Eftersom jag är en sån fruktansvärt lättledd människa med en karaktär som en spruthoe när det gäller mat, så undviker jag helt enkelt att se på sådana program.

Ingen naken kock, ingen vad blir det för mat och absolut ingen Leila!

Jag skulle inspereras och sen ställa mig och göra  själv.

Det går ju absolut inte nu när jag försöker hålla diet.

Men så är jag inte heller någon TV människa, så jag sätter ju inte automatiskt på TV bara för att jag är hemma, faktum är att jag nästan aldrig sätter på TVn, utan det är dom andra i min familj som gör det. Så då vet jag inte heller vad som finns.

Men i höstas så fastnade jag för "Edvard Bloms gästabud" och nu har det kommit ytterligare ett sånt härligt program.

Heston´s feast TV8 den också.

Romarna var dom första att skriva ner recept, därför finns det recept bevarade från Antiken. Det romerska köket innebar teatralisk, förrädisk och orgiastisk mat. Han tar det gamla receptet och lagar till en vacker måltid och bjuder sina gäster på. Dom vet inte vad det är dom ska på avnjuta och kocken med stab står i köket och kikar via en kamera på deras miner. Vad sägs om dagens meny:

Förrätt: Kalvhjärnapudding med jäst fisksås

Varmrätt: Trojansk gris

Efterrätt: Ejakulerande kaka

Förrätten hette nåt annat som jag inte minns, men det var det ovannäda den bestod av... Mycket intressant program och lärorikt när man fick en "autentisk" insyn i det antika romerska köket.

Detta är vad som kom ur den Trojanska grisen. Det ser värre ut än vad det är...

Äntligen ledig! tänkte jag skriva, men så kom jag på hur dumt det skulle låta när man har jobbat endast fyra dagar efter att varit hemma i nio veckor...

Men jag är iallafall ledig.

Jag vaknade kl 9 idag och hade ställt in mig på att för första gången på mycket länge gå ner till Friskis & Svettis för att vara med på dansen.

Men när jag ska klä på mig mina gympakläder så kan jag inte hitta mina tränings bh:n som jag måste ha.

Ringer AnnaMaria, jodå, hon hade dem, båda två... :-(

Dansen blir alltså inställd.

Ok, jag är fortfarande på bra humör. Micke åker ner till affären för att handla lite till frukost. Så jag bestämmer mig för att starta upp en maskin med tvätt.

Då är rören i "tvättstugan" frysta.

Jag värmer vatten och häller i avloppen för att tina upp isen, men det visar sig att det är alldeles för mycket is för att det ska ge med sig så lätt.

Nu håller vi på att värma upp hela det rummet i hopp om att det ska lossna...

Nä, den här dagen har inte börjat bra, faktum är att det började dåligt redan innan jag vaknade.

Jag drömde då att mitt hår hade vuxit ut en bit, och jag skulle klippa lugg.

Och när jag satt hos frissan och hon klippte min lugg så såg det jättebra ut. Då säger hon plötsligt att hon skulle klippa topparna på mig också. "Ok", tänkte jag, men istället klippte hon för mycket så jag gick nästan stubbad därifrån.

Där någonstans vaknade jag...:-/

Nu börjar kommunen oja sig om att plogpengarna börjar ta slut...

Inte vårt problem, säger jag!

Det skulle dom ha tänkt på i början på vintern, när dom var ute och plogade när det endast fallit 5 snöflingor.

Som bekant så började snön falla som attan i förrigår, igår morse när vi vaknade var vi mer eller mindre insnöade.

Micke fick börja sin färd till jobbet med att skotta fram bilen.

För att komma ut från våran väg till Hölövägen var han tvungen att komma hem igen för att hämta skyffeln, han kom inte över vallen.

Detta var innan 06:00 på morgonen så jag var inte orolig för mig.

Jag skulle börja kl 14 så det skulle finnas massor med tid att få bort det värsta... Trodde jag!

Hurtiga jag, som f ö gillar snö, hade bestämt mig för att promenera till jobbet.

Så här såg våran gångväg ut:

Men jag var fortfarande optimistisk om att det bara var här, det skulle bli bättre så fort jag kom ut på dom "riktiga" vägarna...

Jo, lite bättre blev det. Tills jag kom till Skurubron. Och jag säger bara en sak: Hade det inte varit så jävla högt staket så hade jag gett upp och hoppat!

När jag var mitt uppe på skurubron var jag så slut att jag ville kräkas ut mina inälvor, och det blev inte bättre av att jag visste att jag hade hälften kvar. En bild av "mitt på skurubron" :

Inte nog med snön som hade fallit där, sen kom alla bilar och skvätte dit mer snö... Så var jag till sist över. Äntligen! tänkte jag. Och jag hade klarat det!

Och äntligen vågade jag titta framåt på vägen, jag hade undvikit det eftersom det verkade oändligt ett tag och jag misströstade.

Vilken hemsk överraskning jag skulle få. Jag står alltså vid början på skurubron och blickar ner mot Skuru bara för att inse att helvetet inte är över....:

    Nu hade det hela blivit personligt!

Jag kokade av ilska, började knäppa upp jackan då hela min rygg vid det här laget var dygnsur, lättade  på halsduken och fortsatte att pulsa framåt!

Jävla Nacka kommun!

Det var det jag ville säga, nu har jag sagt det! Det var f ö mitt mantra resterande vägen till jobbet.

Idag har jag träningsvärk från midjan och neråt, jag ska snart till mitt arbete igen, men idag tar jag bussen...

I söndags när jag var hos min kompis Sara sa hon att Elin, hennes dotter, ett år yngre än Oliver, skulle åka på skidresa till Norge under sportlovet.

Det var frälsningsarmén som anordnade denna resa och det skulle kosta endast 1000 kr inklusive allt!

Som hittat!

Sara hade anmält Elin och skulle betala in resan på måndagen och frågade om inte jag skulle skicka med Oliver?

Självklart! För bara 1000 kr, man vore dum om man inte tog det!

Så jag fick namn och mailadress till kvinnan som höll i det hela och jag mailade henne vårat intresse.

Idag fick jag svar. Jag kan bara säga en sak, bor man på fel sida av Skurebron kostar det!

För om Oliver ska med kostar det 3000 kr exklusive hyra för skidorna?!

Det är uppenbarligen skillnad på lika.

Jag har det inte bättre ställt för att jag bor här och inte i Haninge. Det är så dumt!

Vilket dom ska få veta imorgon när jag ringer dem, det och lite till!   

Det är vad jag har fått hetat dom senaste dagarna.

Och det är bara för att folk runt om mig har varit väldigt mån om mig.

Och då menar jag främst, håll i er nu, min handläggare på försäkringskassan, arbetsterapeuten och min husläkare.

Dom ringer om varandra hela tiden och frågar hur jag mår och hur det går för mig och om jag behöver nåt...

Naaaw, gulligt! :-)

"Jag syns, därför är jag..."

Var det inte någon som sa så?

Minns bara inte vem, men jag förstår vad som menas.

Nu har jag jobbat två dagar.

Igår kväll och idag på dan.

Lite snurrig var man efter att varit borta i ca 9 veckor.

Och jag tänkte mig inte för när jag skulle sticka en kvinna på jobbet.

Jag skulle naturligtvis förvarant att nu sticker det, men glömde det och hon skrek och hoppade till och jag med... :-/ Oops...

Men allt sitter ju där. Lite jobbigt har det varit eftersom jag inte riktigt har rörligheten än.

Idag fick jag faktiskt kramp. Och blev så svullen mitt på dan att jag var tvungen att pausa.

Men det går framåt om än inte så fort som man vill.

Dom som känner mig vet att jag inte gärna äter frukt.

Jag har nog inte gjort det dom sista 35 åren, innan det var min vilja inte så stark...

Men någon gång efter nyår tänkte jag att nu måste jag ta tag i min lekamen.

Den har ju skenat iväg något först av att inte röka och sen efter min sjukskrivning. Men nu skulle det bli ändring på det.

Och trots att jag bara är på "uppvärmningsstadiet" fortfarande, d v s att jag har inte rikgigt helhjärtat gett mig in på det här, så har jag redan gått ner 2 kg.

Ikväll gjorde Mia smoothie på:

Naturell youghurt

lite mjölk

Banan

Äpple

Kiwi

Frysta blåbär, mango, gojibär, havtorn, björnbär, tranbär och röda vinbär.

Med en sked honungblev det bättre, och jag var tvungen att äta röran med sked.

Så jag har en smoothie som väntar på mig till frukost i morgon, hoppas det går bra, för min kropp har inte återhämtat sig från chocken än.

Alltid på höst, vinter, vår när jag sitter framför TV så vill jag ha en stickning i händerna. Jag är inte jätteduktig men jag tycker det är skitkul.

Innan jag opererade mig hade jag påbörjat en stickning, det skulle bli en halsduk åt min kompis Mohamed.

Jag var nästan klar med den, jag skulle sticka färdigt den vändan jag var på och sedan maska av när telefonen ringde. Jag la ifrån mig stickningen för att gå och svara. Mia som var på väg att sätta sig i soffan, snavar och stickningen hamnar på golvet, när hon böjer sig för att plocka upp den stod hon på tråden och repade upp en så stor del av stickningen att jag fick repa upp allt....

Jag hann påbörja den men sen kom gipset.

Idag återupptog jag mitt handarbete, det går lite stelt men det går! :-)