste göra "jobbiga" saker.

Tyvärr så kommer jag inte kunna återgå till jobbet den 18 som jag hade räknat med. Det är för tidigt.

Det sa kirurgen och rehabpersonalen redan innan, men jag visste narturligtvis bättre, det kändes lite surt att idag när jag var tvungen att medge att dom hade rätt och jag fel...

För kanske knappt ett år sedan fick jag ett mail där det stod att jag skulle klicka på en länk för att en viss person, namnet stod, hade skickat ett meddelande till mig.

Då jag inte kände igen någon vid det namnet raderade jag mailet.

Det gick ett antal månader. Samma typ av mail kom och just som jag skulle radera det kom jag på vem som hette så; Olivers lärare i mellanstadiet. Vad ville han mig? Och varför skickar han mail nu?

Jag tyckte inte att jag ville ta upp någon kontakt med honom så jag raderade det med.

Efteråt tänkte jag att jag kanske bara var nojig. Han kanske hade saker från Olivers skoltid som han ville skicka till mig. Kanske foton eller nåt sånt.

Men det var försent, igen.

Igår kom åter samma mail, som sagt det är nästan ett år mellan första och tredje, så jag tänkte att jag får väl klicka på länken och se vad han vill mig.

För att jag ska kunna se meddelandet så måste jag först gå med i den här communityn.

Lite förstött klickade jag i alla uppgifter som jag måste, sen klickade jag på länken...

Jo, innan jag klickade i mina uppgifter kom en text upp om att det är inte alla som får vara med här, vissa utvalda/inbjudna.

Det kändes inte helt ok, men jag fortsatte...

Finelly, jag kom in på hans sida.

Det var som en dateingsida men ändå inte.

Texten var kort och koncist, inte alls som på en vanlig dateing där man berättar om sig själv för att väcka intresse. Utan här mer vad man kan erbjuda.

Jag läste inte allt, jag gick ut. Raderade mailet, men innan det gick jag in på deras sida och bad att få bli avskriven och att jag aldrig skulle få ett mail från dom igen.

Jag är förstummad! Är han helt dum i huvudet?! Inte nog att han har haft min son som elev, även om det var två är sen, han har även haft Mickes son som elev, så han känner även Micke och vet att vi är sambos...

Skäms han inte?! Och framför allt, hur tänker han? Skulle Micke få reda på det här skulle han bli varulv...

Och medans jag skriver nu känner jag mig även förelämpad, man ska inte bara gå efter utseendet men trodde han på fullt allvar att jag skulle välja någon som han?

Inte ens om jag var ambulansfull och klockan var 02.55

Jag: "Micke, ska du ha någon smörgås, eller ska jag lägga in bröden?"

Micke: "Nä, du har ju en massa kruskakli i."

Jag: "Men kruskakli är nyttigt för dig!"

Micke: "Om jag vill ha nyttigt så går jag och KÖPER nyttigt!!"

Nästa limpa jag ska baka kommer att vara med grahamsmjöl och havre.

Hur lång tid tror ni det tar innan Micke flyttar ut härifrån? ;-)

Jag har bakat idag. Grekiskt lantbröd med extra, ganska mycket extra, kruskakli i.

Men jag gillar det. Och eftersom det är jag som bakar så är det jag som bestämmer.

Nåja, i ärlighetens namn så fick Micke komma och knåda eftersom jag inte kunde...

Imorgon ska "jag" baka mera. ;-)

Så, nu har jag sett mitt första program av Let´s dance.

Och av vad jag såg så kan jag säga följande.

Claudia, var bäst, verkligen.

Men sen måste jag ge en stor eloge till Willy och Gudrun.

Det hände nåt på dansgolvet när dom var där.

Det bevisar bara min teori:

Ungdomen må ha utseendet, men vi äldre has the scillls!

Efter våran förra hund Buster sa jag "aldrig mera hund".

Men efter några år så började det suga i hundtarmen.

Och jag älskar att promenera och det gör man bäst när man har hund.

Föga visste jag då att min nästa hund skulle bli den lataste i mannaminne!

Råkar man tända en brasa så ligger han framför och är inte i behov av rastning, mat eller vatten. Han vill bara ligga där.

Som Ferdinand under sin korkek.

Så idag, igen, fick jag gå skogsrundan alldels själv... *suck*

Han ser ut som ett roadkill där han ligger...  

Idag, läs torsdag, firar man i Grekland alla som heter Jannis.

I Grekland firar man namnsdagar som man firar födelsedagar här, dom flesta namnen i Grekland är nämligen knutet till ett helgon.

Och idag var det alltså Jannis.

Min farbror heter Jannis, så jag ringde ner för att gratta honom.

Jag kommer nog aldrig att göra om det. Det förstörde hela min förmiddag. Och nu när jag skriver blir jag påmind igen.

Min farbror Jannis och min pappa liknar inte alls. Jannis är mörk, min pappa var ljus.

Men när han svarade i telefonen idag var det som om min pappa svarade.

Rösten var spöklik!

Jag försökte skärpa mig, men det gick inte, min röst började darra och hacka och jag märkte att han märkte det. Och så blev han ledsen..!

Tänkte lägga in ett foto på pappa, men jag har inget framme. Det är på tok för tidigt, det har ju bara gått 5 år...

Men jag lånade ett från AnnaMaria, det är det hårfagra barnet till höger förresten.